I det politiska talet kan det låta som om fred är en statlig angelägenhet och skapas av politiker, topptjänstemän och militärer. Fred är från detta perspektiv detsamma som statligt våldsmonopol. Krigsförande länder talar inte sällan om att de ser sig som fredsskapare inom ramarna för ett ”internationellt system” och betydelsen av fredsarbete är vid närmare efterforskning i själva verket en förlängning av deras krigsaktiviteter.

Skilt från detta finns det fredsarbete som utförs av civila organisationer och föreningar, däribland det som görs av kvinnogrupper och feministiska allianser – det slags arbete som kampanjen 1000 kvinnor till Nobels fredspris sökte synliggöra 2005. Civilt fredsarbete likställer inte frånvaro av utomstatlig vapenanvändning med fred och skiljer sig från den statliga diskursen genom att vara medvetenhet om kopplingarna mellan krig och strukturellt våld. Det är ett fredsbyggande som fokuserar på skydd av livsvärldar och skapande av livsmöjligheter, ett fredsbyggande som sker i det vardagliga.

Utifrån en holistisk syn på fred blir frågor som genusförhållanden, miljö och fattigdom viktiga. Fred är en helhet där mänskliga rättigheter, jämställdhet, hållbar näring, hälsa och utbildning måste inkluderas och där fredsskapande också innebär att man förvaltar, förmedlar och utvecklar fredskultur. Denna kamp för allas livsmöjligheter och fred kännetecknar mycket av det politiska arbete som kvinnor i världen utför och som inkluderar, men är inte begränsat till, vad vi i den specifika lokalitet vi befinner oss igenkänner som ”feministisk”. Vi kan ta tre exempel från kvinnors fredsarbete I Kina.

Gao Chin Shu Mei

Gao Chin Shu Mei kommer från den taiwanesiska folkgruppen Taiya. Hon är en känd skådespelerska och sångerska som genom arbete för offer av en jordbävning 2001 blev involverad i kampen för folkgruppens rättigheter, kandiderade för en plats i parlamentet och fick den. Shu Mei har bland annat opponerat sig mot ett projekt för att öka turismen i Taiyafolkets område som inte tog hänsyn och respekterade deras livsmiljö. Hon har också arbetat för tillgång till vatten, vägar, transport och utbildning för flera bergsfolk.

I en kontext i vilken taiwanesisk politik artikuleras i en nationalistisk diskurs där fred tolkas som en fråga om ”säkerhet” och vapeninköp och där målet att återvinna en ledande ekonomisk position överordnas frågor som social rättvisa och ekologisk hållbarhet kan man se Shu Meis arbete som konfliktförebyggande. Spänningen mellan bergsfolken och de taiwanesiska myndigheterna riskerar annars att bryta ut i öppna våldsamheter om deras livsmiljö eroderas ytterligare och om inte nya livsmöjligheter hittas.

Hong Kong Women Workers Cooperative

Hong Kongs kooperativ av kvinnliga arbetare är en organisation vars medlemmar består huvudsakligen av kvinnor som arbetade i industrin på 1970 och 1980-talen. När industrierna flyttade i mitten av 1980-talet blev dessa kvinnor arbetslösa eller deltidsarbetslösa. Den nyliberala politiken i Hong Kong innebar att inga arbetsmarknadsåtgärder vidtogs från statens sida utan arbetare förväntades själva anpassa sig till marknadens skiftningar, vilket gjorde de underutbildade industriarbeterskorna särskilt sårbara.

Kooperativet kom till stånd 1993 och erbjöd utbildningsmöjligheter för denna grupp. Den startade också en billig andrahandsbutik som tog till vara den överkonsumerande medelklassens avlagda hushållsapparater samt donerade icke säljbara objekt från tillverkare. Kooperativet skapade även ett alternativ pengasystem för utbyte av varor och tjänster. Individuella givare kunde bli medlemmar i ett nätverk och fick ”blommor” i utbyte som kunde användas för att få tjänster utförda av andra medlemmar eller för att köpa varor från butiken.

Denna aldrig så modesta ficka av icke-kapitalistisk ömsesidighetslogik i Hong Kongs kontext är både sällsynt och kraftfull.

Yang Hailan

Yang Hailan var en kontorist som köpte land i ett ökenområde nära Yinchuan, ett av de mest eroderade områdena i norra Kina. Hon odlade marken genom att vattna nivellerade sandbäddar, vilket är ett av de tekniker som traditionellt använts i området. Hailan lyckades efter några misslyckanden skapa ett ekologiskt odlingssystem där hon även kunde fodra kor och producera vin. Hon startade också en organisation för att hjälpa kvinnor att förbättra jordbruksproduktionen och skydda jorden samt en turistfarm som erbjöd gästerna ekologisk mat.

Kvinnors kamp för hållbara livsformer påverkas och påverkar komplexa sociala, ekonomiska och kulturella processer i lokala samhällen och i de globala flödena. Kvinnoorganisationer är involverade i att lösa konflikter som produceras av olika typer av strukturellt våld och använder olika strategier för att handskas med detta våld liksom ojämlika maktförhållanden samtidigt som de bygger hållbara näringar och en djupare och mer hållbar fred.