Jag gillar att raljera (Duh!). När jag åtog mig att recensera Femtio nyanser av honom var det med avsikten att lustmörda boken och dess författarinna med en svada av fyndiga spydigheter. En kvinna i 40-årsåldern som har skrivit Twilight-fanfiction och utvecklat den till en repetitiv snuskroman; så löjeväckande komiskt. Men E L James debutbok roar mig inte lika mycket som den skrämmer och provocerar mig.

Berättarjaget Anastasia Steele är en 21-årig litteraturveterska med mödomen i behåll. När hon möter Christian Grey, en 27-årig self-made miljardär, blir hon förälskad för första gången i sitt liv. Grey, å sin sida, blir så betagen av sin nya beundrarinna att han börjar spåra hennes mobiltelefon. Efter att Anastasia har skrivit under ett sekretessavtal på att aldrig berätta för någon om hans sexliv ger Grey henne en orgasm genom att skruva på hennes bröstvårtor. En orgasm ”som centrifugen på en tvättmaskin”.

Oändliga upprepningar

Språket är puerilt och stelt. Christian Grey är ”ursnygg”. Anastasia vill bara dra sina fingrar genom hans ”dekadenta”, röda hår. Minus de oändliga repetitionerna skulle Femtio nyanser av honom kunna vara 300 sidor kortare. Anastasia biter sig i underläppen 35 gånger, rodnar 125 gånger och tänker ”Du milde” 72 gånger. Grey lägger huvudet på sned 17 gånger, drar ihop munnen till ett hårt streck 10 gånger och höjer på ögonbrynen 50 gånger. Jimmy Hofsös översättning förmildrar inte direkt. Dummast av allt är att han kombinerar titulerande med duande. ”Du får ursäkta, Miss Steele” och så vidare.

Grey förkunnar att om Anastasia vill ha någon sorts förhållande med honom så måste hon underkasta sig hans sadistiska drifter. Han postar henne ett juridiskt högtravande slavinnekontrakt som upptar 11 av bokens sidor. Sadomasochism? Nej, Anastasia är ju inte masochist, hon är bara kär och mån om att vara till lags. Därtill tror hon sig kunna läka Greys sargade själ. Nu börjar Femtio nyanser av honom utvecklas till den klassiska historien om kvinnomisshandel.

Anastasia är jungfrulig i så många bemärkelser. Hon har aldrig onanerat, aldrig attraherats av någon, aldrig använt Google, aldrig varit utomlands, aldrig ens flugit inrikes. Sin vulva kallar hon där nere. Känslo- och erfarenhetsmässigt ligger hon på en 11-årings nivå. Grey kan lätt reifiera och reducera henne till en slagpåse med tre hål. Han börjar med inlindade våldshot, fortsätter med att isolera Anastasia från hennes vänner och inom kort detaljstyr han hela hennes tillvaro. Varje moment skulle kunna bockas av på en checklista från ROKS.

Kväsande inre gudinna

Mr Grey, som han kräver att tilltalas, piskar inte sin nydeflorerade slavflicka som ett eggande förspel – det är renodlade straff i beteendemodifierande syfte. Första gången Anastasia blir agad är det för att hon har haft fräckheten att himla med ögonen inför sin ägare. Hon finner sig i förtryckarens beskrivning av henne; han hade ju faktiskt förvarnat ”Nästa gång du himlar med ögonen ska jag ge dig stryk”. När hennes väninna senare frågar om hennes blåmärken säger hon sig ha snubblat och tänker att det är tur att hon är så klumpig.

När Anastasia, under en restaurangvisit, uttrycker rädsla för att vara ensam med Grey svarar han, med ett av sina mångfaldiga sardoniska leenden, att han är beredd att slå henne inför de övriga restauranggästerna. Hon tänker då att hennes litterära förebild Jane Eyre bara skulle bli skrämd i samma läge. Say what? Jane Eyre skulle knäa Christian Grey i skrevet och storma ut med högburet huvud.

Anastasia Steeles primära drivkraft är hennes inre gudinna (58 omnämnanden), en antropomorfisk hopgyttring av libido, destrudo och mortido. Denna fungerar som en antites till galna frun i Jane Eyre. Varje gång Anastasias integritet blossar upp hoppar den inre gudinnan in och kväser densamma. Efter genomläsning av kontraktet hävdar gudinnan att om inte Anastasia skriver under så kommer hon att bli en gammal nucka med en massa katter. Vackra 21-åringar får inte vara kräsna. Vid ett tillfälle gör den inre gudinnan/förgörerskan ”bakåtvolter så fort att hon hade kunnat tävla för sovjetiska landslaget i gymnastik”. Underlig skildring för att komma från en 90-talist.

En ung version av Hans Scheike

Vad BDSM-praktiker anbelangar är Christian Grey en flugviktare. Hans synnerligen oerotiska slavinnekontrakt förbjuder handlingar som innefattar eld, ström, nålar, blod eller gynekologiska instrument. När han vid ett tillfälle talar sig varm för rektala samlag tillstår han att hans egen sfinkter är orörd. En man som aldrig ens har experimenterat med en prostatastav kan inte klassas som kinky. Hans ”sammetsröda” tortyrkammare med det glänsande mahognykorset och de flersvansade piskorna är mest ett pretentiöst VIP-rum.

Grey är en sadopatriark i alla situationer. Vid telefonsamtal med sina anställda morrar han bara ut order utan hälsningsfraser eller tack. Alla hans tusentals löntagare utsätts regelbundet för oanmälda urinprov. Han undertecknar alla mail till Anastasia ”Christian Grey, Vd, Grey Enterprises Holdings, Inc.” När han är särdeles sugen på att slå mottagerskan infogar han ett ”med kliande fingrar” efter ”Vd”. Hon lever i ständig rädsla för att reta upp honom, vilket är lätt, så lynnig som Mr Grey är. Psykopater är beroende av att ha offren helt i sitt grepp.

Jag vill inte gå lika långt som den kvinnojour i Tyne and Wear som har förordat bokbål på Femtio nyanser av honom, men jag kan förstå dem. Christian Grey är som en ung, stilig och rik version av Hans Scheike.