Under rubriken ”Hur provocerande kan feminism vara?” fördes ett panelsamtal mellan skådespelerskan Andrea Edwards, författarinnan Unni Drougge och riksdagsledamoten Josefin Brink på Stockholms Feministiska Forum. Bangs chefredaktris Johanna Palmström modererade.

Under de senaste åren har feminismen fått mindre utrymme i politik och debatt, samtidigt som enskilda feminister har utsatts för allt mer hat, vilket i sin tur har förärats mycket uppmärksamhet. Panelen förtäljde om sina erfarenheter av att vara begabbade och hotade inom teatern, litteraturen och realpolitiken.

Vad som inte får sägas

När det första kackalorumet kring dramatiseringen av SCUM-manifestet hade ebbat ut fick Turteatern en lugn vår, frånsett ett filmklipp som skickades till Andrea Edwards då och då, vari maskerade män morrar ”We will destroy SCUM Sweden”. Nyligen fick teatern flera brev från Holland, med budskapet att den 25 maj ska kvinnan på scenen bada i blod.

I Göteborg har en grupp 20-åriga kvinnor arbetat med SCUM-manifestet på amatörnivå. Dessa har internationellt förväxlats med Edwards och Turteatern. Flera organisationer i USA har utlyst en belöning på 4 000 USD till den som kan få fram amatöraktrisernas hemadresser.

När Unni Drougge gav ut romanen Boven i mitt drama kallas kärlek blev hon medialt hudflängd. Jan Guillou och Leif GW Persson, två folkkära opinionsbildare, såg rött för att Drougge hängde ut deras litterära agent som kvinnomisshandlare.

– Vi kvinnor ska helst berätta om våra skönhetsoperationer, våra ätstörningar, våra kärleksbekymmer och lite annat smått och gott ur våra liv och underliv. Men ack nåde oss om vi berättar om våra privatliv så att det på något sätt avslöjar en mans privatliv; Nämligen att vi berättar om våld och övergrepp vi har blivit utsatta för.

Nätverk utmanar troll

Sedan millennieskiftet har invektivet ”politiskt korrekt” fått allt starkare fäste i svenskt debattklimat. Med det kan man enkelt avfärda allt som andas socialism, feminism och antirasism. Därigenom har begreppet ”politisk inkorrekt” blivit ett superlativ, syftande på feministhat, misogyni i allmänhet och rasism. Fascistoida värderingar ges sådant medieutrymme att de framstår som vanligt förekommande bland Sveriges befolkning.

– När Fi gjorde den där kartläggningen (Hon förväxlade Feministiskt Perspektiv med Feministiskt initiativ. red. anm.) av alla hundratals kommentatorer så visade det sig att det var ju en handfull personer med 50 alias var, som ger intryck av att vara jättemånga, konstaterade Josefin Brink.

Brink avslöjade att en grupp antirasistiskt engagerade vänsterpartister har dragit igång en nätgrupp, vars medlemmar dagligen går in och utmanar hatiska troll i kommentarsfält.

Drougge menade att feminister måste bli mer reaktiva. När vi angrips i den offentliga debatten nödgas vi lägga tid och energi på att försvara oss. Det vore avsevärt mer konstruktivt att själva formulera och sätta agendan.