EDDA MANGA (EM): Efter alla år sedan din banbrytande artikel om genusbegreppet skulle jag vilja komma tillbaka till frågan: är genus ett användbart analytiskt begrepp?

Joan Scott (JS): Så länge man ställer det som en fråga och inte som någonting som vi redan vet. När jag skrev artikeln Gender: a useful category of historical analysis för American Historical Review innehöll den ursprungliga titeln ett frågetecken. Redaktörerna för American Historical Review skrev att de inte använde frågetecken i sin tidskrift, så de tog bort det. Något som faktiskt har bekymrat mig med sättet på vilket den artikeln används är att folk inte alltid läser vad jag egentligen skrev utan istället utgår från att de vet vad genus är istället för att fråga sig hur problemet med könsskillnaden adresseras, vilka slags reglerande praktiker som erbjuds för att genomföra och fastlägga genus. Vad säger det oss om vad folk tänker om social organisering? Varför har återgåendet till vad som föreställs som normal eller naturlig könsskillnad betraktats som grundläggande för den sociala ordningen? Och när saker och ting går fel säger folk att vi måste gå tillbaka till naturen, att situationen förvirrats av feminister som Judith Butler som vill ändra tingens ordning.

Min fråga skulle vara: vad säger det om ett samhälle att insisterandet på ”det naturliga” i en viss könsskillnadsordning erbjuds som lösning för en uppsättning politiska, ekonomiska och sociala frågor? Det är alltid med ett frågetecken, det är aldrig ”Oh, det är genuspolitik” eller ”Jag skriver en bok om en kvinna så naturligtvis handlar det om genus”. Mängden människor som skickar mig artiklar med en fotnot till min artikel och skriver att ”jag gör exakt vad du sade” och så läser jag artikeln och tänker ”nej, du gör vad jag inte sade” (det vill säga du utgår från att de redan vet var genus är). Även i samhällen som förefaller stabila och ger utrymme för viss mobilitet, tycks genus i vissa lägen kunna dyka upp som en plats av oro och spänning. Så länge det ställs med ett frågetecken är genus fortfarande en användbar analytisk kategori.

EM: Tror du att begreppet intersektionalitet kan hjälpa till att hålla frågetecknet på plats?

JS: Nej. Jag tror att intersektionalitet lider av samma problem om man utgår från antagandet att man vet vad det som möts – genus, klass, ras, sexualitet – är. Man måste alltid ställa frågan om vad genus är, vad ras är och vilka ändamål de används för. Hur använder man dem? Vilka slags samband nämns implicit eller explicit? Det som bekymrar mig med intersektionalitet – viss intersektionalitet, inte all – är att visst, vi måste uppmärksamma dessa kategorier men sedan utgår man från att man vet vad kategorierna är. Jag tror att det inte är förrän man gör det analytiska arbetet som man kan veta hur de opererar, vad de gör; hur till exempel vissa representationer av muslimer verkar både rasmässigt och i genustermer och som religion, hur ras överflyttas till genus. Detta är inte något som händer på samma sätt i alla fall och i alla tider. Intersektionalitet är bra som en påminnelse att man inte bara kan titta på könsskillnad eller genus, men om man utgår från att man vet vad man tittar efter så har det samma begränsningar som att titta efter ”män och kvinnor ”eller enbart ”kvinnor” när man arbetar med genus.

EM: Det finns en moralisk användning av genus och jämställdhet som du har kritiserat, skulle du kunna säga något om det?

JS: Detta är frågan nu: vad åstadkommer referensen till jämställdhet som det grundläggande värdet i det demokratiska västerländska samhället? Vad betyder det i termer av att utesluta muslimer från de acceptabla parametrarna i våra samhällen? Om du tittar på frågan om jämställdhet inom våra samhällen är det fortfarande en fråga. Vad händer när man överflyttar frågan om jämställdhet till andra? Vad som händer om du agerar som om alla problem kring ojämställdhet mellan könen har blivit lösta. Men det har de inte. Tänk på våld i hemmet. Det intressanta är att om du studerar kategorierna som används så ägnar sig muslimer åt hedersmord och andra sorters våld i hemmet medan “vi” har våld i hemmet, men inte som ett kulturellt problem utan som ett individuellt psykologiskt problem. De har vissa slags religiösa praktiker som kulturella problem och som därför sägs vara oföränderliga, opåverkbara, medan vi har religiösa frågor som vi behandlar som vore de privata, samvetsfrågor, sekulariserade och avgränsade från andra fält, och vi ser inte hur religion på andra fält fortsätter att bli diskriminerade också i dagens kristna, sekulära, samhällen. Jag tror att helgandet av jämställdhet som ett ursprungligt västerländskt värde håller på att täcka över lika mycket som det avslöjar problem mellan samhällen i Mellanöstern och västvärlden.

EM: Här i Sverige använder man kategorin “mäns våld mot kvinnor”, ett begrepp som kan ses som en framgång för en viss sorts feminism. Men närvaron av samkönat våld, av våld i samkönade relationer är problematisk för den kausalitetsmodell som begreppet ”mäns våld mot kvinnor” uttrycker. Är det ett exempel på vad du menar med att om man tror att man vet vad man letar efter föregår man analysen?

JS: Frågan om våld i samkönade hem beror på vem vi talar om, men i homofrigörelsesammanhang ifrågasätter begreppen lesbiskt våld i hemmet eller våld i hemmet mellan homosexuella män att queer alltid är det etiska, moraliska, positiva alternativet till heteronormativt förtryck, mot det förtryck som man bara förknippar med heterosexuella par. Frågan om ”mäns våld mot kvinnor” utgår från ett feministiskt synsätt och begränsar vad som blir osynligt eller osynligt. Det som exkluderas är att alla mänskliga relationer har en potentialitet av våld. Jag tror inte att man någonsin kan veta orsakerna till detta våld. Detta är min Foucaultianism, man kan inte komma åt ursprunget. Vad man kan göra är att studera hur diskurserna verkar för att producera vissa politiska och sociala effekter och om du vill intervenera måste du kunna se att våld i hemmet är bara en sida av ett fält av sexuella relationer och att våld finns närvarande i sexuella relationer av alla slag.

Fortsättningen av intervjun kommer i nästa nummer…