Tio år efter mordet på Fadime Sahindal har en hel del gjorts för att öka kunskapen om hedersrelaterat våld, men anslaget till skyddade boenden minskat. Bernardita Nuñez är verksamhetsledare på Terrafem. Feministiskt Perspektiv intervjuade henne om läget och om varför organisationen undviker hedersbegreppet i samband med konferensen som hölls på minnesdagen.
”Terrafem har gett stöd till 3 000 kvinnor utsatta för våld i heders namn. Patriarkatets våld har många ansikten. Fadime Sahindal mötte ett av dem i sin egen fars terrorhandling. Årligen dör en halv miljon kvinnor i världen av männens våld. Fadimes död har inte varit förgäves.”, sade Bernardita Nuñez, Terrafems verksamhetsledare, i sitt tal under konferensen och underströk samtidigt att organisationen inte använder termen ”hedersmord”.
Varför undviker Terrafem begreppet?
– Vi förnekar inte våldet mot kvinnor i heders namn förstås, men vi ser begreppet användas som en bortförklaring av det systematiska våld som pågår mot kvinnor. Det är groteskt att döda sin dotter och tycka att det ska ha någonting med heder att göra. En hedersam människa borde ta ansvar för sina egna handlingar. I själva verket handlar våldet mot kvinnor om makt och kontroll, vilket förekommer inom alla kulturer i världen.
– I Sydamerika rubriceras kvinnomord som ”passionsbrott”. Det sägs att männen är macho och svartsjuka. I Mellanöstern legitimeras våldet mot kvinnor i hederns namn. I en del afrikanska länder förklaras kvinnomorden med häxeri. I Sverige skyller man på männens alkoholkonsumtion och sociala problem, till exempel. Men det är lagar och maktstrukturer som lämnar utrymme för våld mot kvinnor och legitimerar förtryck. Feminism ser andra grunder för det våld som utövas i hela världen oavsett kultur, sociala bakgrund eller utbildningsnivå.
Bernardita Nuñez, som har mångårig erfarenhet av att kämpa mot våldet, menar att fokuseringen på enbart den kulturella aspekt av våldet mot kvinnor hindrar samhället från att se våldet och dess verkliga rötter. Hon säger att medias ensidiga rapporteringar om kvinnomorden och sökandet efter enkla förklaringar inte kastar ljus på den strukturella maktrelationen, utan förstärker fördomar mot vissa etniska grupper.
– Hur förklaras då en del svenskfödda män som ”importerar” fruar med unga barn för att sedan våldta dessa barn? Vi i Terrafem möter dessa kvinnor vars barn utsätts för svenska mäns våldshandlingar. Vilken kulturell förklaring ska anges i sådana fall? undrar Nuñez.
Nyckelordet enligt de rapporter som presenterades under konferensen, är ”kompetensutveckling”. Det verkar ha satsats en hel del resurser på utbildning och information till dem som arbetar med hedersrelaterat våld.
Anser du, tio år efter Fadimes död, att svenska myndigheter satsat tillräckligt på stödverksamheter för de utsatta kvinnorna och flickorna?
– Det görs en hel del och regeringen har satsat på frågan. Mycket pengar har gått till utbildning, har Beatrice Ask bekräftat här i dag på konferensen. Och det är bra. Men det behövs mer insatser och stöd till det praktiska arbetet. Som vi hörde av Länsstyrelses rapport finansierar majoriteten av kommunerna inte skyddat boende och de boendena som finns drivs av frivilliga organisationer.
Har Terrafem fått mer stöd under de här tio åren?
– Nej, tvärtom! Anslaget från länsstyrelsen till Terrafems verksamhet för skyddat boende har minskats, medan behovet är stort. Anledningen till detta är att staten vill att kommunerna tar större ansvar för finansieringen av de skyddade boendena. Det förväntas att kommunerna satsa lika mycket som staten gör.
Det finns ett stort gap mellan den politiska diskursen i Sverige, som vill motverka hedersrelaterat våld i samhället, och vad som görs i praktik, enligt Bernardita Nunez.
