Det var fullsatt i House of Win-Wins vackra gamla syfabrik på Tredje Långgatan i Göteborg igår, tisdag. Inför den internationella kvinnodagen bjöd Amnestys kvinnorättsgrupp och Clandestino Institut på en temakväll om kvinnornas roll i den arabiska våren.

Deltagare i paneldebatten var, förutom samtalsledaren Edda Manga, den jeminitiska journalisten Hana Al-Khamri, Amnestys Syriensamordnare Katarina Bergehed och landsamordnaren för Israel-OPT, Maria Johansson, tidigare bosatt i Kairo.

Samtalets grundfråga var hur situationen ser ut nu för de kvinnor som deltog i de revolutioner som går under namnet den arabiska våren. Och trots att berättelserna från Jemen, Syrien och Egypten skilde sig åt på många punkter fanns där tydliga gemensamma tendenser.

Alla paneldeltagarna vittnade om att de kvinnor som under protesternas första tid kommit att åtnjuta en ny rörelsefrihet, åter var på väg att tvingas tillbaka till hemmet och utestängas från förnyelseprocessen.

I Jemen skiljs nu de kvinnor som stod i frontlinjen under revolutionen från männen av en mur under demonstrationerna. Och i Egypten är de kvinnor som under de berömda arton dagarna kunde röra sig fritt och till och med övernatta utomhus på egen hand, åter utsatta för de grava sexuella trakasserier som omtalas som ett av landets stora problem.

Där finns också problemet att feminism förknippas med den urbana eliten i allmänhet och den forna presidentfrun Susanne Mubarak, och därmed den förra regimen, i synnerhet.

I Syrien har kvinnors rättigheter av hävd inte betraktats som ”riktiga” rättigheter av människorättsaktivister, berättade Katarina Bergehed, och förklarade att de inte heller nu har en framträdande plats bland förändringskraven. Och också i Syrien börjar kvinnoaktivister pressas av sina familjer till att inte delta i demonstrationer.

Den lilla öppningen av möjlig förändring är på väg att stängas och det gäller för kvinnorna att agera snabbt för att säkra nya rättigheter enades samtalsdeltagarna om.

– Kan utestängandet av kvinnor vara en del av en kontrarevolutionär strategi för att splittra folket? frågade samtalsledaren Edda Manga.

Jo, menade de övriga. I alla tre länderna utnyttjas nu skickligt skillnader som finns inom befolkningen, vad gäller klass, religion, utbildningsnivå och kön, för att undergräva den revolutionära kraft som visade sig när folket gick ut på gatorna som ett.