Den amerikanska psykiatriföreningen American Psychiatric Association kommer inte att föra in det omtvistade begreppet ”parental alienation” i sin uppdaterade diagnoskatalog (DSM-5), enligt Huffington Post.
Begreppet är i Sverige mest omtalat som PAS och översätts på svenska Wikipedia till Föräldraalienation (FA) eller alienationsmisshandel, med innebörden att ”ett barn, i regel i samband med konflikt mellan föräldrarna, utsätts för en otillbörlig påverkan av en berövare (alienator), oftast barnets vårdare (ena föräldern eller annan närstående), som leder till att "den andra" föräldern utan grund görs främmande för barnet. Barnet övertar berövarens avvisande beteende mot andra föräldern.”
Under många år har en debatt rasat om fenomenets verklighetsförankring och huruvida det formellt bör klassas som psykisk ohälsa. Psykiatriföreningens nya manual färdigställs först nästa år, men redan nu har beslutet att inte inkludera PAS bland diagnoserna alltså fattats.
Darrel Regier är vice ordförande i den arbetsgrupp som förbereder uppdateringen av manualen. Han och hans kolleger har utsatts för stark press från individer och grupper som hävdar att PAS är ett allvarligt psykiskt tillstånd. Om begreppet inkluderas som diagnos tror de att vårdnadstvister i domstol skulle få en mer rättvis utgång och öka möjligheterna för barn till skilda föräldrar att få ”behandling” och på så sätt försonas med den förälder barnet ”alienerats” från.
– I grund och botten – det här är inte ett syndrom hos en individ. Det är ett relationsproblem mellan förälder och barn eller förälder och förälder. Relationsproblem är i sig inte psykiska syndrom, säger Darrel Regier till Huffington Post.
Förespråkare av begreppet har i andra hand hoppats att PAS skulle tas upp specifikt som exempel på ett relationsproblem mellan förälder-barn i en bilaga till diagnosmanualen. Enligt Darrier Regier är det högst osannolikt.
Detta trots en intensiv lobbykampanj från förespråkarnas sida. William Bernet, psykiatriprofessor vid Vanderbilt University School of Medicine, är en av dem som propagerat starkt för diagnosen. Han medger att begreppet parental alienation ”i vissa fall missbrukats av våldsamma föräldrar för att dölja deras beteende”, men har hävdat att den typen av missbruk skulle begränsas om det fanns formella diagnoskriterier.
Bland kritikerna till begreppet finns feminister och kvinnojoursaktiviser som varnat för konsekvenserna när PAS kan användas i domstol av män som försöker rikta uppmärksamheten bort från sitt eget, våldsamma beteende.
Andra kritiker menar att begreppet marknadsförs av psykologer och konsulter som skulle kunna vinna själva på om PAS var en formellt gångbar diagnos i vårdnadstvister. Däribland finns Timothy Houchin, psykiatriker vid universitetet i Kentucky, som tillsammans med tre kollegor fört fram tesen i en artikel i the Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law:
”I sämsta fall fyller det både advokaters och expertvittnens fickor genom att öka antalet debiterbara timmar i ett givet fall. Det skapar en helt ny nivå på debatten, i vilken bara kvalificerade experter kan delta och ökar den solkighet som redan präglar vårdnadsvittnesmål.”
