Startsida - Nyheter

#sthlmpride: ”Jag kom hit för att rädda mitt liv”

Asylforum anordnar dagligen seminarier på Stockholm Pride om situationen för asylsökande och papperslösa hbtq-personer. Forumet arrangeras av RFSL Newcomer, Varken Hora eller Kuvad och Asylrörelsen i Stockholm.

Onsdagens tema var "Den svenska asylprocessen". Awas, som Feministiskt Perspektiv tidigare har skrivit om, sökte asyl i Sverige tillsammans med sin flickvän 2006. Efter en fyra år lång process skickades de i början av 2012 ut ur Sverige till irakiska Kurdistan. Där separerades de och förbjöds att ha kontakt med varandra. Awas hamnade på en kvinnojour som hon beskriver som ett fängelse.

Nyligen tog sig Awas tillbaka till Sverige och har sökt asyl på nytt. I förra veckan fick hon avslag – men så sent som på tisdagen meddelade Migrationsverkets presschef i en intervju med TV4 att verket har beviljat henne en ny prövning. Detta ger förstås Awas ett visst hopp, men turerna har varit många och det är en trött och sliten Awas som träffar Feministiskt Perspektiv för en intervju efter seminariet.

Det som tynger henne allra mest i nuläget är att hon inte har någon aning om vad som har hänt med flickvännen.

– Jag vet ingenting! Jag vet inte var hon bor, vad hon gör, vad hon tänker... om hon lever eller om hon är död...

Awas berättar att hon inte kan sova på nätterna. Det enda hon kan tänka på är vad som har hänt Sofiya. Sista gången de hade kontakt med varandra var för flera månader sedan.

Awas upprepar flera gånger att hon inte förstår varför hon inte får stanna i Sverige. Migrationsverket känner väl till att Awas och Sofiya är tillsammans och har för avsikt att gifta sig så snart de får möjlighet. Men under den fem år långa processen har de fått avslag på avslag – först med motiveringen att Migrationsverket inte tror på dem, sedan med motiveringen att Migrationsverket förvisso tror på dem men anser att de kan leva tillsammans –som öppet lesbiska – i irakiska Kurdistan. Awas undrar hur det ska gå till. Hon beskriver Kurdistan som ett samhälle där kvinnor inte får bestämma över sina liv själva, där flera kvinnor dödas varje månad av sina familjer utan att någon undrar varför de dödas, ett samhälle där lesbiska i praktiken inte tillåts existera.


Hur känns det för dig att vara här på Stockholm Pride och Asylforum och berätta om ditt fall?

– Det var bra, men jag är också väldigt ledsen. Vi var också här på Pride 2010, jag och min tjej kom hit till Stockholm och pratade om vår historia med hjälp av Röda Korset och RFSL. Migrationsverket var också där, men några dagar senare skickade de ett utvisningsbeslut.


Fastän de hade varit där och lyssnat på er historia?

– Ja, och jag kan inte förstå vad de menar. De måste lyssna på varför vi kommer till Stockholm och pratar om vårt ärende och vår historia, vi tänkte att de kanske skulle förstå det. Men tyvärr, de gjorde inte det.

Awas upplever att Migrationsverket har en ovilja att förstå varför hon söker skydd i Sverige. En handläggare ska till exempel ha sagt till henne att hon inte behöver stanna i Sverige med motiveringen: "du har jobb i ditt land, du är journalist och kan jobba på teve, du kan leva öppet där".

– Men jag kom inte hit för min ekonomi, jag kom inte hit för pengar – jag kom för att rädda mitt liv. Om det gick att leva som lesbisk i mitt land, absolut, då skulle jag inte behöva komma hit. Men Migrationsverket vill inte förstå det.

Innan Awas kom till Sverige hade hon bilden av ett land som brydde sig om människor, och som respekterade lesbiska och homosexuella.

– Jag var säker på det. Men jag visste inte att Migrationsverket skulle utvisa oss, jag trodde inte att de skulle skicka tillbaka oss – men det gjorde de. Jag är väldigt besviken.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV