De senaste månaderna har larmrapporter om ökade klyftor i Sverige figurerat i de flesta medier. Så sent som i slutet av mars skrev den internationella nyhetsbyrån Reuters om ett Sverige som inte längre kan stoltsera med låga inkomstskillnader och unika välfärdstjänster. Dagordningen har ändrats och de senaste åren har Sverige ökat sina inkomstskillnader snabbast i hela OECD-området.

Feministiskt Perspektiv har tidigare skrivit om de ökade klyftorna och lyft medias brist på könsperspektiv. Nu ställer vi oss frågan: hur mäts egentligen inkomstskillnader och vilken plats får kön i dessa undersökningar?

Två rapporter har dominerat i rapporteringen om ökade inkomstklyftor, OECD:s studie Divided we stand: Why Inequality Keeps Rising och Studieförbundet Näringsliv och Samhälles (SNS) rapport från december 2011 Inkomstfördelningen i Sverige.

Skillnader inom hushållet utelämnas

Båda bygger på Statistiska Centralbyråns (SCB:s) siffror Hushållens ekonomi (HEK), det vill säga hushållets sammanlagda disponibla inkomster. HEK tar därmed inte hänsyn till olika individers inkomstskillnader inom hushållet. Trots att män i ett hushåll oftast tjänar mer.

– Vi använder oss av detta då det är det bästa angreppssättet just nu. Vi tittar på levnadsstandarden och tankegången är att personer som väljer att leva i ett gemensamt hushåll har samma standard. Vi utgår också från att personer med stora maktskillnader inte lever i samma hushåll. Detta är ett antagande som vi kan göra i brist på bättre tillgänglig information. Med det säger vi inte att ojämställdhet är oviktigt, säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet och en av författarna till Inkomstfördelningen i Sverige.

Inkomster mäts huvudsakligen på två sätt av SCB, dels utifrån den individuella inkomsten som förvärvas på arbetsmarknaden och dels den disponibla hushållsinkomsten. Och det är den sistnämnda som alltså används som underlag i rapporter om inkomstklyftor. Hans Heggemann, utredare vid enheten Ekonomisk välfärdsstatistik på SCB, menar att det också är den som är intressant i olika politiska sammanhang.

– Den disponibla hushållsinkomsten sätts i relation till hur många som ska försörjas av inkomsten, vilket säger mer om hur mycket pengar man har. Du kan också titta på hur barn har det och jämföra olika typer av hushåll, exempelvis ensamhushåll med barn med parhushåll med barn. Och du kan titta på hur hög disponibel inkomst ensamstående kvinnor med barn har i jämförelse med ensamstående män med barn, säger Hans Heggemann.

Modell som döljer ojämlikhet

Den disponibla hushållsinkomsten utjämnar inkomstskillnader mellan kvinnor och män, som annars är väldigt stora. HEK-underlaget bygger på ett antagande att alla inkomster kommer samtliga i hushållet till del lika, vilket dock inte är en självklarhet menar Heggemann.

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, är kritisk till att endast titta på hushåll vid analyser av inkomstklyftor. Hon menar att det inte räcker för att förstå inkomstojämlikheten i dag.

– Fokus på hushåll ignorerar den ojämlikhet som kan finnas inom hushållet, till exempel mellan generationer och mellan kvinnor och män. Den tenderar också att göra den heterosexuella kärnfamiljen till den naturliga utgångspunkten om hur samhället ska analyseras. Nu vet vi att de allra flesta vuxna inte lever i parförhållande. Och det kanske är två lågavlönade kvinnor som lever ihop eller två högavlönade män och då har vi ytterligare en distinktion att ta hänsyn till. Den heterosexuella modellen döljer vad för slags ojämlikhet vi står inför, säger de los Reyes.

SCB planerar inte att utöka HEK med variabeln kön, eftersom grundtanken är att alla inom
hushållet har samma ekonomiska standard. Enligt Heggemann går det heller inte undersöka olika individers konsumtion – vem som äter mer eller köper dyrare kläder och så vidare. SCB har dock register över individuella disponibla inkomster och över kvinnors och mäns sammanlagda förvärvsinkomst. Dessa går att använda för att göra en analys i relation till hushållsdatan, menar Heggemann.

– Det skulle säkert vara en intressant studie att titta på alla parhushåll och undersöka hur stora skillnaderna är mellan kvinnor och män när det gäller inkomster.

Enligt Markus Jäntti skulle det också vara önskvärt att i framtiden kunna använda ett annat sifferunderlag.

– Det skulle vara trevligt att veta vilken levnadsstandard olika individer har i samma hushåll och det finns vissa försök, men då behöver vi helt andra dataunderlag. Detta är en forskningsfråga som vi ännu inte har något bra svar på. I Finland har vi exempelvis använt information om personlig konsumtion – men det leder inte till några revolutionerade nya insikter, säger Markus Jäntti.