Den officiella hållning Dagens nyheter ger uttryck för när det gäller sexköpslagen innehåller förakt för svensk lagstiftning, svepande generaliseringar utan empiri och klassiska härskartekniker. Men det verkliga bottennappet, skriver Maria Robsahm, är att DN på allvar hävdar att svenska mäns sexköp utomlands måste betraktas som en sorts bistånd.
Det fanns en tid när DN var en tidning som försvarade den stolta socialliberala tradition som fokuserar på mänskliga rättigheter, internationell solidaritet och starkt engagemang för kvinnors rättigheter.
Så är inte fallet längre.
Det verkliga bottennappet kom måndagen 26 november. Tidningens huvudledare, vilken som anonym bör ses som tidningens officiella hållning, tar där kraftfullt ställning mot det förslag som dagen innan framförts på DN Debatt från tre kvinnoförbund från alliansen.
I detta förslag kräver förbunden att Sverige ska följa Norges exempel och kriminalisera svenska medborgares sexköp utomlands. Man sällar sig därmed till de tre oppositionspartierna som alla framfört liknande krav. Bara Moderaternas kvinnoförbund saknas bland underskrifterna.
Naturligtvis råder det ingen tvekan om att förslaget inte är helt okontroversiellt. Det finns en rad jurister som kan lägga pannan i djupa veck och börja tala om dubbel straffbarhet och att man ruckar på klassiska juridiska principer.
Den diskussionen måste man ta – och den är värd att ta på allvar – även om Norge ju inte tycks ha några större svårigheter att genomföra denna lagstiftning. Och även i Sverige finns redan avsteg från dessa principer som ingen tycks ha större problem med, exempelvis när det gäller könsstympning och tvångsgifte.
Men DN:s ledarsida går oerhört mycket längre än att påpeka vissa juridiska principer. Och den anonyma ledarskribenten placerar tidningens officiella hållning i denna fråga så långt ut i tassemarkerna, att man med fog kan undra om texten inte hade passat bättre på en tvivelaktig blogg eller i ett icke modererat kommentarsfält.
Låt mig bena ut vad som faktiskt hävdas i texten.
För det första tycks den anonyma ledarskribenten anse att det på något sätt är något fel med själva den svenska sexköpslagen i sig. ”Det är inget grovt våldsbrott, det är ett bötesbrott som för femton år sedan inte ens var ett brott.”
Nej just det! För femton år sedan var sexköp inget brott och då är ju den här lagen inte riktigt lika mycket lag som alla andra…? Eller hur tänkte den anonyma skribenten? Gäller detta även kriminaliseringen av innehav av barnporr, en lag som är precis lika gammal? I så fall borde skribenten lika gärna kunna skriva att innehav av barnporr ”är inget grovt våldsbrott, det är ett bötesbrott som för femton år sedan inte ens var ett brott.”
För det andra går skribenten därefter in och diskuterar vad prostitution egentligen är. Och hen gör det på ett sätt som om vi i Sverige inte har någon sexköpslag, dvs med en återgång till de tröttsamma diskussioner på 1990-talet som föregick den svenska lagstiftningen. Här finns bland annat de tröttsamma upprepningarna av att det ju är skillnad på olika sorters prostitution – det finns den som är bra och den som är dålig.
”För det är förstås en våldsam skillnad på exempelvis Tysklands skattepliktiga och pensionsberättigande bordellanställda och asiatiska sexarbetare som fallit offer för människohandlare.”
Intressant – hur menar man här? Vilken forskning baseras denna bedömning på? Eller är det, som det nästan alltid är när det gäller prostitution, ett löst påstående som man kan häva ur sig utan att avkrävas belägg?
Hen fortsätter tycka vidare utan bekymmer om frånvaron av empiri – eftersom ”alla vet” hur det är.
”Det är en avgrund mellan kvinnor i människohandel som i ”Lilja 4-Ever” och låt säga danska eller tyska prostituerade utan missbruksproblem. Det är inte en gradskillnad av frivillighet, det är en artskillnad.”
Att denna ledarskribent dessutom genomgående kallar företrädarna för kvinnoförbunden för ”de debattskrivande kvinnorna” är i sammanhanget en petitess. Men tänk ändå tanken att det hade varit Reinfeldt, Björklund och Hägglund som gemensamt skrivit en artikel på DN Debatt, varpå de sen omtalas som”de debattskrivande männen”. Ni förstår hur långt tillbaka vi får gräva för att hitta ett liknande språkbruk…..
Nåväl. Förakt för svensk lagstiftning, svepande generaliseringar utan empiri, klassiska härskartekniker. Redan detta låter ju ganska magstarkt från en morgontidning som ändå vill göra anspråk på att ha en viss position.
Men håll i er – det blir värre. Mycket värre…
För när det starkaste argumentet mot kvinnoförbundens krav tas fram så handlar det om – läs noga nu – att svenska mäns sexköp utomlands i själva verket måste betraktas som en sorts bistånd!
Läs det igen. Detta är vad den anonyma ledarskribenten på Sveriges största morgontidning faktiskt skriver:
”Men om man ska se det krasst, är det bättre att se sina barn svälta ihjäl än att prostituera sig? Det är lätt att sitta på höga hästar i Sverige och med moralistiska pekpinnar frånta kvinnor i Niger sin enda försörjningsmöjlighet utan att lansera så mycket som en enda idé om hur de i stället ska få mat på bordet.”
Slutsatsen kan bara bli en. Dagens Nyheters officiella linje när det gäller detta – och kanske även bistånd generellt? – är en entydig uppmaning till svenska män:
Åk till Afrika och köp en utfattig prostituerad så slipper hennes barn svälta!
Och dessutom drämmer man på slutet till med en riktig klassiker – i själva verket är hela situationen egentligen dessa ”debattskrivande kvinnors” fel! Det måste vara deras ansvar att komma med något annat förslag. Annars är det dessa debattskrivande kvinnor som med ”moralistiska pekpinnar fråntar kvinnor i Niger sin enda försörjningsmöjlighet.”
Snyggt jobbat Dagens Nyheter!