Alexander Gerndt är tillbaka i landslaget efter misshandelsdomen mot sin förra fru. Han dömdes i december förra året till villkorlig dom och ett skadestånd på 80 000 kronor. Alexander Gerndt har överklagat domen.

Trots att rättsprocessen fortfarande pågår väljer alltså Svenska Fotbollförbundet, SvFF, att ge klartecken till förbundskaptenen Erik Hamrén att välja och vraka. SvFF:s förbundsstyrelse tog beslutet att Alexander Gerndt ska kunna tas ut i landslagsspel och har låtit meddela att Erik Hamrén endast ska stå för det sportsliga.

Innebär det att Hamrén inte har något som helst ansvar för vilka spelare han väljer ut som representanter för det svenska landslaget? Eller hur han väljer att lägga fram sitt beslut? Behöver han överhuvudtaget bry sig om vilka signaler beslutet sänder till alla de ungdomar som ser upp till Gerndt?

SvFF, med Erik Hamrén i spetsen, brister genom att inte tala klarspråk. Fallet Gerndt är bara ett exempel på att landslaget inte skiljer sig från samhället i övrigt när det gäller mäns våld. Att damma av den gamla dängan ”vi är emot alla typer av våld”, är i mina öron ett hån. Först ett hån mot Gerndts förra fru, som trots att han är en känd och omtyckt fotbollspelare vågade anmäla. Det kräver ett enormt mod. Hanteringen är också ett hån mot alla som inte vågar anmäla. Ett hån mot alla tjejer och kvinnor inom fotbollsvärlden. Hur mycket respekt får de för ett förbund som inte på allvar agerar och tar sitt ansvar?

När Hamrén bjuder upp till dans med orden ”jag ser till det sportsliga”, blir denna sorgliga verklighet ännu mer beklämmande. SvFF representerar ett synsätt som Sverige säger sig inte vilja ha. I synnerhet inte inom den svenska idrottsrörelsen. Men gång på gång ser vi det upprepas.

Detta är en fadäs som visar på total avsaknad av ansvarskänsla hos ledningen för svensk fotboll. Jag har aldrig hört talas om att SvFF har handlingsplaner att tillgå när det handlar om mäns våld mot kvinnor. Att häva avstängningen från landslaget utan att tydligt gå ut och ta avstånd från misshandel av kvinnor, utan att koppla fallet till ett sammanhang, är anmärkningsvärt i en sport som redan har ett mörkt moln av våldskultur över sig.

Jag är inte ute efter en lynchning av Gerndt, som i och med sitt val att misshandla sin förra fru sällar sig till en stor skara män. Det vet vi. Men som alla andra är han värd en andra chans.

Jag vill därför veta om Gerndt har genomgått någon form av behandling för sitt våldsamma beteende?

Alla som har minsta kunskap om våld mot kvinnor vet att den som trätt över gränsen en gång med stor sannolikhet kommer att upprepa sitt beteende. Gerndt hade inte bara agerat våldsamt en gång, vilket åklagaren i den alltså ännu pågående rättsprocessen påvisat.

Jag skulle önska att behandling ställdes som ett krav från SvFF:s sida oavsett vad en domstol säger. Jag vill veta om han konfronterat sig själv sedan han valde att ta till våld. Jag anser att jag har rätt att veta. Han representerar det svenska landslaget.

Så vart vill jag egentligen komma?

Jo, förbundsstyrelsen har genom beslutet att häva Gerndts avstängning visat att de struntar fullkomligt i att mäns våld mot kvinnor är ett av de största samhällsproblem vi har. De tar ingen hänsyn till den kunskap som finns i dag och som borde vara vägledande när ett brott av detta slag framkommer.

Istället fortsätter de att springa bredvid den boll de själva satt i rullning. Utan att ändra riktning. Som om idrott inte hade med samhället i övrigt att göra. Här är det resultatet som gäller. Om en kvinna blir misshandlad av en landslagsspelare hit eller dit, eller för den delen blir utsatt för sexköp – so what?

Alla har ett ansvar för det samhälle vi lever i. Men SvFF kräver ansvarsfrihet. De stänger av Gerndt för att sedan lättvindigt låta meddela att han åter är i truppen, samtidigt som ärendet inte är avslutat. Ledningen ”hoppas att Gerndt kommer att betraktas som oskyldig”. Och om Alexander Gerndt är skyldig har han enligt SvFF i vart fall avtjänat sitt straff genom den tid han redan varit avstängd. Vad ställningstagandet får för konsekvenser för Alexander Gerndts förra fru, deras gemensamma barn eller hans möjligheter att en dag ha en bra relation till dem skänks inte en tanke.

Men vad gör väl det när landslagets uppgift är att prestera. Se till att folket får jubla. Till vilket pris som helst.