Den här texten innehåller inga upprörande siffror om löneskillnader mellan könen. Sådana siffror har vi nämligen väldigt dålig tillgång till i Stockholms stad. Att kvinnor och män får olika löner är ingen nyhet. Fast att en av Sveriges största arbetsgivare väljer att osynliggöra löneklyftorna förvånar mig.

Arbetsgivaren Stockholms stad har över 40 000 anställda men saknar en samlad lönestatistik för anställda i bolagen och förvaltningarna.

Eftersom de anställda i bolagen, speciellt cheferna, har högre löner än liknande befattningar i förvaltningarna syns inte storleken på lönegapen. Det gör att vi i dag vet ganska lite om skillnader i arbetsvillkor, arbetsmiljö och om löneskillnader mellan mans- och kvinnodominerade yrken.

Istället för ett offensivt personalpolitiskt arbete har politiken abdikerat och personalfrågorna har till stora delar överlämnats till tjänstemännen. Och inte ens i tjänstemannaorganisationen är frågorna prioriterade. Ingenstans nämns orden jämställdhet eller mångfald, när man i statsledningskontorets verksamhetsplan inledningsvis räknar upp 13 frågor där kontoret har ett övergripande ansvar. När en stor del av personalfrågorna delegeras till tjänstemännen minskar också möjligheten för oss folkvalda politiker att förverkliga väljarnas åsikter.

Då det gäller arbetsmiljön räcker det inte med att en gång om året ta del av medarbetarundersökningen. På liknande sätt som vi hela tiden följer upp ekonomin skulle vi vilja följa upp arbetsmiljön för olika verksamheter. Stadens arbetsmarknad är extremt könssegregerad. Vi måste arbeta för att kvinnors löner i de lågavlönade och tunga jobben inom vård- och omsorg ska höjas. Dessutom måste vi bli bättre på att uppmuntra kvinnor som är födda utomlands att söka chefsanställningar.

Vi vill anställa jämställdhetsinspektörer för att stärka arbetet och jämställdhetsutbildning ska självklart vara obligatoriskt för alla chefer.

Det är tydligt att det finns ett intresse hos finansborgarrådet Sten Nordin och alliansen att dölja de verkliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män som är anställda av staden. Om skillnaderna är stora tvingas man göra något åt det och det kostar självklart pengar. Men för alliansen är det viktigare med en femtiolapps skattesänkning i månaden för en högavlönad än att kvinnor med låga löner får en anständig höjning. Hinder efter hinder av administrativ och ekonomisk art radas upp av statsledningskontoret som svar på mina förslag i motionen om ett ”Högre prioriterat personal och jämställdhetspolitiskt arbete i Stockholms stad”.

Det är högst märkligt att Stockholms stad inte klarar av det som landstinget har lyckats med sedan år tillbaka. Fackförbundet Vision stödjer min motion och hänvisar till att det inte är tillräckligt att enbart följa jämställdhetslagen för en arbetsgivare av Stockholms stads storlek.

Sten Nordin, ta ditt förnuft till fånga.

Sluta osynliggör löneskillnaderna. Problemen försvinner inte för att du blundar och skyfflar över ansvaret på tjänstemännen.