Feministiskt Perspektiv kommer att få kraftigt minskat presstöd 2013. Det står klart efter upplagerevision.
– Det strömmar till nya prenumeranter men inte i den takt som skulle krävas för att klara en snittsiffra på över 2000 prenumeranter för 2012, säger tidningens chefredaktör Anna-Klara Bratt.
I december 2011 hade Feministiskt Perspektiv över 2 700 prenumeranter men när det var dags att förnya prenumerationen runt årsskiftet var det många som föll bort.
– Vi förlorade nästan 1 000 prenumeranter från sista numret 2011 till första numret 2012. Vi visste att det var ett kritisk tidpunkt eftersom de flesta av våra prenumeranter tecknat sig från och med vårt första nummer 2011, men vi hade hoppats på att få behålla fler av dem som var med från starten, säger Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt.
Trots tillströmning av nya prenumeranter står det nu klart att tidningen inte klarar en snittupplaga på över 2 000 prenumeranter:
– Vi klarar den nedre presstödsgränsen på 1 500 prenumeranter men förlorar ändå närmare 600 000 i presstöd och omkring 365 000 i prenumerationsintäkter. Det motsvarar mer än en tredjedel av vår omsättning för 2012, säger Bratt.
Färre betalande, fler besökare
Samtidigt som Feministiskt Perspektiv förlorat betalande prenumeranter har besöksstatistiken på de olåsta artiklarna fortsatt uppåt:
– Vi har mer än dubblat trafiken på sidan under året och då hade vi ändå över 165 000 besök under 2011. Innevarande månad har vi haft över 34 000 externa besökare, så det är inte intresset det är fel på utan betalningsviljan och möjligen benägenheten att betala fakturor som kommer i mejlen.
En del fakturor verkar fastna i spamfilter och skräpkorgar. Ett tekniskt problem som är svårt att överblicka och kommunicera och också dyrt att åtgärda:
– Vi hamnar i ett moment 22 för med färre betalande prenumeranter blir det ekonomiskt svårare att komma till rätta med de här problemen. Som det är nu får vi ta problemen från fall till fall. Tack och lov har vi otroligt tålmodiga prenumeranter, men vi vet inte hur många vi har tappat på grund av uteblivna nyhetsbrev eller fakturor som fastnat i skräpfilter på vägen.
I veckan hade tidningen 1 965 betalande prenumeranter och det är två färre än veckan innan. Samtidigt har tidningen fått närmare hundra nya prenumeranter under september. Bland annat tillkom omkring 50 nya prenumeranter vid Feministisk tribunal för några veckor sedan. Anna-Klara Bratt säger sig nästan ha ”tjatat ihjäl” såväl befintliga prenumeranter som vänner i sociala medier som Facebook och Twitter:
– Vi ser en klar trend bland dem som aktivt säger upp sina prenumerationer. De flesta säger samma sak, att ”de inte hinner läsa hela tidningen”. På sätt och vis lider vi av att presstödsreglerna är anpassade efter papperstidningar som är lättare att snabbt orientera sig i. Ingen läser allt i en papperstidning heller, men man vet vad man hoppar över och det kanske känns lättare att tänka sig att man återvänder till en papperstidning även om chansen att du hittar en text i ett digitalt arkiv egentligen är större.
Skulle redaktionen få välja skulle de hellre lägga ut mer material löpande under veckorna. Alla tror att det skulle öka läsningen, men det tillåter inte regelverket:
– Vare sig man arbetar vid datorn eller endast checkar in fläckvis läser man kanske en eller möjligen tre-fyra artiklar i stöten. Inte 27-30 som ett nummer av Feministiskt Perspektiv innehåller för att uppfylla kraven på antal spaltmeter text per år. För vissa verkar det som om upplägget skapar stress och dåligt samvete i stället för, som det är tänkt, vara en redaktionell service att få ett feministiskt perspektiv på veckan som gick.
Prenumeranter viktigare än någonsin
Med minskat presstöd blir betalande prenumeranter ännu viktigare. Och redan nu läggs grunden för nästa års upplagesnitt:
– En prenumerant som tecknar sig nu kommer finnas med i snittet under större delen av nästa år. Vi kan egentligen inte fungera på den lägre graden av presstöd. Kostnaderna för att utveckla webben och tekniken för betalningssätt och distribution överstiger vad vi nu har råd med vid sidan av att producera en journalistisk veckotidning. Vi kanske kan klara ett år, men inte mer. Upplagan måste upp, konstaterar Bratt.
– Annars blir det i princip ett ideellt projekt och det har aldrig varit meningen.
Frågan om hur den minskade prenumerantstocken ska tolkas har diskuterats på redaktionen under året.
Är intresset för en feministisk veckotidning helt enkelt för lågt?
– Jo, vi har ju brottats med den frågeställningen. Kanske har vi misslyckats med att kommunicera varför det behövs en feministisk tidning, även om varje enskild läsare inte läser varenda artikel? Men det vet ju feminister! Vi tror snarare att det beror på att vi är en av de första tidningarna som tar betalt för journalistik på nätet – och som endast utkommer på nätet. Och att vi befinner oss i en backlash, men det är ju också därför vi behövs!