Medan den officiella konferensens budskap var vikten av grön ekonomi, enkelt sammanfattat som en rad marknadsåtgärder som tros kunna stoppa klimatförändringar, menade folkrörelser från hela världen att det krävs radikala systemförändringar för att försöka motverka de värsta klimatförändringarna.

Under den alternativa konferensen Folkets toppmöte för social- och miljörättvisa samlades omkring 40 000 deltagare från sociala rörelser, civilsamhälle, kyrkor och stiftelser på Rio de Janeiros stränder.

Intresset för konkreta klimatåtgärder i Nord sviktar men för de som drabbas främst, folk i Syd, är klimatförändringarna prioriterade. Radikala sektorer i Syd och Nord anser att klimat-, livsmedels- och finanskrisen är uttryck för ett krisande kapitalistisk system som ser en möjlighet till räddning genom att vidga finansspekulationssfären även till naturen.

Det var för att kunna erbjuda världens folkrörelser en möjlighet sammanställa kritiken mot den gröna ekonomins falska förhoppningar och tillsammans börja utforma alternativ som de brasilianska folkrörelserna tog på sig att anordna Folkets toppmöte.

Kvinnor i klimatdebatten

De officiella konferensmötena pågick några mil långt ifrån det alternativa mötet. Kvinnorna var starkt representerade i bägge utrymmena, troligtvis mer än de var under mötet i Rio 1992, det tredje av hittills sammanlagt fem toppmöten om hållbar utveckling.

Det stora kvinnliga deltagandet kan kanske ses som ett uttryck för att kvinnor är medvetna om att klimatproblemen drabbar kvinnor i större utsträckning än män, något som bland annat visats i rapporter som ”En studie för jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling” från svenska UD och statistik från Unifem. Men kvinnors stora deltagande kan också förklaras av att kvinnor vill vara med och formulera lösningar till planetens sammansatta problem.

Feministisk analys central

Den av de feministiska organisationer som var mest tongivande under Folkets toppmöte var nätverket Världskvinnomarschen som menade att feminism är centralt för att etablera alternativ till den gröna ekonomin. Ett uttryck för detta var seminariet Feminism, agroekologi och matsuveränitet i uppbygget av ett nytt paradigm för en hållbar värld, som anordnades av Världskvinnomarschen tillsammans med bland annat Feministiska ekonominätverket, småbondeorganisationen Via Campesina, samt Andinska samordningsorganisationen för ursprungsfolk (CAOI).

– Kvinnornas deltagande är av största vikt i uppbyggnaden av alternativ till det kapitalistiska, rasistiska och patriarkala systemet, sade Miriam Nobre från Världskvinnormarschen under seminariet.

Kvinnoorganisationerna krävde även erkännande av reproduktivt arbete samtidigt som de tog avstånd från grön ekonomi. De krävde förutom klimathållbarhet även ett annat produktions- och konsumtionssystem som garanterar verklig jämställdhet och jämlikhet.

Nancy Iza, ursprungsfolkskvinna från Ecuador och ledare inom ursprungsfolksnätverket CAOI i Anderna, uttryckte sin oro över att grön ekonomin syftar till att göra naturen till en handelsvara. Adriana Mezadri, ledare för en organisation för kvinnliga jordbrukare i Brasilien påpekade att produktionen av så kallad grön etanol drabbar kvinnor hårt eftersom den hotar matsuveräniteten och matsäkerheten.

Bördig mark används för monokultur av soja och sockerrör för etanolproduktion som exporteras. Produktionen av dessa kräver fossila bränslen och konstgjorda bekämpningsmedel som utarmar den biologiska mångfalden och kräver stora mängder vatten. Vidare drabbar vattenbristen kvinnor mer eftersom de är ansvariga för reproduktiva sysslor såsom matlagning, tvätt, och hygien.

– Vi, folket, får bara nackdelar av systemet med grön ekonomi, sade Adriana Mezadri.

Maktanalys saknades

Trots kunskap om hur olika klimatförändringarna slår mot människor tycks den officiella Riokonferensen bortse från att klimatrelaterade problem är vare sig klass-, köns- eller geopolitiskt neutrala utan starkt knutna till sociala strukturer. I klarspråk betyder detta att en rik person utsätter miljön för mer påverkan än en fattig, en man påverkar klimatet mer än en kvinna och en person i Nord lämnar en mycket större ekologiskt fotavtryck än en person i Syd.

Men dokumentet som antogs i samband med Rio+20 saknar inte bara strukturell maktanalys. Det utgör även en återvändsgränd eftersom den försöker finna lösningar till klimatproblemen endast inom ramarna för en kapitalistisk logik av obegränsad ekonomisk tillväxt på bekostnad av natur och människor, en logik som är själva orsaken till klimatkrisen.

Massmobilisering som strategi

Folkets toppmöte miljörättvisa betonade att förändringar måste åstadkommas -förutom mellan dialoger och allianser folkrörelser emellan och gemensamt formulerade alternativa samhällsförslag – även genom massiva folkliga mobiliseringar. Därför är det ingen slump att den första stora folkliga mobiliseringen till mänsklighetens och livets försvar under Rio+20 var kvinnomanifestationen den 18 juni som samlade över 10 000 kvinnor och män.

– Kvinnorna ska fortsätta kämpa mot den gröna kapitalismen samt kräva att även våra manliga kamrater i striden erkänner våra rättigheter, sade Nalu Faria från Världskvinnomarschen i slutet av demonstrationen.