– Jag applåderar inte förrän jag har sett de vackra orden omsatta i handling! Kommentaren kom från Kommunals ordförande Anneli Nordström när Feministiskt initiativ arrangerade ett välbesökt seminarium om lönefrågan i Almedalen.

Vid utfrågningen av riksdagspartierna (alla utom SD) visade det sig faktiskt att det, i alla fall just då och just där, fanns en riksdagsmajoritet för att skärpa Medlingsinstitutets uppdrag när det gäller aktiva åtgärder för jämställda löner. Det blev med all rätta en nyhet som förhoppningsvis nådde ända fram till partiledningarna.

Hittills har annars intresset varit svalt när lönefrågan kommit på tal. F! har varit ensamt om att presentera konkreta förslag, bland annat detta, till förändring. De övriga partierna har envist hållit fast vid att fellönesättningen i kvinnodominerade branscher är en fråga för arbetsmarknadens parter och alltså inget som politikerna ska lägga sig i.

Men de kvinnodominerade facken har tröttnat på den visan. Inför 8 mars i år gick de samman, historiskt nog över organisationsgränderna (LO, TCO, SACO), och krävde politiska initiativ. Facken lyfte fram att politiken/staten är en del av den ”svenska modellen” och pekade särskilt på Medlingsinstitutets roll och hur avsaknaden av direktiv för jämställdhet i själva verket permanentar löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Medlingsinstitutets uppdrag i dag är att verka för en väl fungerande lönebildning. Det tolkas som att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska vara normerande och att löneökningstakten där ska vara riktmärke för övrig arbetsmarknad. Det ingår alltså inte i institutets uppgifter att aktivt verka för jämställda löner.

Men om partierna håller vad de lovade i Almedalen får de snart tänka om. Det krav som partierna i panelen på seminariet ställde sig bakom var att:

Medlingsinstitutet får i uppdrag att kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken på hela arbetsmarknaden, samt att i samarbete med arbetsmarknadens parter föreslå åtgärder. Regeringen ska också se över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm för lönebildningen blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.

Kanske inte helt glasklart men då ska vi veta att hittills har Medlingsinstitutets företrädare menat att de överhuvudtaget inte kan arbeta för löner som ligger över industrins ”märke” eftersom det skulle rubba balansen. Ett sådant synsätt betyder i klartext att krav på utjämning från kvinnodominerade arbetsområden ”stör” en fungerande lönebildning. Den ”svenska modellen” uttolkad på det viset bygger på och stödjer en exploatering av kvinnors arbete.

Så länge som Medlingsinstitutet har huvuddirektiv om att upprätthålla industrin som löneledande kommer lönegapet aldrig att minska. Det kommer snarare att öka. En procentuell ökning av lönerna ger alltid anställda i lågbetalda yrken mycket lägre löneökning än det man till exempel får inom industrin, som har högre löner från början.

Det är viktigt att förstå att lönefrågan inte handlar om enskilda kvinnor som i enskilda situationer råkar enskilt illa ut i enskilda löneförhandlingar. Det är strukturer vi talar om. Strukturella problem måste mötas med strukturella reformer. Att skärpa kraven på Medlingsinstitutet är ett viktigt steg på vägen mot jämställda löner.

Nu är det upp till bevis för partierna i riksdagen. En majoritet av dem har ju skrivit in feminismen i sina partiprogram så det här borde kunna gå kvickt!