Du hör fågelsång i den här delen av Amman. Murar och staket avskärmar ljudet från den dygnet-runt-intensiva trafiken. På nedre botten i ett av flervåningshusen bor Wafa Khadri i en lägenhet full med pinglande pinnar, soffgrupper och glasprydnader. I fönstret hänger röda pappershjärtan och stjärnor som sönerna har gjort i skolan.

– Vi försöker skapa en genusneutral värld för dem här hemma, säger hon och fortsätter ut i trädgården.

Trädgården, en oas av grönska i ett annars uttorkat land. På bordet en laptop där Wafa Khadri skriver om makten över kvinnokroppen i Jordanien. När hon inte skriver eller undervisar på American University of Madaba (MAU), diskuterar hon landets jämställdhetsarbete i sammanhang som FN, European Feminist Initiative (EFI-IFE) och med lokala aktivistnätverk och organisationer. Hon beskriver den feministiska rörelsen i Jordanien som embryonisk, spontan och sporadisk.

– Vi har mest aktivister i dag, som gör ett jätteviktigt jobb med att kämpa för barnpassning på arbetsplatser, starta kvinnojour och andra konkreta behov. Vad vi behöver är samordning samt teoretiker som kan påverka i vidare mening.

– Samtidigt är vi bara på nödvändighetsstadiet. Vi har inte råd att prata om separatism eller politisk lesbianism som ni i väst. Vi måste först få slut på våldet, hatet mot kvinnor, sluta kontrollera deras livsutrymme. Det kommer först.

Begränsat livsutrymme

Hon berättar engagerat om kvinnorna i den arabiska våren och det sorgliga resultatet – en backlash. Hon känner flera av de egyptiska kvinnor vars frågor i dag inte anses viktiga, trots att de arbetade sida vid sida med männen. Hon tittar under höjda ögonbryn för att se att jag följer med.

– Kvinnor spelar alltid en stor roll i revolutioner. Men när de är genomförda glöms våra frågor bort. Patriotism och så kallad demokratisering blir viktigare, att bygga institutioner, den nya staten. Men ett samhälle som inte anser sexuella trakasserier vara diskriminering är ingen demokrati.

Ett av Jordaniens största problem är enligt Khadra begränsande av livsutrymme. Det handlar till exempel om att bli degraderad till endast kropp och att bli utsatt för trakasserier. När hon tidigare tillträdde som chef för språkfakulteten på universitetet fick hon direkt höra att hon var en dålig mamma och rykten spreds om hennes sexliv. Det är ett system, inte tillfälligheter, berättar Khadra, och oftast handlar ryktena om dålig moral. Nyligen blev en kollega av med jobbet på grund av sitt arbete att uppmärksamma sexuella trakasserier på universitetet.

– De försöker blockera din väg i livet genom att underminera dig och ditt sociala nätverk. Det händer alla kvinnor som försöker ta sig från hemmet och ut i den offentliga sfären. Smarta framgångsrika kvinnor blir alltid attackerade. De är inte bekväma.

Kvinnor utgör 62 procent av de examinerade studenterna på universitetet, samtidigt som endast en fjärdedel av den totala arbetskraften är kvinnor. Khadra menar att många kvinnor lider av agorafobi (torgskräck) på grund av attityderna i samhället.

Acceptera olikheter

Ett par veckor tidigare deltog Wafa Khadra i en paneldebatt i Amman. ”Equality, so when?” var rubriken för det ovanliga samtalet mellan aktörer som på olika sätt arbetar för jämställdhet i Jordanien. Den brokiga skaran av aktivister, akademiker och politiker var eniga om en sak – det är långt dit. Politikern Abla Abu Olbeh, Jordanian People’s Democratic Party (Hashed), sade att den långsamma utvecklingen beror på att frågan konstant ignoreras.

– Sedan 1960 har inte kvinnofrågor, eller ens sociala frågor, fått plats i den offentliga debatten. Kvinnor har blivit marginaliserade – vi kämpar fortfarande för våra grundläggande rättigheter.

Nermeen Murad, aktivist och politisk analytiker, påpekade betydelsen av att uppmärksamma olikheterna mellan arabiska kvinnor för att uppnå jämställdhet i regionen.

– Alla muslimska kvinnor är inte likadana även om vi kämpar tillsammans. Vi måste enas om dessa olikheter och respektera dem.

Khadra höll med dem båda och sade att arabvärlden inte fått lyxen med en linjär historisk rörelse för kvinnors rättigheter. På trettiotalet fanns en stark rörelse som bland annat kämpade för politisk representation. Den avstannade och på sjuttiotalet kom en västinfluerad feminism som blev väldigt dominerad av medelklassen. Det är den som lagt grunden för dagens rörelse som ännu inte representerar hela befolkningen.

Tillbaka i trädgården beskriver hon situationen i landet som en dikotomi mellan statens prioriteringar och kvinnors rättigheter. Synsättet gör att ett upphöjande av kvinnors ställning samtidigt gör samhället mindre ”genuint” eller moraliskt. Det finns även de som likställer genusfrågor med en slags neokolonialism.

Varför kompliceras förhållandet mellan staten och kvinnan så?

– Kvinnan är det mest ärofyllda i vår kultur. Hon är familjens heder men står också för stammens, stadens och statens heder.

Hur då ärofylld?

– Alla personer förhandlar om sin heder som människa. Både kvinnor och män förhandlar med staten genom koder, värderingar, ritualer, förväntningar, och så vidare. Men kvinnor måste dessutom förhandla genom mannen, symbolen för patriarkatet. Vill mannen exempelvis att kvinnan ska bära slöja så måste hon göra det. Eller sona för sitt beslut. Det här systemet är något alla kvinnor måste förhålla sig till, oavsett klädsel eller leverne.

Khadra menar att det saknas en grundläggande medvetenhet. I barn- och skolböcker porträtteras kvinnor stereotypt, som passiva och receptiva, oförmögna och generellt lite sämre än män.

– Vi internaliserar de här stereotypa bilderna av kvinnan från barnsben, vi lär oss att vi är mindre värda, vi lär oss att vara en kärleksfull mamma som mer än gärna uppoffrar sig och alltid sätter familjen främst. Vi ser att staten är inkluderande för män och exkluderande för kvinnor. Den internaliserade bilden tar det sedan åratal att försöka bli av med.

Det omtalade hora/madonna-komplexet är väldigt närvarande. I barnprogram bär den ömma hemarbetande modern slöja medan faderns sekreterare har utmanande urringning.

– Det är väldigt tydligt att vi fortfarande är helt besatta av kvinnans oskuld. I vissa byar hänger fortfarande beviset på brudens oskuld på ytterdörren i två veckor efter bröllopsnatten.

Identiteten går via mannen

Khadra pratar snabbt och välformulerat. Händerna flyger i luften för att understryka att mycket handlar om rätten till vår kropp. Hon säger att kvinnan blir kontrollerad på så många sätt i det här landet, att hela identiteten rentav är maskuliniserad.

– Din identitets äkthet bestäms genom en konstant förhandling med patriarkatet.

Hon exemplifierar med rösträtten. Om ett par månader är det parlamentsval i Jordanien, en ny regering ska väljas eftersom den föregående avsattes av kungen efter protester mot korruptionen. För att du som jordansk kvinna ska få rösta måste en man i familjen registrera dig.

– Du måste autentisera dig som medborgare i ditt eget land genom en man. På samma sätt ärver du genom en man och ”ges bort” av en man, till en man, vid äktenskap. Som kvinna är du är en underordnad medborgare.

Om du i dag skulle få förändra bara en sak, vad skulle det vara?

– Jag vill ha långsiktiga lösningar, därför måste vi börja med barnen. Vi måste förändra vårt undermedvetna, alla berättelser och den diskurs de utsätts för ska vara respektfull mot kvinnor, det ska vara en sann och verklig bild av kvinnan. Om vi kan skapa det här för en generation så kommer allt annat att följa.