Förra veckan presenterade regeringens utredare förslag på hur fler nyanlända kvinnor och anhöriginvandrare ska kunna få jobb. Feministiskt Perspektiv åkte till Botkyrka kvinnoresurscenter för att prata med några av dem som berörs av utredningen.
Varje dag kommer mellan 20 och 30 arbetslösa kvinnor till Botkyrka kvinnoresurscenter i Norsborg, söder om Stockholm. Några har promenerat från Fittja som ligger cirka tre kilometer bort, eftersom de inte har råd att köpa SL-kort. De flesta är över 40 år.
– Många av dem har bott här i 15-20 år men aldrig haft ett jobb, berättar verksamhetsledaren Shahina Begum.
Sedan två år tillbaka driver Botkyrka kvinnoresurscenter en öppen verksamhet som tar emot kvinnor för arbetspraktik. Hit kommer både nyanlända kvinnor och kvinnor som har bott halva sina liv i Sverige. De flesta blir hänvisade hit av Arbetsförmedlingen eller socialtjänsten. Den öppna verksamheten pågår varje vardag och innehåller aktiviteter som yoga, bakning, sömnad, matlagning och datorkunskap, samt några timmars svenskundervisning i små grupper. I centrets lokaler finns även träningsredskap.
– Vi lägger mycket fokus på psykisk och fysisk hälsa. Många som kommer hit mår inte särskilt bra. Det hänger ihop med att de inte har något jobb – de har hamnat i en ond cirkel. Vi möter kvinnor som har suttit hemma dag ut och dag in i flera år. Ju längre tid som går desto svårare blir det att ta sig in på arbetsmarknaden, säger Shahina Begum.
Hon framhåller att kvinnornas hälsa är viktig att uppmärksamma när man pratar om möjligheterna att få jobb.
– Många kvinnor har ett stort ansvar för familj och släktingar. De sköter allt från matlagning och städning till att hämta barnen på dagis, det kan vara mer än ett heltidsjobb. Det här påverkar deras hälsa och gör att de inte orkar så mycket.
Shahina Begum, verksamhetsledare Botkyrka kvinnoresurscenter.
För många av kvinnorna innebär den öppna verksamheten en möjlighet att bryta långvarig isolering. Dagverksamheten är inte det enda som Botkyrka kvinnoresurscenter sysslar med. De har engagerat sig i 15:51-rörelsen, de ordnar föreläsningar och seminarier om kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och har genomfört flera projekt på samma tema. Förra året jobbade de till exempel med att få kvinnor att våga starta eget, vilket några av deltagarna också gjorde efter projektets slut. Shahina Begum berättar stolt om en kvinna i 50-årsåldern från Pakistan, som startade egen taxifirma.
– Det är en häftig sak att göra i en så pass mansdominerad bransch! Och det går bra för henne. När hon står vid centralen brukar manliga taxichaufförer säga åt henne att hon inte får stå där, men då svarar hon ”jag har samma rätt att stå här som du!”.
Feministiskt Perspektiv besöker Botkyrka kvinnoresurscenter en vardagsförmiddag. Några av kvinnorna som deltar i den öppna verksamheten bakar burek, en av dem är Maha Chamoun. För 25 år sedan hade hon jobb på LM Ericsson, men de senaste 15 åren har hon gått arbetslös. Under arbetslösheten har hon tappat en del av den svenska hon kunde tidigare. Maha Chamoun uppskattar både språkträningen och det sociala sammanhanget på kvinnoesurscentret, och säger att hon kan tänka sig att jobba med vad som helst – kanske matlagning eller bakning.
Vanligt med diskriminering
Syftet med den öppna verksamheten är att ta reda på vilka behov och resurser kvinnorna har. Under sex månader får de en kombination av språk- och arbetsträning, med en låg ersättning från Arbetsförmedlingen. Några har fått jobb som personlig assistent, inom hemtjänsten, på förskola och massagesalong efteråt.
Men alla får inte jobb och det har en rad olika förklaringar, menar Shahina Begum. Flera kvinnor som kommer till kvinnoresurscentret har haft svårt att få kontakt med de svenska myndigheterna. Flera har också fått ett dåligt bemötande och otillräcklig information om hur det svenska samhällssystemet fungerar. I ett fåtal fall tillåter inte kvinnornas familjer att de arbetar – försörjningen anses vara männens ansvar.
I en del fall beror svårigheterna att få jobb på diskriminering, säger Shahina Begum.
– Om en svensk och en utländsk kvinna söker samma tjänst så tar man den svenska kvinnan. Det här är något som kvinnorna hos oss upplever dagligen, vilket leder till att de så småningom blir passiva och tappar självförtroendet.
Flera kvinnor på Botkyrka kvinnoresurscenter skulle kunna tänka sig att arbeta med bakning.
I andra fall kan svårigheterna att få jobb förklaras av bristande utbildning. Några av kvinnorna har kort eller ingen utbildning alls. De kan ha genomgått sfi, svenska för invandrare, utan att ha lärt sig särskilt mycket. Shahina Begum anser att sfi-utbildningen borde vara mer individanpassad, så att även den som saknar grundutbildning har en chans att tillgodogöra sig studierna. Dessutom borde språkstudierna kombineras med arbetsträning för att öka chanserna till jobb, anser Shahina Begum.
Det räcker dock inte alltid att ha utbildning för att få jobb. På väg ut från resurscentret möter vi en kvinna i dörren som till yrket är ingenjör. Hon kom till Sverige för drygt tio år sedan, berättar Shahina Begum, men har aldrig haft ett jobb.
– När hon inte fick jobb som ingenjör utbildade hon sig till personlig assistent, men fick ändå inget arbete.
Själv kom Shahina Begum till Sverige för trettio år sedan. Hon blev anställd på Ericsson direkt, utan att kunna svenska. Men i dag har många jobb inom tillverkningsindustrin försvunnit, konstaterar hon.
– Det är ett problem att det saknas jobb i stort. Här i Botkyrka är det dessutom segregerat – medan många i kommunens norra del är fattiga har de i södra delen jobb. I norra delen av Botkyrka är det många som aldrig har fått möjligheten att ha ett vanligt jobb, säger Shahina Begum.
Skapa fler jobb
Medelinkomsten i Botkyrka är bland de lägsta i hela Stockholmsområdet, vilket får konsekvenser för såväl människor som företag. Botkyrka kvinnoresurscenter har förutom den öppna verksamheten drivit flera projekt som syftat till att hjälpa kvinnor att starta egna företag. Även om flera också har lyckats starta eget, kämpar de i motvind då många i området inte har råd att köpa deras tjänster.
– Kommunen måste bli bättre på att ta hand om sina invånare. De borde skapa fler jobb genom att anställa fler i vården, skolan och omsorgen, säger Shahina Begum.
Själv vill hon bidra till jobbskapandet genom att starta ett socialt företag av verksamheten vid Botkyrka kvinnoresurscenter.
De förslag på åtgärder som AKKA-utredningen nyligen lämnade till regeringen om hur nyanlända kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ska öka har Shahina Begum inte hört särskilt mycket om. Hon känner dock igen sig i bilden av att nyanlända kvinnor får sämre stöd än män. Hon berättar att tre nyanlända kvinnor nyligen kom till kvinnoresurscentret via Arbetsförmedlingen. Samtliga är över 50 år, sjuka och saknar utbildning.
– De har nästan ingen chans att få in en fot på arbetsmarknaden, säger Shahina Begum.
Vad har de för behov, som du ser det?
– De behöver rehabilitering och utbildning. Jag tror inte att de får den hjälpen från Arbetsförmedlingen. De går på sfi, men det borde kunna kombineras med rehabilitering och arbetsträning så att de sedan kan slussas vidare till en anställning.