Feminismen har hon i hjärtat säger Boushra al-Mutawakel, 42 år. Hon är Jemens allra första kvinnliga fotograf. Hon började 1992. Inte därför att hon kände ett kall. Istället inspirerades hon av en film där en man gjorde en lista över sådant han vill hinna med i livet. Boushra al-Mutawakel skrev på sin att hon vill lära sig att fotografera.

Idag, tjugo år senare, är hon en av Jemens mest kända konstnärer. Nu ställer Boushra al-Mutawakel ut valda verk ur Hijabserien på spanska ambassaden i Sana’a

– Jag ville fotografera kvinnor men hittade ingen som vill ställa upp på bild. Så jag har ställt mig både framför och bakom kameran, säger hon.

Under förra året lät sig många av upprorets kvinnor fotograferas, men det är ännu kontroversiellt att fotografera kvinnor i Jemen.

– I vår kultur ska vi egentligen inte visa upp oss. Ingen jemenitisk kvinna fotograferar sig själv och ställer ut bilden. För mamma förklarar jag att det är konst men hon förstår fortfarande inte. Hon tycker inte man ska sälja bilder av sig själv, säger Boushra al-Mutawakel.

Boushra al-Mutawakel minns natten innan de första fotografierna ställdes ut. Året var 2010 och platsen var Nationalmuseet i Sana’a. Hon kände en mycket stor oro för reaktionerna och ångrade sig djupt. Utställaren lät ändå verken hänga kvar.

– Ingen sade något negativt till mig och det var ett stort steg för mig. Jag tror att jag har visat både mig själv och andra att det är okej att synas, säger Boushra al-Mutawakel.

Under många år var Boushra al-Mutawakel motvillig att diskutera slöjan i sina bilder. Nu är det just dessa verk, ur den pågående ”Hijabserien”, hon associeras med.

– Efter 11 september kände jag mig plötsligt tvingad att skapa bilder av slöjan eftersom islam och muslimer, vår tro och livsstil, hamnade i det mediala strålkastarljuset. Plötsligt blev det vårt ansvar att visa världen vår mänsklighet, säger Boushra al-Mutawakel.

Maken Jalal Omar Yaqoub, som har en högt uppsatt post på finansdepartementet, hade nyligen fått ett stipendium till USA för att studera. Boushra al-Mutawakel följde med honom till Atlanta och sökte in på landets konstskolor.

Hon önskade utbilda sig i ett intellektuellt sammanhang men där gillade de inte hennes bilder, säger hon. I början av sekelskiftet läste hon istället en reklamfotoutbildning vilket var något annat än vad hon egentligen önskade sig. Men det var ändå en bra träning, säger hon.

– Vi araber och muslimer antingen demoniseras eller romantiseras i väst. Vi framställs som hjälplösa, fula och förtryckta eller som exotiska, vackra och mystiska. Jag vill plocka isär dessa bilder. Jag vill visa nya bilder som bidrar till att ge en mer heltäckande bild av vilka vi är, säger Boushra al-Mutawakel.

Hijabserien är ett pågående arbete. Där ingår collage av ”sitara”, ett mönstrat och ofta färgstarkt tyg som framförallt landsbygdens kvinnor har. Fastän många kvinnor bär sitara är det bilder med svarta niqabs, ett modernare plagg från Saudiarabien, som landets kvinnor associeras med.

I ”Eye motion” utforskar Boushra al-Mutawakel ögats makt.
– När inget förutom ögonen syns, hur mycket kan man säga utan att tala, undrar hon.

Dockan ”folla”, en muslimsk version av Barbie, är ännu ett inslag i Hijabserien. Boushra al-Mutawakel har fotograferat dockan bland annat i läkarkläder eller som student. Ibland är hon med vänner, eller med en man, på utflykt eller framför moskén.

– I dessa fotografier tittar jag på unga utbildade kvinnors liv. Jag vill berätta om våra vardagserfarenheter, säger hon.

– Genom att använda mina egna upplevelser av att bära slöja och mina iakttagelser från Jemen önskar jag utforska slöjans många ansikten. Jag vill visa slöjans bekvämlighet, makt, frigörelse, ironi, begränsningar, mångfald och faror, säger hon.

Boushra al-Mutawakel menar att det är ett svårt arbete.

– Slöjan är en mäktig ikon som väcker starka känslor, säger hon.

Hon aktar sig särskilt så att hennes konst inte ska kunna användas av dem som vill säga att kvinnor som bär hijab är svaga, förtryckta, okunniga och bakåtsträvande.

– Det har funnits en besatthet av kvinnor som bär hijab och niqab i väst. Och det har funnits en föreställning om att kvinnor som bär dessa plagg är förtryckta. Jag säger inte att kvinnor inte är förtryckta. Jag säger att det finns fler erfarenheter. Och jag vill verkligen inte befästa nidbilder om att alla kvinnor i hijab är på ett visst sätt, säger hon.

Boushra al-Mutawakel berättar att hennes kusiner pressas till att bära niqab, fastän de vill bära hijab. Samtidigt är press och tvång bara en av fler erfarenheter som finns av niqab i Jemen.

– Det finns en makt i att bära niqab. Man ser, utan att bli sedd. Att vara anonym ger en ökad frihet. Ingen kan ställa en till svars för var man har varit och vem man umgåtts med när man haft ansiktsslöja – ingen vet, säger hon.

I väst finns en stark föreställning om att den kvinna som visar sin kropp är friare än hon som skyler sig.

– Att skyla sig kan faktiskt ge oss kvinnor valfrihet. Jag väljer vem jag visar min kropp för. Den som är avklädd i offentligheten kan inte välja lika fritt vem som får titta, säger hon.
Det handlar om mer än kläder.

– Det viktiga för mig är att kvinnor ska ha makt att välja. Det handlar inte bara om kläderna, det handlar om makten att göra val rörande det egna livet. Det handlar om att kunna välja vem man är och hur man vill leva, säger hon.

Boushra al-Mutawakels konst önskar utmana också stereotyper som finns i Mellanöstern om kvinnor.

– Jag vill visa att vi blir mer och mer konservativa i Jemen. När jag var yngre bar vi shersha, ett plagg som gick till knä och armbåge. De senaste åren ser jag hur vi lägger till fler och fler lager av tyg. Vi visar allt mindre. Vad gör det med oss? Ibland känns det som att det finns en rörelse som vill att kvinnor ska skylas tills vi slutar att finnas, säger hon.

I ett av sina kändaste verk, ”Tänk om?”, porträtteras en man och kvinna i traditionella jemenitiska kläder. Mannen ikläds därefter kvinnokläderna. Och kvinnan bär en mindre skylande traditionell dräkt än niqab.

– Tänk om män var de som behövde skyla sig? Tänk om män behövde ta ansvar för att inte väcka begär, tänk om män behövde föda barnen och fostra dem, säger hon.

Skulle något vara annorlunda då?

– Om män hade dessa erfarenheter, då skulle de se till att livet var enklare för den som jobbar i hemmet. Skulle män leva så som kvinnor lever idag då skulle samhället underlätta för dem som tar hand om barnen. Jag arbetar hårt. Jag tar också hand om våra fyra döttrar och vårt hem. Sedan kommer min man hem från jobbet och säger att han är trött. Vem är det som är stark? säger Boushra al-Mutawakel.

I dagarna kommer hon att ta nya fotografier av sitaran. Denna gång stannar hon bakom kameran. Boushra al-Mutawakel berättar att hon äntligen funnit en kvinna som har gett sitt godkännande till att fotograferas av henne.

– Att utmana stereotyper är en ständigt pågående process. Det är inget man gör en gång och sen är det över, säger hon.

På fötterna har Boushra al-Mutawakel ett par knallröda gympaskor. De är sprillans nya. Hon tycker väldigt mycket om dem, säger hon.

– Jag vill faktiskt uppmana människor i väst att utmana sina egna fördomar om slöjan. Jag vill att de tillbringar en dag med en kvinna som bär niqab. Jag vill att de lär känna henne och tar reda på vem hon är, säger Boushra al-Mutawakel.