Orsaken till utmattningssyndrom definieras medicinskt som ”icke-livshotande långvarig stress utan återhämtning”.

Det som händer den som drabbas är i korthet: extrem psykisk och fysisk trötthet, kognitiva störningar, störd sömn, affektiva symptom.

Forskarna förklarar: Att vara stressad är ingen sjukdom utan en naturlig psykologisk och biologisk reaktion på hot och yttre påfrestningar. Men stress kan leda till sjukdom, bade fysisk och psykisk.

Det finns bland annat ett välbelagt samband mellan psykosocial stress och ökad dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar. Att psykiska sjukdomar förvärras av stress är också välkänt.

Stressande händelser som sorg eller krishantering kan påminna om sjukdom men har, rent medicinskt, sällan sjukdomsvalör. I stället är det den kroniska stressen utan tillräcklig återhämtning som ger upphov till utmattningssyndrom. Stressen kan vara arbetsrelaterad men behöver inte vara det.

Det finns en stark koppling mellan begreppen utmattningssyndrom och ”utbrändhet” – men forskarna menar att det handlar om två olika saker. Utbrändhet kännetecknas av tre centrala dimensioner: Känslomässig utmattning, avståndstagande från arbetet och minskad effektivitet i arbetet. Men utbrändhet klassas inte, till skillnad från utmattningssyndrom, som en sjukdom.

Utmattningssyndrom är ett stressinducerat tillstånd som åtföljs av biokemiska förändringar. Det skiljer sig från normal trötthet. Det skiljer sig också från depression, som är en vanlig komplikation. Syndromet har ett successivt insjuknande, akut förvärring och ett långvarigt förlopp. Sjukskrivningstider över ett år är inte ovanliga. Men det är inte känt om det beror på tillståndet i sig, på bristande behandling och rehabilitering eller på en arbetssituation som individen inte förmår återvända till.

Källa: Läkartidningen 19–20, 2010. Professorn i psykiatri Marie Åsberg sammanfattar tillsammans med sex andra forskare vad vetenskapen hittills kunnat enas om vad gäller utmattningssyndrom.