Den vetenskapliga tidskriften Literary and Linguistic Computing har nyligen publicerat en svensk studie om riksdagspolitikers språk. Det är Mats Dahllöf, datorlingvist vid Uppsala universitet, som har undersökt riksdagsledamöternas språk utifrån faktorerna kön, ålder och politisk inriktning.

I studien har han skapat modeller för att kunna mäta i vilken utsträckning ledamotens kön, ålder och politiska inriktning påverkar vilka ord hen väljer. Ålder definierades i studien så, att den som var född 1953 eller tidigare bedömts som äldre, och den som var född 1959 eller senare bedömts som yngre.

Resultatet av undersökningen visar på tydliga skillnader i både ord- och ämnesval mellan de studerade grupperna. Bland äldre politiker fanns det större språkliga skillnader utifrån kön än bland yngre politiker. Det visade sig också att det fanns större språkliga skillnader – både utifrån kön och ålder – inom de fyra allianspartierna jämfört med inom S, V respektive MP.

– En möjlig tolkning av detta är att yngre liksom vänsterinriktade riksdagsledamöter är mer språkligt och kommunikativt jämställda än sina kollegor av respektive motsatt kategori, säger Mats Dahllöf.

Olika resultat

En del av de språkliga skillnaderna beror på vilka ämnen som politikerns anförande tog upp, men även användningen av ämnesneutrala ord skiljde sig åt. Till exempel använde kvinnorna oftare ord som ”kvinnor”, ”barn” och ”män”, medan ett ord männen ofta använde var ”möjligen”.

Studien har samlat in data från anföranden i riksdagen under åren 2003 – 2010. 2,4 miljoner ord från sammanlagt ungefär 140 ledamöter har bearbetats.

När klassificeringen byggde på alla ord som användes var det enklare att skilja vänster- och högerpolitiker från varandra, än att skilja mellan kvinnor och män respektive äldre och yngre. Men när undersökningen byggde på använda verb tycktes könet påverka mer än blocktillhörigheten.

Hon behöver, han noterar?

Kvinnorna bland politikerna använde verb som behöver, jobba, handla, vilja, arbeta och kunna. Det vanligaste bland männen var ”låt”, som i ”Låt oss…”. Andra vanliga verb bland männen var notera, konstatera, uppfattar och avgörs.

– Det verkar som om det är en slags stilistisk skillnad som uppkommer. Men vad den beror på kan jag inte säga, förklarar Mats Dahllöf för Feministiskt Perspektiv.

Kanske kommer vi att få svar på det längre fram. Mats Dahllöf ska i alla fall fortsätta att studera skillnader i politikernas språk.

Artikeln i Literary and Linguistic Computing finns att läsa HÄR, men den kräver access.