KBT-terapeuten Lars Naumburg redovisade resultaten från en undersökning av en kvinnogrupp som Rainbow gjorde år 2002. I undersökningen fick 100 missbrukande kvinnor som befann sig på någon form av behandlingsinstitution redogöra för sin utsatthet för våld.

– Undersökningen har inget vetenskapligt värde men den ger en hint om hur dåliga samhället är på att hjälpa dessa kvinnor, berättade en frustrerad Lars Naumburg.

Det mest tragiska ansåg han vara att kvinnorna knappt känner något förtroende för de samhällsinstanser som de ska vända sig till. Högst betyg fick kvinnojourerna. Både hos polis, sjukvård och socialtjänst hade de upplevt att det var de själva som var problemet. Inte mannen som slog eller okunskapen om deras problematik.

Samhället har gjort ett förbaskat dåligt jobb, anser Lars Naumburg.

Skylla sig själva

Naumburg betonade också att frågeställningarna på staplarna representerar olika typer av våld, vilket var tvunget att göras så de fick en tydlig bild av den helhet som dessa kvinnor befinner sig i.

Anledningen till att kvinnorna rapporterade så lite sexuella övergrepp var att de inte ansåg sig ha blivit utsatta. De trodde att det hörde till, samt att de fick skylla sig själva.

Om du dessutom har barn och vänder dig till socialtjänsten så görs orosanmälningar som fokuserar på mammans förmåga att skydda sitt barn från en våldsam pappa.

– Det här är att slå på den som redan ligger. Kvinnorna är livrädda för att myndigheterna ska tvångsomhänderta deras barn, vilket också resulterar i att de inte ens söker hjälp. Det måste finnas krav på kunskap om mäns våld mot kvinnor hos socialtjänsten. Men tyvärr är myndigheter ofta mer intresserade av att skydda sitt eget system än att hjälpa klienterna, säger Lars Naumburg.

Systraskap

Den nedläggningshotade Q-jouren med Eva Gussing och Mille Rönnerblad i spetsen talade om sina erfarenheter efter fyra års arbete.

De konstaterade att tid, tålamod och tillgänglighet är ett måste för att kunna hjälpa kvinnor i missbruk och med våldsutsatthet.

– Dessa kvinnor söker systerskap. När de får reda på att kvinnor som inte missbrukar och är utsatta för våld också har svårt att lämna destruktiva relationer, att det handlar om en normaliseringsprocess som ofta ser likadan ut, ja då känner dig sig delaktiga. Den skuld och skam de känner blir lite lättare att hantera, säger Eva Gussing.

De talade även om hur svårt det är för denna grupp kvinnor med boende.

– Det är inga som vill ha dessa kvinnor som hyresgäster, säger Mille Rönnerblad.

Tid att lyssna

När Q-jouren startade var syftet att se människan bakom våldet och missbruket. Att viljan till förändring måste komma inifrån kvinnorna själva. Men som det ser ut i dag är det mer lättsamt att bara fokusera på missbruket eller våldet och tvinga på folk en förändring som de inte ser någon mening med.

– Vi vet att vårt sätt att arbeta hjälper. När dessa kvinnor får omvårdnad, när någon tar sig tid att lyssna på deras historia, ja då händer något med deras val av liv. De känner att det kanske finns andra alternativ än det helvete de lever i. Om vi tvingas lägga ner har samhället visat vad dessa kvinnor är värda, säger Eva Gussing.

Eva Gussing och Mille Rönnerblad från Q-jouren.