Under rubriken ”Vägen till Utøya”, arrangerade i veckan Postkoloniala seminariet vid Umeå centrum för genusstudier ett forskarseminarium för kollegor och intresserad allmänhet. Syftet var att söka svar på frågan ifall Anders Behring Breiviks terroristhandling den 22 juli förra året ska förstås som ett attentat av en individuell galning, eller ett politiskt dåd sprunget ur ett större sammanhang?
Hörsalen var fullsatt till bristningsgränsen, och åhörarna fick lyssna på fyra i sig oberoende kortare föredrag, där det något spretiga upplägget fick chans att knytas samman i ett avslutande panelsamtal mellan samtliga föreläsare.
Historikern Lena Berggren konstaterade i sitt anförande hur media inledningsvis utgick ifrån att terrordådet på Utøya utförts av en utländsk terrorist, troligen från något muslimskt land, som utifrån en religiös eller politisk agenda målmedvetet slagit till mot demokratin. När terroristen ganska snart visade sig vara en ljushyad kristen norrman genomgick medierna en snabb förändring i sin rapportering, och förövaren presenterades alltmer som en psykiskt sjuk galning.
Mattias Gardell, religionsvetare som detaljstuderat Anders Behring Breiviks manifest, menade att det är missvisande att avfärda honom som en isolerad dåre.
– Anders Behring Breivik drivs av övertygelsen att Europa är under våldsam attack från den muslimska kulturen, och det är upp till Europas män att slå tillbaka hotet. En åsikt som delas av många andra, bland annat av Rick Santorum som kandiderar till presidentposten i världens mäktigaste land.
Europas män har dock, i Anders Behring Breiviks världsbild, försvagats och pacificerats i sitt försvar av kontinentens gränser, och den som står i största skuld till detta är feminismen, eftersom den splittrat kärnfamiljen.
Samma bild av kärnfamiljen
I kärnfamiljen styr mannen med järnhand och flickorna lär sig att lyda, pojkarna lär sig att slåss. Det är ganska ironiskt, påpekade Mattias Gardell, att i synen på kärnfamiljens baksida är feminister och Anders Behring Breivik ganska överens. Skillnaden är dock att där feminister menar att mäns våld mot kvinnor, aga och incest är något avskyvärt, så ser Anders Behring Breivik dessa övergrepp som något önskvärt i den patriarkala kärnfamiljen.
Hur kan då Anders Behring Breivik förstås ur ett större sammanhang? Ett vidgat perspektiv gavs av Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum i Stockholm, som i sitt framförande presenterade två affischer, den ena tagen från en valkampanj från Sverigedemokraterna, den andra en reklamaffisch från Svenska turistföreningen. Bilderna var skrämmande lika. Båda visade ljushyade barn som tryggt tar sig fram över en blomstrande gräsäng. Hans nästa bild, föreställandes blonda flickor som skrattande dansar runt en ståtlig midsommarkrans, visade sig komma från UD och har används flitigt av myndigheten i marknadsföringen av Sverige. Bilden kunde lika gärna varit tagen direkt från Sverigedemokraternas kampanjsekretariat.
Övertydliga stereotyper
Catrin Lundström, sociolog, förde ett liknande resonemang på sitt anförande, det sista i dagens föredragsserie, genom att spela upp en reklamfilm beställd av självaste EU kommissionen med syftet att engagera ungdomar i Europapolitik. Videon visade en ljushyad kvinna, som representerade Europa, omringad av tre beväpnade, stridslystna män som med stereotyp övertydlighet representerade olika hot från utlandet.
– Anders Behring Breiviks världsbild som drev honom att utföra massmordet på Utøya är på inga sätt unik, den förmedlas också från bland annat svenska myndigheter och högsta EU-organisation. Vi måste ständigt belysa gråzonerna för att kunna förstå extremisternas handlingar, påminde Catrin Lundström.
