Villkoren för personal som arbetar sovande jour är fortfarande en prioriterad fråga för Kommunal. Det säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund. Samtidigt anser Vårdföretagarna att de privata företagen redan i dag erbjuder personalen bra arbetsvillkor.
Lenita Granlund säger till Feministiskt Perspektiv att hon är nöjd med det nya kollektivavtal som Kommunal slutit med Vårdföretagarna.
– Lönerna följer de övriga avtal som träffats på arbetsmarknaden, och vi har löst en del frågor som varit väldigt viktiga för oss: höjda lägstalöner och en del villkorsförändringar som är positiva. Det är ju ett ettårsavtal, och generellt sett har man inte gjort så mycket villkorsförändringar på den övriga arbetsmarknaden, säger hon.
De villkorsförändringar hon talar om är utökat föräldrapenningtillägg och förändrad jourersättning. Insatser under jourtid ersätts nu från första minuten i stället för efter 30 minuter.
– Det är en förbättring, för de här insatserna är ofta ganska korta. Vi ska fortsätta se över andra jourfrågor, som hur mycket jourarbete man får ha, men det här är ett steg på vägen för att förbättra villkoren för dem som arbetar jour, säger Lenita Granlund.
Ni hade ju ett krav att all tid på arbetsplatsen ska räknas som ordinarie arbetstid. Vad hände med det?
– Det ligger kvar, så att säga. Det gäller att fortsätta titta på arbetsbegreppsfrågan inom jouren, det ska vi göra inom den här arbetsgruppen.
Kommunal och Vårdföretagarna har kommit överens om att bilda en arbetsgrupp som ska se över villkoren för jouranställda. Hur gruppen ska arbeta och vad den ska komma fram till är ännu inte bestämt. Lenita Granlund vill att frågan om jour ska lösas så snabbt som möjligt och framhåller att arbetsgruppen måste arbeta skyndsamt. Det nya avtalet gäller endast 14 månader.
Blir det en lösning i nästa avtalsrörelse, då?
– Ja, det förutsätter jag, säger Lenita Granlund.
Anledningen till att Kommunal inte fick igenom yrkandet om att all tid på arbetsplatsen ska räknas som arbetstid beror enligt Lenita Granlund på att arbetsgivarsidan motsatte sig detta. Samtidigt är frågan är inte heller enkel, menar hon. Om all tid ska räknas som arbetstid kan det bli aktuellt att prata om vaken natt.
– Det som är problemet i dag är att du är på arbetsplatsen jättemycket, men får väldigt lite betalt. Det är en ganska komplex fråga, men vi är i alla fall nöjda med att ha fått igång diskussionen om jour och att Vårdföretagarna insett att det finns problem med jour.
I början av sommaren sade Lenita Granlund till Feministiskt Perspektiv att ”förutom lön är det väl den viktigaste frågan på området”. Hon håller fast vid att jourfrågan har hög prioritet.
– Men vi är ju två parter som förhandlar. Våra medlemmar kommer ändå att få bättre ersättning än i dag. Sen lyckades vi inte hela vägen just nu, men det här är ett steg.
En av era medlemmar som har jour har gått ner i arbetstid för att orka jobba kvar. På det förlorar hon 4 000 kr i månaden. Hon klarar sig tack vare att hon är gift med en man som har pengar. Hon kommer att gå ur facket på grund av det här.
– Jag förstår problematiken, det är därför vi sliter med frågan och försöker få till en lösning. Som jag sa i våras: det är inte rimligt att det är på det sättet. Man ska inte behöva gå ner i arbetstid för att orka jobba. Jag hoppas ju att den här frågan om jour löser sig, men då måste vi ha en bild över de problem som hon beskriver, de måste upp på bordet. Skulle det vara vi som bestämmer skulle vi ha löst frågan redan, men vi har en motpart som inte förstått problematiken, säger Lenita Granlund.
I motsats till Kommunal anser inte Vårdföretagarnas förhandlingschef Johan Mann anser att all tid på arbetsplatsen ska räknas som arbetad tid.
– Det utgår en jourersättning när man sover, sedan utgår mer- eller övertidsersättning om man blir väckt. Det tycker vi är rimligt.
I nuläget arbetar anställda 40-50 timmar utöver ordinarie arbetstid varje månad – till en ersättning på drygt 30 kronor i timmen. Är det rimligt?
– Ja, vi tycker det. Jourersättning när man sover på arbetet är lägre än vid arbetad tid som innebär aktivt arbete. Man får max jobba 50 timmar jour per månad så det finns ju övre begränsningar utifrån arbetslagstiftningen. Sedan är det klart att vid verksamheter som kräver bemanning hela dygnet i form av jour förekommer det i högre utsträckning.
Enligt Johan Mann ska den gemensamma arbetsgruppen nu titta på hur sovande jour används inom verksamheterna.
– Vi måste skaffa oss mer kunskap om hur det ser ut, annars är det svårt att se konsekvenserna. I många av våra verksamheter förekommer inte jour överhuvudtaget. Vi ska försöka få gemensam bild av hur det ser ut.
Flera jourarbetande har sett sig tvingade att gå ner i arbetstid för att de inte orkar jobba heltid. Ser ni någon risk att företagen får svårt att rekrytera personal till sådana villkor?
– Det kan inte jag bedöma. Jag har inte sett några sådana risker fram till nu.
Tycker du att ni har attraktiva villkor att erbjuda personalen?
– Ja, det tycker jag.
Skulle du själv vilja spendera en vecka på arbetsplatsen utöver ordinarie arbetstid till en ersättning på drygt 30 kronor?
– Jag jobbar inte i sådan verksamhet nu, men har gjort det tidigare. Jag skulle inte vara främmande för det. Det förekommer i den här typen av arbete och det är någonting som varje individ måste ta ställning till – hur man är beredd att jobba och på vilket sätt, säger Johan Mann.
