Cindy Sheehan har gjort sig känd som en kritiker av USA:s krig mot Irak och Afghanistan, men anledningen till att hon var inbjuden till Sverige den här gången var egentligen en annan. Hon är även engagerad i kampen att frige de fem kubaner som är politiska fångar i USA, och talade därför på Svensk-Kubanska föreningen under sitt besök. När hon på tisdagen talade om Irakkriget på ABF-huset i Stockholm berättade hon först om de fängslade kubanerna och använde dem som ett exempel på USA:s grymhet.

Sedan går mötet vidare till kvällens ämne: situationen i dagens Irak. När hon presenteras sägs det att hon har gjort stora personliga uppoffringar i sin kamp för fred, men när hon börjar tala är det första hon gör att uttrycka sin sorg över situationen i Irak och den förödelse kriget skapat.

Hon poängterar att en ursäkt inte räcker, utan vill att den amerikanska staten ska ställas till svars för det den gjort. Först efter det tar hon upp de konsekvenser kriget har fått för henne själv i och med förlusten av sin son, men även vilka konsekvenser det har fått i hennes hemland. Hon beskriver USA som ett ”monstruöst samhälle” där människor tvingas in i militären av politiska och ekonomiska skäl. Hon talar även om kvinnornas situation i Irak, och påpekar det faktum att kvinnors säkerhet och rättigheter har försvagats trots att ett av argumenten för kriget mot terrorismen var att stärka dem.

– Det var mer jämställt i Irak förut, efter invasionen förändrades allt. Jag ser samma sak hända i USA. I och med finanskrisen och hur den har påverkat till exempel arbetslösheten har kvinnors ställning försämrats. Män tar varje chans de får att falla tillbaka in i patriarkala mönster, säger Cindy Sheehan.

Bekräftar bilden

Även den irakiske läkaren och professorn Khdhayer Waheed Hussein var inbjuden för att tala på seminariet. Bilden han målar upp av Irak är ett land lämnat i spillror efter nio års ockupation. Khdhayer Waheed Hussein beskriver hur infrastrukturen förstörts, att många saknar tillgång till rent vatten och att allt fler hamnat i djup fattigdom. Han talar om en kollaps av system och institutioner, på såväl ett politiskt som socialt plan. Dessa förändringar har påverkat kvinnors plats i samhället negativt och kvinnorörelsen i Irak kämpar numera inte bara för kvinnors rättigheter utan även för fred och demokrati. Det är en kombination som Cindy Sheehan tror kan ge effekt.

– Kvinnor har en särskild position när det gäller att skapa fred i världen. Patriarkatet är ett system som främjar krig och i patriarkatet ingår även kvinnor, men om vi istället sa ifrån och inte lät oss stoppas skulle vi kunna ha en enorm verkan.

Cindy Sheehan har fått utstå mycket i sin kamp för fred, hon har blivit arresterad ett flertal gånger och vid ett tillfälle fått besöksförbud till Vita huset. Hon har även blivit utsatt för personliga påhopp och ryktesspridning.

– Ibland blir jag attackerad utifrån mitt moderskap, folk kan säga att min son skulle skämmas över mig för att jag går emot det han kämpade för. Som om de kände min son bättre än jag.

Tror du att ditt moderskap har gett dig ett annat utrymme att driva dina frågor?

– Det hjälper absolut mitt budskap när det gäller vissa människor. Men jag märker att det finns en gräns för vad jag får tala om och inte. Att jag pratar om min son, kriget och militären är acceptabelt, men när jag kritiserar systemet, politiken eller staten på ett större plan reagerar folk och tycker att jag ska hålla mig borta. Då ses jag bara som den sörjande modern som inte ska ha en åsikt.

De begränsningar som finns för vad hon som kvinna och moder får prata om och ha en åsikt om är något som Cindy Sheehan kämpar mot. Hon kallar sig själv feminist, men när hon får frågan om vad det innebär för henne blir hon först tyst och måste tänka efter en stund.

– Jag har aldrig fått den frågan förut! Men det betyder en massa olika saker. Det är något jag har varit hela livet och för mig handlar det om mer än jämlikhet. Jag tycker inte att män och kvinnor är jämlika, på många sätt är kvinnor bättre. Det viktigaste är att kvinnor tar sin rättmätiga plats i samhället och är med och tar hand om det. Det gäller inte bara det egna samhället, utan hela världen. För mig är feminism en global fråga.