Redan i oktober 2011 togs ärendet upp av hyresnämnden, efter att den privata hyresvärden sagt upp kontraktet på grund av återkommande klagomål från grannar som störts av bråk i kvinnans lägenhet. Flera gånger hade polis och vaktbolag kallats till lägenheten, efter att grannar och deras barn fått sömnen störd, blivit rädda och inte vågat vistas hemma på grund av mannens hotfulla attityd.

I hyresnämnden bestämdes att avtalet skulle omförhandlas till ett korttidskontrakt, men då störningarna emellertid fortsatte under vintern sa hyresvärden upp även detta kontrakt. Beslutet bifölls av nämnden, som ansåg att störningarna varit “av sådan art och omfattning att hyresavtalet skäligen inte bör förlängas”. I slutet av april fastslog Svea hovrätt uppsägningen.

Försökte bryta

För kvinnans del innebär uppsägningen en personlig katastrof. I flera år har hon misshandlats av sin före detta pojkvän, och flera gånger fruktat för sitt liv. Mannen är tidigare dömd till fängelse för misshandel, ett straff som senare omvandlades till kontraktsvård. På grund av hoten och misshandeln har kvinnan ansökt om besöksförbud för mannen, en begäran som dock avslogs av Göteborgs tingsrätt. Kvinnan beklagar att hon haft svårt att bryta med mannen, men anser ändå att uppsägningen är djupt orättvis.

– Det är inte rimligt, eftersom störningarna bara skett när han kommit hit och bråkat, och aldrig på grund av mig.

Vad hon ska göra när hon inom någon månad blir bostadslös vet hon inte.

– Jag blir hemlös. Jag har ingen aning om var jag ska bo, jag får väl prata med min socialsekreterare.

Bristande kunskap om våldet

Att hyresgäster sägs upp som en följd av störningar vid misshandel är mycket ovanligt. På Brottsofferjourernas Riksförbund har man inte hört talas om något liknande fall, inte heller på SKR, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund. Ordföranden på Brottsofferjourernas Riksförbund, Sven-Erik Alhem, anser dock att fallet är djupt beklagligt.

– Om man kan använda sig av brott begångna mot kvinnan som grund för uppsägning av hyresavtalet blir hon ju dubbelt utsatt. I mina öron låter det spontant mycket orättvist.

Olga Persson, förbundssekreterare på Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, misstänker att situationen beror på okunskap.

– Självklart ska ingen kvinna behöva bli av med sin bostad för att hon blivit misshandlad. I det här fallet, där det gått så långt som till uppsägning, skulle jag tro att det är rättväsendet som brustit. Där märker vi att det behövs en stor kunskapshöjning om problematiken för våldsutsatta kvinnor. Det gäller för övrigt även för hyresvärdar – på kvinnojouren Amanda i Visby har vi nyligen haft ett projekt där vi utbildat bovärdar i att upptäcka våld mot kvinnor.

Olga Persson påpekar också grannars viktiga roll för att förebygga liknande situationer som i Björkekärr.

– Man bör ringa till polisen så fort något inträffar, inte bara kalla på ett vaktbolag. Och gärna ge telefonnumret till en kvinnojour.