Hen har bara sovit två timmar natten innan, visar det sig i efterhand. Det är dock inget som märks när den kavajklädde unge personen med glasögon, bakom uppmärksammade bloggen Genusfotografen, berättar om sitt senaste halvår över en kaffe på Andra Långgatan i Göteborg. I somras blev bloggen mycket omtalad, efter att Tomas Gunnarsson där dissekerat ett personporträtt av kocken Louise Johansson i tidningen Xpress, och fortfarande är det ett av de inlägg hen får mest frågor och kommentarer kring.

Att ett blogginlägg om ett årsgammalt tidningsreportage kunde få sådan genomslagskraft är möjligen lite förvånande. Men så är bildserien också en klassisk uppvisning i hur en fotograf, i stället för att visa upp den intervjuade kvinnan i sin yrkesroll, väljer att reducera henne till ett sexobjekt. Starkast reaktioner fick bilden där Louise slickar i sig vatten från en diskslang, men även den där hon tvättar foten i diskhon och visar upp de långa bara benen är tydlig i sin estetik. Det tog bara två dygn innan Tomas inlägg hade uppmärksammats av både SVT, Dagens Media och Journalisten, samt spridits som en löpeld på sociala medier. Ganska snart meddelande även Louise Johansson att hon ångrade publiceringen.

Hade du själv kunnat ana att det skulle få sådan genomslagskraft?

– Nej, absolut inte. Speciellt inte eftersom det var så gammalt. Jag fick tidningen av en kollega på jämställdhetssföretaget Add Gender och hade den liggande på olika ställen i nästan ett år. På försök tog jag med det till en föreläsning för en journalistklass och en tidningsredaktion. De blev både förbluffade och upprörda, så efteråt insåg jag att det nog var ett ganska bra exempel på sexistiskt foto, och bestämde mig för att skriva blogginlägget.

I efterhand kan man förstås undra varför ingen, exempelvis redaktionen själv, reagerade redan innan publiceringen. Den feministiska mediekritiken har trots allt en ganska lång historia i Sverige, framför allt genom nätverket Allt är Möjligt, som på 90-talet gjorde uppmärksammade mediekritiska aktioner på bland annat Bokmässan. Arlanda Express, som inom ett dygn pudlade och förklarade publiceringen som ”olycklig”, har emellertid efteråt hävdat att publiceringen föregicks av diskussion.

Bildens eget språk

Gunnarssons eget intresse för genusfrågor föddes redan i tonåren. Efter några års arbete som fotograf och reporter på diverse tidningar, bland annat ett flertal tevespelsmagasin, ökade medvetenheten. Nu läser hen allt hen kommer över om feministisk mediekritik, för tillfället Anja Hirdmans Den ensamma fallosen, där hon undersöker vår kulturs föreställningar om manlig sexualitet.

– Vi bombarderas med reklambilder hela tiden. Till skillnad från texter så talar de dessutom till oss på ett språk som vi inte kan problematisera. En amerikansk tidning om reklamindustrin utgår till exempel från att det bara är 8 procent av en reklambilds budskap som vi är medvetna om att vi tar in, resten når oss omedvetet. Det är också intressant att se hur reklambudskapen förändrats över tid. På 1920-talet kunde det stå sådant som att ”Vill du ha en riktig man har du inte råd att se billig ut” ovanför en bild på ett dyrt läppstift. I dag är det inte längre okej att säga samma sak med ord, däremot går det bra att uttrycka det genom en bild.

Just kritiken av Xpress-reportaget blev en långdragen, dyr och smått obehaglig historia. Eftersom det enligt upphovsrättslagen inte är tillåtet att återge offentliggjorda konstverk digitalt – alltså precis det Gunnarsson gjort när hen publicerade bilderna från reportaget på sin blogg – fick hen av juristen Bildombudsmannen en räkning på 24 625 kronor. Summan förhandlades sedan ner till 15 000. Dessutom tvingades hen att ta bort bilderna och fotografens namn från bloggen. Under tiden skickade agenturen som tagit bilderna hotfulla mejl till honom.

Det låter ganska obehagligt, var du någonsin rädd?

– Kanske inte rädd, men det var väldigt overkligt, ett worst case scenario. Men sedan har jag ju fått övervägande positiv feedback, inte minst av fotografer. Det känns som om jag är del av en rörelse.

Dyrt att granska digitalt

Eftersom det i dag inte bara är Gunnarsson som på detta sätt begår brott mot upphovsrättslagen – digital media publicerar återkommande bilder ut annan media, ”slangbilden” ligger till exempel fortfarande kvar på Dagens Medias hemsida – efterlyser hen en debatt om den punkt i upphovsrättslagens 23:e paragraf där det står att ”offentliggjorda konstverk får återges i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form”. Lagen har dessutom bara använts en handfull gånger innan Bildombudsmannen valde att skicka fakturan till Tomas Gunnarsson.

– Det blir svårt att granska bilder om jag måste betala ut ett stipendium i sexistiskt foto varje gång jag kritiserat en bild som jag inte tagit själv, som hen konstaterar på sin blogg.

Tack vare den insamling som gjordes slapp hen dock den här gången betala pengarna ur egen ficka. Det blev till och med några tusenlappar över, som hen kunnat använda för en ny mediegranskning. Mer än att det handlar om intervjuer med två redaktörer på en europeisk tidning vill hen inte avslöja, men gissar att inlägget kommer att väcka ett visst intresse när det publiceras inom kort. Precis som det inlägg som stal den här nattens sömn – om att kvinnor inte kan få vara både nakna och roliga på bild – ska visa sig få. Hur många besök hen haft på bloggen till dags dato kan hen dock bara spekulera i.

– Jag har inte velat kolla, jag är rädd för att få prestationsångest.