Amira Hass har gjort sig känd genom sin långvariga bevakning av Gaza, Västbanken och Israels ockupation. Hon är en stenhård journalist med hjärtat åt vänster, som inte räds att kritisera både den israeliska och den palestinska sidan.

Hon är även den enda israeliska jude som sedan 1991 på heltid lever tillsammans med palestinier i Ramallah på Västbanken. Detta skapar en del komplikationer för henne i sin roll som journalist. Men det är även en journalistisk nödvändighet.

– Jag har aldrig mörkat att jag är emot ockupationen. Men det betyder inte att jag accepterar allt som palestinierna gör. Jag känner mig mer säker när jag kritiserar palestinier därför att jag lever med dem. Samtidigt, om jag skriver kritiskt om palestinierna så använder israelerna det i sin propaganda.

Nyfikenhetens betydelse

Att vara närvarande på plats är extremt viktigt för det journalistiska arbetet, berättar Amira Hass. Det är en förutsättning för att på djupet förstå och beskriva situationen och dess utveckling.

Hon ser med närhet den förtvivlan som det palestinska folket lever i och kan genom det också förstå de desperata ageranden som ibland blir konsekvensen. Amira Hass ser sin egen journalistroll från två perspektiv. Det handlar inte bara om att rapportera.

– Det är också att vara en del av oppositionen mot den israeliska ockupationen, det tänker jag inte dölja och har heller aldrig gjort. Om jag var journalist i Sydafrika under apartheid, skulle jag inte heller vara neutral. Jag vill vara en del av de som vill förändra, de som är förtryckta, säger hon bestämt.

”Ja men du bor ju bland palestinier”

Att vara nära det man ska rapportera om har också sina nackdelar. Hon talar om nyfikenhetens betydelse.

– Om du befinner dig på ena sidan av problemet, så blir du van med någonting. Sedan känns det som om du upprepar dig själv och det blir ett problem. Inte om konflikten i sig, men jag tappar kontakten med min nyfikenhet. Journalistik måste grunda sig på konstant nyfikenhet. När jag intervjuar människor så säger de ofta samma saker.

Amira Hass nöjer sig inte med en tragisk händelse, det är sensationsjournalistik och enligt henne också dålig sådan. Nä, hon vill skrapa djupare och djupare.

– Då måste jag ha med mig min nyfikenhet. Det är mina frågor som ska väcka min nyfikenhet inte intervjupersonens svar. Och detta blir ett problem när man levt så länge på ett ställe. Som jag i Ramallah. Ett annat problem blir att folk säger ”ja, ja men du bor ju bland palestinier”.

Kär i sig själv

Här kommer vi in på Israels patent på den så kallade ”sanningen”. Att hennes texter används för att upprätthålla ockupationen.

– Det är väldigt lätt att ljuga för att människor vill bli ljugna för. Folk vill bli lurade för att det är enkelt. Folket i Israel, jag inkluderad, får profit av ockupationen. Materiellt. Så det är väldigt lätt att lura det israeliska folket att ockupationen är bra. Att palestinierna inte ska klaga.

Det finns en massa val här, berättar hon och fortsätter:

– Jag tror att det är som med männen. Män är privilegierade. De vill tro att kvinnor är har det bra i samhället. Du behöver inte använda propaganda för att de ska tro det. När du profiterar på en situation vill du inte höra talas om något som kraschar din position. Det som hjälper är om det finns rörelser som breddar horisonten, som tillåter dig att förstå den egentliga situationen. När det finns en social rörelse.

Är Ship To Gaza en sådan rörelse?

– Absolut. Det de gör är väldigt viktigt. Men jag har min kritik. Det blir ett problem när en gräsrotsrörelse blir kär i sig själv. Men å andra sidan skapar det en medvetenhet.

Adressera bättre

Hass säger att demokrati inte bara handlar om att rösta en gång var fjärde år. Den är beroende av permanenta utmaningar. Därför tycker hon att Ship To Gaza är en positiv aktion. Men att den palestinska politiken saboterar allt som har med sådant att göra.

– För vissa palestinier utmärker Ship To Gaza inte ett närmande. Jag har sett det. Palestinierna lever under trippelt förtryck. Av Israel, Hamas, den palestinska myndigheten. Detta är väldigt tragiskt. De är rädda för att Israel ges ännu en anledning till att ännu mer strama åt den lilla kommunikation som nu finns från Gaza till Västbanken.

Amira Hass tror att Ship To Gaza har blivit mer medvetna om komplikationerna.

– De måste bara adressera komplikationen bättre. Om Israel vore smart skulle de låta dessa vänstermänniskor komma in i Gaza. Det skulle bli helt förvirrande för Hamas.

Tror du Israel kommer att attackera båtarna igen?

– De kommer nog på ett annat politiskt sätt att stoppa dem. Som de gjorde förra året. Jag kan inte tänka mig att de går till angrepp på det sätt de gjorde första gången för det vore så korkat.

Inte viktigt

Medan Amira Hass sippar på sitt gröna te och solen bakom ett varmt Gotland börjar gå i moln funderar jag på hur hon som kvinna där hon befinner sig upplever de patriarkala strukturerna på sin arbetsplats.

Som kvinna i din roll, blir du behandlad på ett annorlunda sätt än dina manliga kollegor?

– Självklart. Jag har mindre lön. Män är bättre på att marknadsföra sig själva. Som exempel, män som rapporterar på Haaretz åker en gång i veckan till de ockuperade områdena. De gör alltid poäng över att de var där, medan jag lever där. Så läsare förstår inte att jag bor där. Jag gör inte gör en grej av det. Det är dumt av mig därför att all den information jag har och levererar beror ju på att jag lever där. Men jag propagerar inte för att jag bor där.

Varför?

– Därför att jag inte anser att det är viktigt. Människor beundrar alltid dessa män som då och då åker till Gaza. Och med tanke på att de lyfter fram att de varit där så är de smartare på att marknadsföra sig själva.

Har du någon idé om varför?

– Jag har inte ett behov av att vara en del av storyn. Visst blir jag en del av den därför att folk vill intervjua mig om det jag skriver. Men från det professionella perspektivet vill jag inte vara en del av den.

Har du någon gång känt dig hotad?

– Ja, i början men inte i dag. Det är inte viktigt, jag har blivit attackerad av folk från högerkanten. Men inte på grund av att de visste vem jag var utan för att jag var med palestinier. Men jag känner mig inte hotad. Det är inte ett problem. Jag tror också att en av anledningarna är att min sympati är åt vänster. När jag skriver om ockupationen så är jag inte objektiv. Det vet alla. Men du vet ju hur det är. Om du är en del av makten så är du objektiv. Men tar du ställning med de förtryckta så är du inte objektiv.

Är du feminist?

– Ha ha ha. It goes without saying. Of course I am. Allt jag skriver analyseras ur ett feministiskt perspektiv. Det går inte att vara emot förtryck och samtidigt blunda för patriarkala strukturer.

”Väldigt radikalt”

Hon berättar att den israeliska pressen för 35-45 år sedan präglades av ett sexistiskt språk. Att media aldrig problematiserade synen våldtäkter.

– Då fanns en väldigt stark israelisk feministisk rörelse. Inget speciellt namn utan det var många olika. Men den var stark. De tvingade israelisk media att lyfta fram olika perspektiv och vinklar.

Det startade med en berömd våldtäktsrättegång. En grupp ungdomar våldtog en flicka, men domaren friade dem.

– Då var det normalt för domare att ta sådana beslut. Kvinnor demonstrerade utanför domstolen. Det var väldigt radikalt på den tiden för du utmanar inte en domstol. Den var helig. Domar var heliga. Det var modiga journalister, kvinnor, som skrev och tog avstånd från domen i pressen.

Så skedde en förändring, berättar hon.

– Den feministiska rörelsen började kritisera det sexistiska språket i medierna. Sakta men säkert började det ske förändringar. Män som profiterar på sexismen kontrollerade pressen. Men där det finns en utomparlamentarisk rörelse, som den feministiska, så skapar du en historia, du skapar oväsen, du enar kvinnor och tvingar de som profiterar att backa.

Går inte att blunda

I dag kommer de dagliga manifestationerna och demonstrationerna mot ockupationen från kvinnorna. Det är kvinnorna som åker till militära områden som är en del av ockupationen.

– Detta är en väldigt viktig praktik av motstånd. Det sätter tryck på makten och förr eller senare kommer de att blotta sig. Visst är män med, men majoriteten är kvinnor. Det är som ockupationen. Israel representerar makt. Media har makten för att vi är alla en del av den. Vägen att bryta ner den är genom sociala rörelser, och aktiviteter. Till slut går det inte att blunda längre, säger hon.

Innan vi avslutar vill Amira Hass återigen betona betydelsen av att vara privilegierad, som hon själv är, både som israel och jude. Allt handlar om vad du faktiskt gör med det.

– Jag använder mitt privilegium för att belysa orättvisor och kämpa mot regimer som gett mig alla dessa privilegier. Om du inte ska vara beroende av makten måste du skapa utomparlamentariska rörelser. Historien är inte bara en del av den parlamentariska politiken. Den är också i allra högsta grad politiken som sker utanför.