Kommunal ska i augusti förhandla fram ett nytt kollektivavtal med Vårdföretagarna för anställda inom vård- och behandling, omsorg och äldreomsorg. Ett av Kommunals krav är att all tid på arbetsplatsen ska räknas som ordinarie arbetstid. Det skulle innebära att även nattjouren räknas in i den totala arbetstiden.

– Frågan är högt prioriterad. Förutom lön är det väl den viktigaste frågan på det här området, säger Lenita Granlund.

Kommunal är medvetna om att de privata arbetsgivarna inte kommer att vilja gå med på en sådan förändring. Hur utsikterna att kravet ska gå igenom ser ut vill inte Lenita Granlund spekulera i innan förhandlingarna har inletts. Men hon betonar att det är ett viktigt krav som medlemmarna prioriterar högt.

Så som avtalet ser ut i dag kan personer vara på arbetsplatsen uppåt 200 timmar i månaden. Jag har pratat med flera som vittnar om hur allt fler ser sig tvingade att gå ner i arbetstid för att överhuvudtaget orka jobba vidare. Är det acceptabelt?

– Det är inte acceptabelt, det är helt orimligt. Det är därför vi måste ha en lösning på det här problemet, och det är därför vi prioriterar frågan.

Vad gäller de låga ersättningsnivåer som gäller på jourpassen, kan Lenita Granlund inte ge något konkret besked i dagsläget.

– Det som är prioriterat är att värdera upp jourarbetet överlag, och det handlar egentligen om att hitta en lösning på att arbetet ska ingå i den totala arbetstiden. Vi har inte ens inlett förhandlingarna ännu. Vad lösningen blir får förhandlingarna visa, vi hoppas vi kan lösa det på ett bra sätt, säger hon.

Flera som Feministiskt Perspektiv varit i kontakt med undrar hur Kommunal kunde gå med på de här villkoren från första början. Lenita Granlund säger att det var först på 90-talet som kommunala verksamheter med nattjour fick förbättrade villkor. Inom det aktuella avtalsområdet fanns inga verksamheter med nattjour som var privata på den tiden.

– Det här är en ganska ny företeelse. Tidigare fanns det inget tryck från medlemmarna utan det här är något som har kommit med att verksamheterna har privatiserats de senaste åren. Då har medlemmarna reagerat och det har gjort att också vi har vaknat till, i och med att medlemmarna nu drabbas på ett sätt som inte är okej. Det kostar alltid att förbättra villkor och man vill inte lägga pengar på något som inte drabbar någon, men nu gör det det och då måste vi hitta en lösning, säger Lenita Granlund.

Sedan när skulle du säga att det har börjat märkas att era medlemmar drabbas?

– De tre till fem senaste åren. Sedan förra avtalsrörelsen är kraven på oss mycket större än tidigare.