Jag retar inte upp mig på nyhetsmagasinet Fokus. Tvärtom, vad tidningen är satt att göra, det görs rejält och bra. Långa, initierade, välskrivna texter och sammanfattningar av nyhetsskeenden. Ofta presenterar redaktionen helt egna nyheter och granskningar, som exempelvis den om Sveriges propagandasoldater ett av majnumren.

Jag började prenumerera vid årsskiftet och fick i maj en känsla av att tidningens första sida allt som oftast befolkades av män. Det en då ska komma ihåg är att Fokus, liksom majoriteten nyhetsmedier, sysslar med speglingsjournalistik. Vilket innebär att systemet speglas, snarare än ifrågasätts. Det innebär också en tro på att journalistiken är neutral, objektiv och allmängiltig. Granskas journalistik såsom exempelvis gjorts med lagstiftning och rättssystem märks snart att den bygger på en manlig norm.

Humanism, internationalism och rationalism

Fokus – och andra – har en systembevarande funktion. Däremot förs en granskande och ifrågasättande journalistik INOM ramen för det rådande maktsystemet. Därför framstår Fokus som elitens tidning, och eliten består i hög grad fortfarande av män.

Nåväl, jag gjorde en räkning av kvinnor och män på samtliga första sidor av Fokus sedan starten 2005. Jag får det till 275 stycken. Ganska snabbt förstod jag att tidningens ambition är att ha en idéframsida, till exempel som labyrinten i Greklands flagga i nr 20/2012. Omkring 115 förstasidor var av den karaktären. En del andra bilder där kön inte framgår fick räknas bort, till exempel bäbisar. Det totala antalet förstasidor där det fanns en eller fler kvinnor var 43. Antalet förstasidor med en eller fler män var 90. Drygt dubbelt upp alltså.

På en del förstasidor finns både kvinnor och män, jag får dem till 10. De flesta av dem som hamnar på sidan ett har en maktposition. Mest förekommer Fredrik Reinfeldt, tiotalet gånger. Mona Sahlin kommer därefter med fem förstasidor. Utrikes potentater hamnar ibland på sidan 1. Flest gånger har Angela Merkel gjort det, fyra stycken, samma som Barack Obama.

Antalet moderata politiker på sidan ett är runt 25 och antalet socialdemokrater är 18. Intressant nog skrev tidningens chefredaktör Martin Ahlquist bland annat i sin inledning vecka 18: ”Fokus har ingen politisk färg, men däremot grundvärderingar som genomsyrar vår publicistik. De sammanfattas i orden humanism, internationalism och rationalism. Motsatsen, att dela in människor i etniska grupper och utifrån det analysera samhällsproblem, är korkat på många plan.”

Missar maktperspektiv

Vad han inte tänker på är att det som han kallar grundläggande värderingar är ganska fluffiga floskler om de inte preciseras. Vilken typ av rationalism avses? Omsorgsrationalism eller teknokratisk rationalism? Och när han avfärdar etnicitet som ett viktigt perspektiv i samhällsanalyser är det ju bara att se hur det blir i hans egen tidning. Nästan bara vita människor finns på Fokus första sida. Vilken typ av humanism avspeglar det?

Men spela roll. Fokus är inte till för identifikation hos läsaren utan för att hålla den välutbildade medelklassen och eliten ajour. Den är inte till för att bryta vit västerländsk hegemoni, eller manlig sådan.

Jag tror att Fokus uppriktigt tror att ”läsaren, kvinna så väl som man, är intresserad av tillgänglig kvalitetsjournalistik i tidskriftsformat som inte i första hand rapporterar utifrån ett genusperspektiv utan sakligt lyfter de frågor som är aktuella och som berör”. Det skriver vd Lars Grafström, på Newsmill 23 augusti 2010 i ett svar på Carina Nunstedts kritik om gubbighet i tidskriften. Grafström sitter också i styrelsen för styrelsebalans.com som arbetar för könsbalans i bolagsstyrelser. Så helt omedveten är han inte.

Därför är det märkligt att han tycks mena att genusperspektiv och saklighet inte hör ihop. Det som är allra mest synd är att Fokus riskerar att missa viktiga maktperspektiv i sin bevakning. Jämställdhet och genus är några av dem.