Leymah Gbowee mottog Nobels fredspris 2011 för sitt arbete för fred under Liberias blodiga inbördeskrig. Hennes nya självbiografi Tillsammans är vi starka är en historia vi sällan får höra i västerländsk media.

Blev du våldtagen under kriget i Liberia? Den frågan fick Leymah Gbowee av en utländsk journalist. När hon svarade nej var hon inte längre intressant.

Krig och konflikter skildras nästan alltid likadant i medierna. Det är bilder på de stridande parterna (oftast män), bilder på civila offer (oftast gråtande kvinnor och barn) och så några kommentarer från makthavare (män igen). Någon fördjupning och förklaring av bakgrunden till konflikten finns det inte utrymme för. Människor som jobbar för fred på gräsrotsnivå får sällan komma till tals, och kvinnor beskrivs nästan uteslutande som offer, särskilt om konflikten utspelar sig långt bort.

Så såg rapporteringen från inbördeskrigets Liberia också ut under 1990-talet och början av 2000-talet. Kvinnorna blev statister i bakgrunden när de filmades gråtande vid sina barns gravar, medan männen fick stå för kommentarer och expertutlåtanden.

Därför är Leymah Gbowees självbiografiska bok Tillsammans är vi starka en oerhört viktig bok. I den berättar hon en annan historia. Framför allt sin egen, men också i viss mån de liberianska kvinnornas historia.

Boken börjar 1989 när Leymah Gbowee firar sin studentexamen. Framtiden ligger som ett glittrande löfte i hennes händer. Hon drömmer om bli barnläkare, göra nytta och förverkliga sig själv. Men inget blir som hon har tänkt sig. Det blodiga inbördeskriget kommer emellan.

I boken skildrar Leymah hur människor runt omkring henne flyr för sina liv, mördas och våldtas. Hon ser barnsoldater torka av sina blodiga knivar och är med när hennes mor misshandlas. Flera gånger under läsningen drar jag efter andan, grips av förtvivlan, stänger igen boken och tänker att jag vill inte läsa mer. Det är för tungt. Men sedan tänker jag att jag måste läsa vidare. Att det är min skyldighet gentemot de människor som drabbats.

Under en av krigets lugnare perioder träffar Leymah Gbowee en man, förälskar sig och blir så småningom misshandlad. När hon försöker avsluta förhållandet upptäcker hon att hon är med barn. Efter det får vi följa hennes kamp för att skydda sina barn undan krig och svält. Det är en oerhört stark skildring av kvinnors och barns utsatthet i krig.

Men det är också en berättelse om kvinnor som agerar. Starka och modiga kvinnor som går kilometervis genom kaoset för att skaffa mat och vatten till sina familjer. Kvinnor som hjälper varandra och tar sig an föräldralösa barn. Kvinnor som ser till att livet går vidare för att det ska finnas något kvar att bygga upp när kriget är över.

Och mer än så. Tillsammans är vi starka är en berättelse om hur kvinnor från hela landet lägger bort sina titlar, bortser från etnisk och religiös grupptillhörighet, och går samman för att kräva fred. Modiga kvinnor som ställer sig upp orädda eftersom de redan har drabbats av det värsta tänkbara. Klädda i vitt intar de huvudstadens fiskmarknad och sittstrejkar, demonstrerar och sjunger sig fram till ett fredsavtal. I förlängningen leder det till krigsförbrytaren Charles Taylors avgång.

Efter det fortsätter Leymah Gbowee och de andra kvinnorna att kräva att kvinnor ska ha makt och inflytande i den nya regeringen. Det slutar med att Ellen Johnson Sirleaf väljs till Afrikas första kvinnliga statschef.

I dag är Leymah Gbowee ledare för Kvinnonätverket för fred och säkerhet i Afrika (WIPSEN) som arbetar för att öka kvinnors inflytande i Västafrika. 2011 mottog hon Nobels fredspris för sina insatser.

Redan i prologen slår Leymah Gbowee fast att hennes bok är en berättelse som vi inte har hört förut. Det är en afrikansk kvinnas historia och deras historier blir sällan berättade. Hon har rätt. Och jag är tacksam över att hon har skrivit den här boken. Dels för att jag lärde mig mycket om Liberia och en del av vår samtidshistoria som det sällan talas om, och dels för att den inger ett stort hopp. Leymah Gbowee visar att det går att förändra världen till det bättre, bara vi går samman.