Förra året var Stockholms filmfestival en rekordfestival där en fjärdedel av filmerna var regisserade av kvinnor. Men denna festival, den 23:e upplagan, kommer spräcka rekordet då en tredjedel av filmerna har kvinnliga regissörer. Flera av regissörerna kommer även gästa festivalen, exempelvis Girls-skaparen Lena Dunham med sitt relationsdrama ”Nobody Walks” Jag tog mig en pratstund med festivalchefen Git Scheynius för att diskutera varför Stockholms Filmfestival är en av få festivaler som närmar sig jämn könsfördelning och vilka filmer med feministiskt förtecken som hon ser fram emot.

Stockholm filmfestival avslöjade i onsdags sitt program och sina största gäster på Berns. Redan inledningsvis när Git Scheynius och programansvarige George Ivanov ska presentera årets program poängterar de att det med stor sannolikhet är det djärvaste hittills. Årets tema är makt och filmerna kritiserar, dissekerar och analyserar makt i olika former. Ett utropstecken som går under festivalens tema makt är den mycket aktuella filmen ”Tomorrow”, som skildrar hur den regimkritiska ryska gruppen Pussy Riot skapades. I årets program finns filmer som de inte visste fanns och Scheynius berättar att de är väldigt stolta och glada för den mångfald som de kan visa upp. 33 procent av filmerna är regisserade av kvinnor, utan kvotering är Scheynius snabb att påpeka. Jag frågar henne efter presskonferensen varför det först nu börjar likna en jämn könsfördelning på festivalen.

– Film är en mansdominerad värld. När jag började arbeta som vd för Stockholms filmfestival 1990 var vi bara två kvinnliga festivalchefer i hela världen, förutom jag själv var det Londons filmfestival som drevs av BFI. Film ligger efter andra konstformer som exempelvis litteratur och konst. Orsaken är att film kostar så mycket pengar att göra och de som beslutar om vem som ska få pengar oftast är män.

Git Scheynius fortsätter med att jämföra med Stockholm Filmfestival Junior där barn och ungdomar gör filmer, där är könsfördelningen jämn. (red.anm: Ytterligare ett exempel där könsfördelningen är relativt jämn är i regilinje-klassen på Stockholms dramatiska högskola men efter avslutade studier är det ändå männen som får företräde).

Hur ser könsfördelningen ut på andra festivaler?

– Jag blev förbannad på Cannes som hade noll procent filmer i tävlingen regisserade av kvinnor under årets festival och ansåg att det var ett kvalitetsval. Jag var där och såg samtliga filmer i tävlingssektionen och jag såg även andra filmer i sidosektioner och konstaterade att naturligtvis hade man kunnat göra ett annat val. Vi har gått igenom de tio största filmfestivalerna i världen och där ligger siffrorna runt 17-20 procent.

Varför har ni lyckats och varför har inte andra festivaler nått samma resultat?

– Vi har ansträngt oss mer och en som söker finner. Det tog lite mer tid och kraft men vi har fått ett bättre program. Vi vill lyfta kvinnliga regissörer, de är helt klart sämre på att lyfta fram sig själva jämfört med manliga regissörer. Vi har också fått ett rikare program med fler berättarperspektiv. Vi har också fått fler filmer där kvinnor är subjekt istället för objekt.

Och anstränger sig, det gör verkligen Git Scheynius & Co. 2011 instiftade de långfilmstipendiet på drygt fem miljoner kronor som är förbehållet kvinnliga regissörer i början av sin karriär. Stipendiet går till ett projekt med en kvinnlig regissör, och i urvalsprocessen letar de efter starka historier med en tydlig vision. Fem projekt nominerades 2011 och regissören Sofia Norlin med projektet ”Ömheten” blev vinnaren. Norlin kommer i ett Work In Progress diskutera filmen och visa klipp ur den och på nästa års festival kommer filmen att visas i sin helhet.

Vad tycker du om den nya propositionen från regeringen om filmens framtid? (Tidigare i veckan presenterades en proposition med ett tydligt jämställdhetsmål – det ska vara en jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga regissörer och filmskapare)

– Yngre människor vill inte bli kvoterade, de vill bli valda på egna meriter. Det kan jag förstå för jag har tyckt samma sak… men jag har börjat ändra uppfattning. Jag tycker inte att kvinnor är bättre regissörer för det är inte könet som bestämmer kvalitén på filmen men vi behöver kraftfulla åtgärder för att nå en förändring så jag är positiv till ett tydligt jämställdhetsmål.

Slutligen ber jag Git Scheynius lista vilka filmer med feministiskt förtecken som hon vill lyfta fram ur programmet:

• Augustine

  Regissör: Alice Winocour

  Land: Frankrike

  Sektion: Stockholm XXIII Competition

  Regissören Alice Winocours långfilmsdebut leder mot Paris under det sena 1800-talets sekelskiftspreludium, då gamla idéer utmanades av den moderna psykologin. Den finansieringshungrige neurologen Jean-Martin Charcot får upp ögonen för hysterikan Augustine, en vacker kökspiga som under Charcots vingar och hypnos blir en berömd försökskanin inför växande publik.

• Syster

  Regissör: Ursula Meier

  Land: Frankrike, Schweiz

  Sektion: Stockholm XXIII Competition

  Föräldralösa Simon bor med sin storasyster i de schweiziska alperna under helt andra förhållanden än turisterna i den angränsande skidorten. Vintertid beger han sig dit med liftkort för att stjäla på sig värdefull utrustning, men allt kompliceras när han lierar sig med en brittisk säsongare. Hjärtskärande vackert porträtt av barn med vuxenproblem, belönad med Silverbjörnen i Berlin.

• Stories We Tell

  Regissör: Sarah Polley

  Land: Kanada

  Sektion: Documania

  Take This Waltz regissören Sarah Polley utreder sin egen familj med ett potpurri av gamla super8-filmer, rekonstruktioner, intervjuer och memoarer. Hennes själsärrade far bidrar med berättarröst – men var går gränsen mellan fakta och personliga uppfattningar? Form och känslomässigt komplext där såväl Polley som publiken lär känna hennes familj utan och innan.

• Tomorrow

  Regi: Andrey Gryazev

  Land: Ryssland

  Sektion: Spotlight: Makt

  Fascinerande inblick i Voina (”krig”), det provokativa kollektivet ur vilket bland annat de nu världskända aktivisterna i Pussy Riot växt fram. Med en lustfyllt kreativ blandning av dokumentära och fiktiva inslag lär vi känna filosofin och människorna som med glimten i ögat och listiga taktiker har lyckats få sina budskap förbi de ryska makthavarna och nå de stora massorna.

• Una Noche

  Regi: Lucy Mulloy

  Land: Kuba, Storbritannien, USA

  Sektion: Stockholm XXIII Competition

  Långfilmsdebuterande regissören Lucy Mulloy tar med publiken till ett solkysst Havana som kommer få alla resesugna svenskar att känna smaken av rom och cigarr. Tonårstjejen Lila känner sig däremot inte hemma och hennes pojkflickiga beteende går inte ihop med landets rigida könsroller. När hon ansluter till sin tvillingbror och dennes strulige vän drivs de snart mot en återvändsgränd och planerar istället att fly till Miami – en dryg 360-kilometersresa som de planerar att göra med en flotte.