Rädslan får människor att vända sig till religion. Kvinnorörelsen har försvagats sedan den första intifadan, men kraften från båda könen behövs för att bygga samhället på ett hållbart sätt, säger Randa Bashir, som arbetar för att bygga upp ett kvinnligt ledarskap inom den palestinska frihetskampen.
– Vi hyr de här lokalerna sedan något år tillbaka säger Randa Bashir och ser sig om i det stora öppna mötesrummet på Women’s Studies Center i Nablus. Huset som från början av förra århundradet är ljust och med högt i tak. Randa är en trind dam med glasögon och en grön överrock som hon behåller på under hela vårt möte. Som så många andra palestinska hus är lokalen snarare anpassad för att erbjuda svalka under varmare perioder än isolerat för att hålla värmen under vintern. Bashir, som har en bakgrund som socialarbetare och talpedagog, driver Nablusavdelningen av Women’s Studies Centre, en organisation som har avdelningar i Jerusalem, Hebron och Nablus. Redan på 70-talet var hon aktiv i motståndet mot ockupationen och 1977 dömdes hon till åtta år i israeliskt fängelse på grund av sin aktivism.
Från organisationen Union of Women Action som bildades 1978 kom idén om ett kvinnocenter. Det första centret öppnades 1989 i Jerusalem och denna avdelning är fortfarande organisationens huvuddel med tio anställda. I Nablus arbetar fyra kvinnor heltid på centret och organisationen växer ständigt
– Snart kommer vi att ha ett kvinnobibliotek här i Nablus säger Randa och ser nästan oförskämt nöjd ut. Många säger att den nationella kampen måste komma först och att kvinnokampen bara kan föras efter att ockupationen upphört, men vi anser att förhållandet är mer dialektiskt, att de måste ske tillsammans. Vi har varit ett avantgarde för kvinnors rättigheter och utformat program som sedan har applicerats på bred front. Detta samtidigt som centret inte tagit emot bidrag från någon myndighet eller institution förutom den svenska organisationen Kvinna till Kvinna.
– Vi arbetar för att bygga upp ett kvinnligt ledarskap inom den palestinska frihetskampen, säger Randa Bashir och går sedan vidare med att tröska igenom centrets fyra program på ett mycket inövat men strukturerat sätt.
Rättigheter och trauman
Genomgående i centrets arbete är fokus på att hjälpa människor till att hjälpa andra. Genom att arbeta med fattiga studenter, utsatta barn och änkor som sedan uppmuntras att fortsätta med de de lärt sig genom att starta egen verksamhet för att erbjuda hjälp till ännu fler. Aktivitet sker på absolut gräsrotsnivå och till största delen med volontärarbete. Centret erbjuder stipendier och upplyser unga och utsatta om hur de skyddar sig mot sexuella övergrepp och utnyttjar sina rättigheter.
– Vi tror att unga spelar en stor roll i demokratiseringsprocessen och vi försöker få dem att se sin egen roll i politiken. I Egypten och Tunisien tog ungdomen till gatan, men i slutändan var det de islamistiska rörelserna som skördade frukterna av deras uppror.
Att leva under ockupation innebär att palestinska kvinnor utsätts för ett dubbelt förtryck och centret erbjuder därför också olika initiativ för att hantera hantera trauman som uppstått till följd av ockupationen så väl som mäns våld mot kvinnor. Många kvinnor har även mist närstående eller tillbringat längre perioder i fängelse. De kvinnor som deltagit i dessa traumagrupper ett tag går sedan vidare och håller i egna grupper
Centret har även tagit fram en serie böcker för barn där klassiska könsroller utmanas. Det kan vara något så enkelt som en färgläggningsbok med bilder på flickor som spelar boll med pojkarna eller scen där pappa lagar mat medan mamma läser en bok. Något som för en svensk kanske inte skulle framstå som särskilt revolutionärt, men i ett samhälle där pojkar och flickor oftast gå i separata skolor kan det vara desto mer kontroversiellt.
– Att gå i en blandskola gjorde mig till en starkare kvinna, säger Bashir. Jag lärde mig att inte vara rädd för pojkar och att de inte var mer värda än mig. I Mellanösterns kulturer har vi stark åtskillnad mellan könen, men vi behöver kraften från båda könen för att bygga vårt samhälle på ett hållbart sätt.
När vi frågar om hur det fungerar att bedriva så pass radikal verksamhet i ett annars väldigt konservativt samhälle sänker Randa rösten och lutar sig lite framåt
– Folk har blivit allt konservativare sedan den första intifadan. De blir allt räddare för sina barns skull och då vänder de sig till religionen.
Innan den första intifadan var slöjan mycket ovanligare bland palestinska kvinnor än i dag förklarar Randa. Trots att kvinnorörelsen får genomslag för sina frågor i Palestina så har rörelsen förvagats sedan första intifadan samtidigt som religiösa rörelser vuxit sig allt starkare.
– I dag är vi ganska få kvinnor som fortfarande är vänster och avstår från att bära slöja, säger Randa. Det handlar inte om religion egentligen. Männen tror att de kan kontrollera kvinnorna genom att gömma undan dem. Vi säger inte åt folk att ta av sig slöjan utan att öppna sitt sinne och leva som fria kvinnor istället för att vara slavar.
Randa drar även paralleller mellan USAs mellanösternpolitik och radikaliseringen av den muslimska världen.
– Amerikas insatser i den här delen av världen är orättfärdiga. De behandlar Israel som ett bortskämt barn och utnyttjar ständigt sitt veto i FN för att sätta käppar i hjulet för Palestina. Trots att de har starka intressen i arabvärlden så ställer de sig ständigt på Israels sida och detta väcker motreaktioner hos många muslimer.
Olika inför lagen
Samtidigt skördas många framgångar av den palestinska kvinnorörelsen. Genom åren har tabut kring att tala om sexuella övergrepp. Nu blir det allt vanligare att dra fall av sexuella övergrepp till domstol. Men någon statistik över hur vanligt förekommande sexuella övergrepp är i Palestina finns dock inte och kvinnor och män är ännu långt ifrån lika inför lagen. Sedan länge har det varit mindre straffbart för en man att döda sin otrogna fru än tvärt om. Under de senaste åren har dessa så kallade ”annar”-mord dock minskat i antal inte minst på grund av att lagstiftningen stramats åt sedan en 20-årig student dödats genom kastats ner i en brunn med hänvisning till annar. Detta fick myndigheterna att reagera tillräckligt mycket för att teckna en ny antideskrimineringslag 2010. Under 2011 skedde enbart tre mord av denna sort till skillnad från 2010 då ungefär 10 annarmord anmäldes i Palestina.
Randa Bashir plockar stolt fram centrets bilderböcker och visar upp dem för oss. Hon verkar oförmögen att sluta le när hon talar om centrets verksamhet och det är svårt att inte fångas med i hennes engagemang. Hon verkar ha en uppsjö av projekt i uppstartsfas inom ett mycket brett spektrum. Att kunna bevara en odödlig optimism trots snart 50 år av ockupation är något som kännetecknar det palestinska folket. Det är aldrig långt till skratt och leenden även när repressionen hårdnar och tårgasgranaterna viner om öronen. Skrattet dödar rädslan och i Radna Bashir ser jag en orädd och okuvlig människa.