Inom Feministiskt Initiativ pågår just nu ett intensivt arbete med att ta fram en ny politik för kvinnofrid, mot mäns våld mot kvinnor inom alla arenor av samhället, mot våld i alla nära relationer, inklusive samkönade sådana och hedersrelaterat våld. Vi kommer att återkomma med alla förslag när politiken, genom den interna demokratiska processen i partiet, lagts fast i sin helhet.

Med anledning av My Vingrens utmärkta artikel i Feministiskt Perspektiv och sedan även i Svenska Dagbladet, vill jag dock berätta om några politiska förslag som jag uppfattar som okontroversiella inom Feministiskt Initiativ. Vingren beskrev, utifrån sina erfarenheter av kontakter med stödsökande till Stockholms tjejjour, barns utsatthet för våld, särskilt som en konsekvens av familjerättsliga beslut.

Medan mäns våld mot kvinnor i nära relationer sedan slutet av 1990-talet har kommit att etableras som ett samhällsproblem som det krävs politiska initiativ för att lösa, har barns perspektiv och rättigheter i dessa situationer ännu inte på allvar uppmärksammats inom beslutsfattande och myndigheter.

Vart tionde barn uppskattas i Sverige uppleva våld i hemmet (i typfallet pappas våld mot mamma), och vart tjugonde barn upplever detta våld ofta. Män står för majoriteten av också det direkta våldet mot barn, inte minst vad gäller det grova våldet. Statistiskt finns även ett starkt samband för barn mellan att uppleva pappas våld mot mamma och att själv utsättas för sexuella övergrepp. Det finns idag en omfattande forskning om hur dessa barn påverkas av att leva i våldets närhet. Våld mot barn är alltid oacceptabelt, oavsett vem som är förövare. Avgörande för att barnen ska kunna läka psykiskt är att våldet och hoten och rädslan för ytterligare våld får ett slut.

Många kvinnor som lämnar en våldsam relation blir fortsatt utsatta för hot, trakasserier och fysiskt våld. Våldsamma mäns tillgång till sina barn är en viktig anledning till att våldet kan fortsätta. Drygt 7000 barn blir varje år föremål för tvister om vårdnad, boende och umgänge. Barns utsatthet, brist på delaktighet och de ökade våldsinslagen i dessa processer har uppmärksammats inom forskning, men tycks ännu inte ha lett till några genomgripande förändringar i praktiken.

Umgänget beskrivs i lagtexten som en rättighet för barnet, men blir i praktiken en rättighet för umgängesföräldern. Som Vingren beskrev sker ju ingen tvångshämtning av pappor som inte vill träffa sina barn. För många mammor står valet mellan att skydda sina barn från risken för fortsatt våld vid umgänge och att riskera att betala vite och att bli av med vårdnaden, om umgänget inte kan komma till stånd. Dokumenterat är även, att påtvingat umgänge med en förälder som barnet upplever som förövare försvårar för barnet att tillgodogöra sig behandling.

Inom Feministiskt Initiativ diskuteras för närvarande följande förslag för att öka rättssäkerheten, för delaktigheten, skyddet och stödet till dessa barn:

• Att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades och sina gemensamma barn, så som i
  dag.

• Att gemensam vårdnad efter separation ska vara möjligt mot en förälders vilja endast i undantagsfall och efter en ordentlig riskbedömning. Finns substantiella tecken på våld eller övergrepp ska gemensam vårdnad i princip vara utesluten.

• Att det inte ska vara möjligt att tvinga barn till boende hos eller kontakt med en förälder mot barnets uttryckliga vilja, oavsett om brott har styrkts eller inte.

• Att umgängesarrangemang med en våldsam förälder som barnet ändå vill ha kontakt med ordnas på ett sätt som är säkert för den våldsutsatta och barn.

• Att alla utredare i familjerättsärenden och barnavårdsärenden ges fortbildning om kvinnofrid, våld i nära relationer, bemötande och metoder att samtala med barn.

• Att stöd och behandling till barn som upplevt våld utvecklas och expanderar. Att satsningar på BUP och annan kvalificerad verksamhet att ta emot dessa barn, som idag ofta nekas behandling på grund av resursbrist, prioriteras.