Igår presenterade Socialstyrelsen den första öppna jämförelsen av kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor och barn. Nu kan var och en gå in och se hur en viss kommun lever upp till socialtjänstlagens krav. Jämförelsen välkomnas av kvinnojourer, som ett första steg.
Björkekärr, där en kvinna snart vräks från sin bostad på grund av att den som tidigare var hennes pojkvän misshandlat henne, ligger i östra Göteborg.
Igår presenterade Socialstyrelsen en öppen jämförelse (se faktaruta) som visar att socialtjänsten i området följer upp insatser för våldsutsatta kvinnor systematiskt. Där finns också rutiner för hur personal ska agera. Däremot har antalet våldsutsatta i stadsdelen inte kartlagts och personalens behov av kompetensutveckling har inte inventerats.
Just att kartlägga våldet är ett av de viktiga steg som krävs för att uppnå kvalitet i arbetet för att stödja våldsutsatta. Det konstaterar Åsa Frostfeldt, utredare på Socialstyrelsen i en generell kommentar till den öppna jämförelsen:
– Att veta omfattningen av problemen är centralt när kommunerna ska fördela resurser och säkerställa att de har beredskap för att möta de drabbades behov.
2007 skärptes socialtjänstlagen så att kommunerna inte bara bör utan ska stå för stödet till våldsutsatta kvinnor och barn.
– Frågan är var man lägger ribban för det här, säger Åsa Frostfeldt.
Och Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd om hur kommunerna bör arbeta.
Att arbeta systematiskt och kartlägga omfattningen är exempel på vad som ingår i dessa allmänna råd.
– Det är de rekommendationerna vi utgår från när vi ställer frågor i våra öppna jämförelser. Tanken är att man på kommunal och regional nivå ska gå vidare och analysera sitt eget arbete. Vi utgår ifrån att om man följer Socialstyrelsens rekommendationer ska det leda till bättre kvalitet i socialtjänstens arbete, säger Åsa Frostfeldt.
Hennes generella slutsats när jämförande statistik nu presenteras för första gången är att de allra flesta kommuner har rutiner för att ge råd och stöd och erbjuda skyddat boende till våldsutsatta kvinnor. Samtidigt är det bara en tredjedel som arbetar systematiskt och lika få som kartlagt omfattningen genom att titta på hur många som kontaktat socialtjänsten. Kommunerna behöver också bli bättre på att specialanpassa insatserna, till exempel när våldet utövas i kombination med alkoholmissbruk.
Effekterna av dessa brister går inte att utläsa av statistiken. Det är något som kommer att visa sig vid den tillsyn som också pågår och som redan under sommaren väntas börja leda till konkret kritik och tillsynsbeslut för enskilda kommuner.
– För att säkerställa god kvalitet gäller generellt för alla verksamheter att de här tre stegen måste finnas med. Man måste kartlägga, arbeta systematiskt med hot- och riskbedömningar och följa upp och utvärdera sina insatser. I många fall där våld pågår under en lång tid är det viktigt att inte släppa uppföljningen för att kunna se till att de våldsutsatta får det stöd och den hjälp de behöver för att förändra sin situation.
Angela Beausang, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, konstaterar i en debattartikel apropå statistiken att stödet fortfarande avgörs av var den våldsutsatta kvinnan bor. Hon välkomnar kartläggningen som ett första steg och ser fram emot den tillsyn som pågår. För även om nästan alla kommuner säger sig erbjuda skyddat boende visar kvinnojourernas erfarenhet att platser ofta saknas, och att det som kallas skyddat boende kan handla om ett vandrarhem eller billigt hotell.
”Det får aldrig vara så att en kvinna ska ha turen att bo i rätt kommun, eller träffa rätt person, för att få det stöd hon ska ha rätt till. Därför är det så viktigt med rutiner, uppföljning och förankring – och kunskap om hur vi bäst stöttar och skyddar kvinnor som utsatts för mäns våld. Nu hoppas vi att de öppna jämförelserna kan verka som en väckarklocka för de kommuner som behöver vakna.” skriver Angela Beausang.