Under en hel vecka har 500 internationella antirasister tematiserat den
svenska och europeiska flyktingpolitiken. Vi har demonstrerat i
Stockholms innerstad och vid flyktingförvaret i Märsta, vi har besökt privata
företag som får uppdrag av staten att tvångsutvisa människor och bevaka
gränser och vi har diskuterat och debatterat rasism. No Border-lägret i
Stockholm har på olika sätt försökt att synliggöra gränserna – under en
kompakt medial tystnad.

Lägret började med en demonstration på söndagseftermiddagen där 500
personer deltog under mottot ”För en värld utan gränser”. Dagen därpå stod
aktivisterna vid flyktingförvaret i Märsta och lyssnade till en man som
väntar på sin deportation till Iran och som har hotats av Migrationsverket
att förflyttas till häktet om han talar offentligt om hur han behandlats
under sin asylprocessen och i förvaret. På tisdagen besökte vi G4S, ett av
världens största säkerhetsföretag som utför deportationer. På onsdagen
hade vi en stöddemonstration för bandet Pussy Riot, vars medlemmar,
fortfarande sitter fängslade i Ryssland för att de offentligt kritiserade
president Vladimir Putin.

På torsdagen besökte vi SAAB som inte bara tillverkar bilar utan också
teknologi för övervakning som används för att hålla flyktingar borta från
Europas gränser och därmed effektivt förhindrar dem från att söka asyl. På
lördagen blockerade vi Berns Salonger, för att Berns utnyttjar migranter
som arbetskraft för usla löner. Sammanlagt har 26 workshop och seminarier
hållits om flyktingpolitik, rasism och migrationsfrågor och 8
demonstrationer och aktioner gjorts under lägrets sju dagar.

Alla dessa aktioner pågick under tystnad, i alla fall under medial
tystnad. Bara en enda dag ringde radiostationer, tv-bolag och tidningar
till oss. Den enda dagen var efter en polisinsats i Solna efter en spontan
stöddemonstration för en fängslad kamrat. Journalisterna frågade oss om
igen om vi behövde kasta sten för att få fram vårt budskap.

Efter en veckas medial tystnad kan vi konstatera att de har rätt.
Intresset för fredliga demonstrationer är nästan obefintligt, likaså för
alla slags politiska processer som bygger på icke-statlig och
självorganiserad demokrati. Vi har inget intresse av att skapa konflikt
med Stockholms närpolis, vi har inget intresse av att se kamrater bli
slagna med batonger, sprejade med pepparsprej och bitna av polishundar.
Men det är det som mediasverige vill se.

Vi kommer att fortsätta demonstrera, för att det är nödvändigt, för att vi
vill bli hörda, för att vi vill rikta fokus på flyktingpolitiken och dess
offer och profitörer – inte på närpolisstationen. Att demokratisk
opinionsbildning är mindre intressant än det som polisen redogör för som
gatustrider kan vi konstatera kommer inte att förändra vår politiska
hållning och vårt fortsatta demokratiarbete -för en värld utan gränser.