Jonas Göthner, styrelseledamot för Feministiskt initiativ, agerade moderator och inledde med en öppen fråga om hur heteronormen påverkar ekonomin – och om den gör det. Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, började med att påpeka att dagens diskussion var att se som ett experimentellt samtal.

– Jag tror att vi kommer att resonera oss fram, jag känner inte att jag sitter inne på några färdiga svar.

En av anledningarna till att så lite har sagts om ämnet, menade Ulrika Westerlund, är att det saknas forskning om kopplingen mellan hbtq och ekonomi.

Även om det till stor del saknas siffror tycktes alla paneldeltagarna vara överens om att heteronormen påverkar ekonomin. Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feministiskt initiativ, påpekade att mycket av samhället är anpassat efter att man ska vara två – priset på bostäder till exempel – och att det är en viktig aspekt att ta hänsyn till när man diskuterar ekonomi och familjefrågor.

Heterosexuell tvåsamhet

Även Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, var inne på samma spår.

– När man pratar om homosexualitet och ekonomi så är den naturliga ingången för mig att se på vilket sätt normer om sexualitet styr vårt sätt att strukturera ekonomin, sa hon.

Som hon ser det handlar ekonomi om vad vi producerar och konsumerar och hur vi fördelar det betalda och det obetalda arbetet.

– Det bygger på det som ses som det normala och önskvärda sättet att leva: inom heterosexuell tvåsamhet.

Ulrika Westerlund berättade att man från RFSL:s synpunkt saknar ett helhetsgrepp på familjepolitiken: Det finns en mängd lagar och förordningar, som alla bygger på normen om den heterosexuella tvåsamheten, och som hindrar hbt-personer från att leva som de vill.

– På senare år har vi sett vissa förändringar, men ingen har gjort en övergripande översyn av familjepolitiken.

Som exempel tog hon upp att det sedan ett tiotal år tillbaka är möjligt för två kvinnor som lever tillsammans att få hjälp med assisterad befruktning, men att reglerna föreskriver att de ska leva tillsammans ”i en äktenskapsliknande situation” – kärleksnormen fortsätter att skapa begränsningar för familjebildandet.

FP inte välkomna

Samtalet kom också in på den debatt som föregick festivalen – om arrangörernas beslut att inte välkomna Folkpartiet och dess ungdomsförbund i paraden.

– Reaktionerna har ju varit att hbt-frågor ska vara skilda från andra frågor, att ”alla måste få vara med”. Det är tydligt att det ena – att anordna en Pridefestival som tydligt tar avstånd från kapitalism – framställs som väldigt laddat, medan det andra – att låta alla vara med – ses som neutralt, sa Sissela Nordling Blanco och menade att även att inte göra den typen av maktanalys som Uppsala Pride har gjort är ett ställningstagande.

– Jag är förvånad över att så många tycker att man inte får göra en socialistisk Pridefestival – ingen äger ordet Pride, sa Ulrika Westerlund.

Hon menade att RFSL – som är en partipolitiskt obunden organisation – inte kan delta på samma sätt i politiska arrangemang, men att det är en annan diskussion än att säga att man inte får hålla dem.

Paulina de los Reyes knöt tillbaka till tidigare års diskussioner inom bland annat Stockholm Pride, där frågan har varit om myndigheter som Försvarsmakten och Migrationsverket får delta.

– Jag tror att det vi ser det här året är ett ifrågasättande av att hbt-identiteten ska vara homogen och gemensam för alla.

Motsättningar positivt

Hon tog också upp att ingen nu för tiden reagerar på att det hålls olika firanden den 8 mars, medan kvinnofrågan tidigare sågs som något som förenade alla kvinnor. Att det nu börjar komma fram motsättningar inom hbtq-rörelsen borde ses som någonting positivt – det är ett tillfälle att gå djupare och diskutera.

– Vi vet att vi har skillnader så låt oss diskutera dem och låt oss enas om de saker vi kan enas om.

Ulrika Westerlund drog sig till minnes ett seminarium som hon själv deltog i förra sommaren.

– I dag har i princip alla politiska partier hbt-grupper. När det under Pride i Stockholm förra året hölls en debatt mellan de olika partierna rådde närmast total enighet om vilka frågor som är viktigast. Dessutom var alla partier representerade av homosexuella män i ungefär samma ålder.

Eftersom RFSL är en ledande organisation inom rörelsen tror hon att många tittar på vilka frågor de driver och tar efter dem. Ulrika Westerlund, och de andra med henne, hoppas att diskussionen ska kunna bli mer nyanserad när partiernas hbt-grupper fått tid att diskutera och komma fram till hur de ska driva de frågor som alla ser som viktiga.