Sveriges Makalösa Föräldrar presenterade i veckan en enkätstudie som fokuserar på vad kommunpolitiker kan göra för att förbättra ensamstående föräldrars situation. En central fråga är rätten till barnomsorg. En majoritet av de kommuner som svarat enkäten erbjuder fortfarande inte barnomsorg på obekväm arbetstid.

Dessutom förekommer det att kommuner som säger sig erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid lägger ner verksamheten med hänvisning till att de måste spara. I andra kommuner informeras föräldrarna inte om att ”erbjudandet” existerar, det förekommer också att krångliga regler hindrar föräldrar från att få tillgång till barnomsorg de anser sig behöva.

– Det här är kontraproduktivt – syftet är väl ändå att människor ska kunna försörja sig själva? säger Sophia Lövgren, generalsekreterare för Sveriges Makalösa Föräldrar.

Hon berättar att många ensamföräldrar hör av sig till organisationen och säger att hur de än gör så är det i princip omöjligt för dem att förbättra sina liv. De saknar det stöd som skulle behövas för att de till exempel skulle kunna studera eller göra karriär.

Utvecklingen går bakåt

Rapporten tar även upp ensamstående föräldrars ekonomiska situation, som är klart sämre jämfört med sammanboende föräldrar eller hushåll utan barn. Om hushåll utan barn har en ekonomisk standard på 100, så har sammanboende med barn 93 procent av denna standard. För ensamstående med barn är standarden 68 procent, enligt rapporten.

Och utvecklingen har gått bakåt de senaste åren. Andelen barn till fattiga enförälderhushåll ökade från 14,9 procent 2006 till 26,9 procent 2009. Det visar siffror från riksdagens utredningstjänst som rapporten hänvisar till.

Vad beror den här utvecklingen på?

– Det är den ständiga avsaknaden av buffert. I början av 1990-talet hade alla det svårt. Sedan har tvåföräldershushåll fått det allt bättre av det enkla skälet att ju mer man tjänar desto mer kan man lägga i en buffert. Det är väldigt svårt för ensamföräldrar att skapa sig en buffert, säger Sophia Lövgren.

Hon nämner två åtgärder som skulle förbättra situationen: ett extra barnbidrag och höjt underhållsstöd. Det senare har inte höjts på 16 år.

– De ensamföräldrar som har det svårast är de där den andra föräldern inte tar ansvar ekonomiskt, det vet vi. Därför behövs ett höjt underhållsstöd på en gång. Det är för att släcka elden – de har det väldigt svårt. Men det vi ska prioritera ordentligt är att skapa en bättre situation i framtiden. Att göra det till en självklarhet att båda föräldrarna finansierar sina barn. Forskning visar att om föräldraledigheten delas, då tar båda föräldrarna ansvar från början, det blir en självklarhet.

Ytterligare områden som rapporten belyser är hur kommunerna ställer sig till avgifter i förskola och fritids, läxhjälp och skolskjuts – områden som har stor betydelse för ensamföräldrar.

Saknar helhetssyn

Den allra största bristen är, enligt Sophia Lövgren, att det ofta saknas ett övergripande barnperspektiv på kommunalpolitisk nivå. Det är till exempel få kommuner som har svarat att de har en barnombudsman eller en annan person som arbetar med barnkonsekvensanalys. Bristen på en barnkonsekvensanalys visar sig bland annat i att många kommuner på frågor om läxhjälp eller klasskassor har svarat att de låter skolor avgöra själva. I stället för en genomtänkt politik får ”den goda viljan” hos den enskilda skolan, och den personal som råkar jobba på barnets skola, styra.

Sophia Lövgren tycker också att det är anmärkningsvärt att många kommuner struntade i att svara på enkäten. Endast 165 av 290 kommuner svarade, och av de svarande har endast hälften besvarat samtliga frågor.

– Det pratas så mycket om att man ska se till barnet och ha en barnkonsekvensanalys, men hur ska vi kunna ha det om våra ansvariga inte kan svara på frågor?