Föräldraskap är väl något ständigt aktuellt, men de senaste åren har debatten varit särskilt intensiv. Det har talats om en hemmafrutrend, Annika Dahlström fick många att höja på ögonbrynen när hon ifrågasatte mäns lämplighet att ta hand om små barn, genuspedagogik i förskolor har rört upp känslor, och diskussionen om homoadoptioner, insemination och surrogatmödraskap har med jämna mellanrum blossat upp.

Det fanns således mycket att tala om när Feministiskt Perspektivs chefredaktris Anna-Klara Bratt modererade ett panelsamtal på Historiska muséet i tisdags. Föräldraskap i historien och i dag var det övergripande temat och arrangemanget skedde i samverkan med
JÄMUS-projektet, som arbetar för jämställdhet vid muséer.

Panelen bestod av Margareta Gynning, utställningskommissarie och 1:a intendent vid Nationalmuseum, Elise Claeson, debattris och skribent, författarinna till boken mamma@home – det moderlösa samhället, Annika Hamrud, frilansjournalist och författarinna som skrivit boken Queerkids och deras föräldrar samt Lars Jalmert, mansforskare och professor emeritus som bland annat skrivit Bra pappor – om vårdnadshavande pappor och mammor.

Inlärd modersroll

Margareta Gynning stod till största delen för det historiska perspektivet, och berättade bland annat om Carl och Karin Larsson familjesituation, där hon tycker sig se hur modersrollen är inlärd snarare än nedärvd. Lars Jalmert konstaterade att de utredningar han varit med om att göra sedan flera decennier visar att män är lika goda vårdnadshavare som kvinnor och Annika Hamrud berättade om hur hennes mamma varit hemmafru mot sin vilja och påpekade att utvecklingen gått relativt snabbt när det gäller okonventionella familjebildningar, något hon själv har erfarenhet av.

Elise Claesson slog i ett tidigt skede fast att panelen, till skillnad från henne själv, i huvudsak hade en konstruktivistisk hållning i frågan om könets betydelse. Hon framhöll de biologiska förutsättningar som skiljer män och kvinnor åt och som gör att modern har en närmare relation till barnet. Claesson valde att avbryta en intensiv karriär för att bli hemmafru och frågan ställdes huruvida det är en verklig trend vi ser?

Övriga i panelen var överens om att så nog inte var fallet, man menade att vi i Sverige kommit så pass långt i jämställdhetsarbetet att det inte går att backa. De pappor som nu vill vara en större del i sina barns liv kommer till exempel inte att avstå från det till förmån för mammorna, menade Annika Hamrud. Elise Claesson var dock av uppfattningen att denna uppnådda jämställdhet var det som gjorde det möjligt för henne att välja hemmafru-livet, att när man nått en viss nivå av jämställdhet behöver man inte skämmas för att som kvinna ta ut hela föräldraledigheten.

Representerar det mänskliga

Flera i panelen förespråkade kollektiva lösningar och tyckte sig se en motreaktion på den individualism som uppkommit i nyliberalismens spår. Annika Hamrud var emellertid inte säker på att individualism och kollektivism är absoluta motsatser, och tog upp det svenska beskattningssystemet som exempel på en åtgärd på individnivå som får positiva följder för kollektivet. Claesson förordade en uppvärdering av de små kollektiven, det vill säga familjen och äktenskapet.

Genusvetenskapens status kom också upp till diskussion, Claesson tog upp det TV-program som väckt debatt om genusforskningen i Norge. Jalmert gick i polemik och sade att ingen förnekar att män och kvinnor är biologiskt olika konstruerade, och att genusvetenskapen internationellt är definierad som vetenskap och inte är mer ideologiskt präglad än naturvetenskapen.

Surrogatmödraskap visade sig vara något av överkurs för de flesta i panelen och debatten avslutades med synpunkter på det omdiskuterade ordet hen. Claesson fruktade könsförvirring medan Hamrud såg framför allt en språklig vinst i att inte behöva ta reda på vederbörandes kön när detta inte är relevant. Hen-frågan engagerade flera av åhörarna, och även där gick åsikterna isär. Ett ord som inkluderar alla, även den som är osäker på sin könstillhörighet, menade någon, han och hon representerar också det mänskliga, menade en annan. Diskussionen lär fortsätta.