Kommentarerna lät inte vänta på sig efter att Feministiskt Perspektiv släppte nyheten om den sexistiska speltaktiken i innebandyklubben FBC Engelholm.

Vi bad Susanna Hedenborg ge sin syn på lite av det efterspel som varit och vilka mekanismer som kan ligga bakom detta.

– Det är rimligt att tänka sig att det blir värre i enkönade ”manliga” miljöer. Men det är förstås svårt att veta hur representativa de är för hur de flesta tänker – så är det ju alltid med kommentarer på nätet, säger Susanna Hedenborg.

Vissa av de kommentarer som kan läsas i kommentarsfälten i Helsingsborgs Dagblad visar på en förståelse för innebandytränarens taktik:

”Formuleringen av deras taktik är inte bra, men om man läser mellan raderna förstår man som innebandy spelare vad tränaren i fråga vill få ut av sina spelar i de olika systemen i försvaret. Hur tror ni egentligen tonårskillar snackar om tjejer? Jag tror det är ett internt skämt från båda håll.”

Föräldrar stöttar tränaren

Susanna Hedenborg menar att det förekommer en hel del skriverier på nätet som inte skulle kunna förekomma om personerna skulle konfronteras muntligt. Men hon säger också att det är hemskt att se att vissa personer tycker att de kränkande beskrivningarna är ett skämt.

Att de även kan ge egna exempel på att det finns flera som använder liknande metoder.

– Men hur många eller inom vilka idrotter är svårt att veta – just innebandyn har ju arbetat med jämställdhetsfrågor aktivt. Det framgår av Gertrud Åströms rapport om jämställdhet inom idrotten.

Även vissa föräldrar till barnen i den aktuella klubben har gått ut och stöttat tränaren.

– När det gäller populariteten bland de vuxna kan den även handla om att den här personen ställer upp med sin lediga tid. De flesta tränare inom barn- och ungdomsidrotten arbetar frivilligt på ledig tid. Det handlar om personer som är starkt engagerade i idrotten och i barn och ungdomar.

Vad är det som möjliggör de beskrivningar som vi nu blivit varse?

– Ja, för det första handlar frågan såklart om att vi fortfarande har ett patriarkalt samhälle. Jag skulle tro att om man satte ett pojknamn/mansnamn i alla dessa exempel istället och tänkte sig att man skulle använda samma sätt att förklara taktik för tjejer så skulle nog de flesta säga att det inte skulle vara möjligt. Att den pappa som har en dotter som idrottar och som nu anmält tränaren är inte alls konstigt. Det här beteendet är inget man skulle vilja se hos någon tränare.

Socialt konstruerad maskulinitet

Maskulinitetsforskaren Jesper Fundberg sa till Feministiskt Perspektiv i en tidigare intervju att han inte blev förvånad över att detta existerar inom idrotten, men menade också att det är en samhällsstruktur. Susanna Hedenborg instämmer.

– Inom idrotten är det fortfarande så att socialt konstruerad maskulinitet och det manliga står som modell för hur det ska vara. Denna maskulinitet handlar ju om styrka, prestation, konkurrens och heterosexualitet, säger hon och fortsätter.

– Det är ju också så att idrotten, till skillnad från många andra sammanhang vi vistas i, fortfarande i stor utsträckning använder uppdelningar som bygger på biologiskt kön. Pojkar spelar i pojklag och flickor tränar med flickor.

Här menar Susanna Hedenborg att fenomenet understryker föreställningar om att flickor och pojkar är mer olika varandra än mycket annat fast de egentligen som till exempel är mer lika än pojkar och giraffer och flickor och träd.

– Samtidigt är det förstås inte så att den så kallade hegemoniska maskuliniteten uppmuntras i alla idrottsföreningar och definitivt inte heller bara i idrotten. Med jämna mellanrum får vi exempel från militären, brandkåren, polisen – men även andra miljöer.

Varför dyker det upp mer och mer fall i offentligheten, just inom idrotten?

– Vi har mer och mer börjat fundera över idrotten på ett kritiskt sätt. Patrik Sjöberg har ju i sin bok vittnat om sexuella övergrepp under barn/tonår – så kränkningar är inte heller något nytt fenomen vilket man ibland kan få en känsla av. Men det som är positivt är att vi nu ifrågasätter och reflekterar.