Startsida - Nyheter

Idrott och manlighet

Hur påverkas idrotten av det rådande mansidealet? Och hur arbetar idrottsrörelsen med frågor kring maskulinitet? Dessa och många andra frågor debatterades i Örebro på heldagskonferens. Feministiskt Perspektiv var på plats.

En behöver inte vara särskilt sportintresserad för att märka den manliga norm som hela tiden är närvarande i idrottsrörelsen. Det handlar till exempel om språkliga uppdelningar som fotboll – damfotboll och vilka värden som beundras och lyfts fram som önskvärda.

Men faktum är att just maskuliniteten inom idrotten inte diskuteras så ofta, istället har fokus hamnat på jämställdhetsfrågorna och kvinnornas situation. Därför väckte den konferens som anordnas i Örebro i veckan många intressanta tankar och funderingar.

Skarpa gränser

Dagens första föredrag hålls av Jens Ljunggren, professor i idrottshistoria vid Stockholms universitet. Han målade upp en bild av hur det gick till när grunden för dagens idrottsrörelse föddes i och med att Gymnastiska Centralinstitutet bildades 1813. Tanken var då att fostra det svenska folket och att göra bra soldater av landets män.

– Det man kan se är att idrott och manlighet redan från början varit tätt sammantvinnade. Samtidigt har bilden av vad som är manlighet förändrats. Det som ansågs som manligt under början av 1800-talet hade helt förändrats vid sekelskiftet, berättade han.

Han följdes i talarstolen av etnologen Jesper Fundberg som skrivit den uppmärksammade boken Kom igen gubbar där han följt ett pojklag i fotboll under några år.

Och även om mycket hänt sedan 1800-talet menade han att kulturen i pojklaget också präglades av skarpa gränser mellan vad som är manligt och inte.

– I fotbollen finns det män som vårdar, fostrar, tar hand om barn på ett sätt som vi kanske mest förknippar med kvinnor. Samtidigt blev det också tydligt hur viktigt det var för ledarna att visa killarna att man ska hålla avstånd från bögen, kärringen och invandraren, sade han och exemplifierade med en händelse:

– Laget jag följde skulle åka på en cup och när de packar upp sina grejer säger en av ledarna: ”Det är skönt att se att ingen av er har tältsäng med sig, utan bara liggunderlag, för man vill ju inte åka runt med ett gäng kärringar”.

Ärans män

En ännu tydligare bild av maskuliniteten inom idrotten gav Aage Radmann, lektor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Han har ägnat mycket tid åt den svenska supporterkulturen och tittat extra på de våldsamma grupperingar som går på fotboll.

Här blev det nästan övertydligt hur maskulina ideal präglar den här gruppens uppfattning om sig själva. De pratar om sig själva som en sorts ärans män som håller upp en hotad manlighet i en allt mer feminiserad värld.

Intressant var också att höra hur de så kallade firmornas egna beskrivningar av sig själva och sina ideal var som ett tydligt eko av det som beskrevs som syftet med idrott under 1800-talet.

– Mediebilden av firmorna är att de är slödder och djur som ägnar sig åt meningslöst våld. Själva menar de att våldet är meningsfullt och att de är manlighetens sista bastion, sade han.

Dagen sammanfattades genom en reflektion av före detta elitfotbollsspelaren Pelle Blohm som tydligt beskrev hur maskuliniteten formade tillvaron även i omklädningsrummen på elitnivå.

Han berättade bland annat om hur det gick till när han kom som ny till Norrköping och hur alla nyförvärv skulle välkomnas in i laget. Det skedde genom en speciell inkilning som gick ut på att någon gång under försäsongen skulle nykomlingen bli slagen på skinkorna av alla andra i laget.

– Det kunde ske när som helst, man visste bara att det skulle ske. Då fick man dra ner byxorna och de andra slog allt vad de orkade. Vissa slog med klackringar och det kunde börja blöda. Det märkliga var att jag då inte hade kommit spå långt i min utveckling, så jag tyckte inte det här var något konstigt, utan jag var bara glad att jag klarat av det, sade han.

Så hur ska idrottsrörelsen arbeta med de här frågorna?
Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber sade i den avslutande paneldebatten att frågorna måste bli en självklar del av den dagliga verksamheten.

– Och så måste vi nog vända på perspektivet och inte bara prata jämställdhet. Vi måste också titta på den norm som finns där hela tiden. Jag hade till exempel aldrig varit på en konferens om maskulinitet och idrott under mina år som ordförande och jag har varit på massor av konferenser, sade hon.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV