I regeringens forskningsproposition, Forskning och innovation, nämns inte ordet 'genus' en enda gång. Det konstaterar Nationella sekretariatet för genusforskning i sitt nyhetsbrev i dag.

Anna Wahl, ordförande för Vetenskapsrådets expertgrupp för genus, är orolig genusforskningen ska få svårt att klara sig utan särskilda medel.

– Historiskt har öronmärkta pengar betytt mycket. Om forskningen är tillräckligt etablerad kanske det kan fungera ändå men jag har inte den tilltron till forskningsråden. Risken är att man tolkar forskningspropositionen som att "nu är den här perioden över. Nu behövs inte genusforskningen längre". I så fall kommer det få allvarliga konsekvenser, säger hon i nyhetsbrevet och efterlyser politiska signaler om att genusforskningen fortfarande anses viktig trots att den osynliggörs i propositionen.

I forskningsproposition från 2004 nämndes ordet genus 80 gånger, 2008 sju gånger och i den senaste alltså inte en enda gång.

Tina Acketoft, gruppledare i riksdagens utbildningsutskott, anser inte att det behöver betyda några förändringar. Hon företräder Folkpartiet, som varit pådrivande i att öka forskarvärldens självbestämmande.

– Jag vill se att genusforskningen bedöms på exakt samma grunder som annan forskning. Hur det ser ut i dag vet vi inte, konstaterar Tina Acketoft, som därför kommer att be riksdagens utredningstjänst att se över fördelningen utifrån forskningsområden, kön och unga kontra etablerade forskare.

Katarina Bjelke, chef för forskningspolitiska enheten på utbildningsdepartementet, till Nationella sekretariatet för genusforskning, att regeringen i forskningspropositionen betonar jämställdhet snarare än genus.