Jag följer via streaming Forum Social Tematico i Porto Alegre. Ett globalt nätverk av aktivister och teoretiker deltar via Skype och andra digitala verktyg i en diskussion om kärnkraften och om de digitala nätverkens trovärdighet och inflytande.

Min vän Pablo de Soto, spansk arkitekt utbildad vid KTH i Stockholm, är just nu i Japan och skriver en bok om motståndet mot Fukushima, om kontrollerad information, om en regering som tillämpar censur mot sina egna invånare.

Pablo berättar nu om en Occupy Fukushima med nästan 20 000 deltagare, mest kvinnor. Kvinnor och barn är de mest utsatta vid strålning, strålningen påverkar det genetiska arvet och koderna som ett ofött barn tar emot. Just nu är det kvinnorna som är de mest drivande i kampen för att få den japanska regeringen att ta över ansvaret från Tepco, det privata företaget som driver kärnkraftsanläggningarna vid Fukushima och som har misslyckats kapital med att kyla ned reaktorerna och isolera strålningen.

Öppenhet för förändring

Ordföranden för Brasiliens största fackförening deltar också i samtalet. Han påpekar att Brasilien bär arvet av en konservativ kultur, där förändringar ses med rädsla och misstänksamhet. Kampen för miljön, feministrörelsen, motståndet mot genmanipulerad mat och för att ge urinvånarna kontroll över sin mark och sina rikedomar, det är ett gigantiskt arbete som inte kan vänta.

Saskia Sassens namn citeras rätt mycket här. Sassen, sociologen som undervisar i USA och England, har tagit ställning för de mest utsatta och skrivit flera böcker om papperslösa immigranter och om städernas gentrifiering. Hennes bok Gäster och Främlingar, som gavs ut på svenska för några år sedan, blev ett viktigt argument för de som arbetade för humana förhållande för papperslösa flyktingar.

Just nu är behovet av globala lösningar stort och industriländernas magnater som möttes i Davos kunde bara generera tomma löften, inga förändringar kom ut från det mötet. Men rörelsen som startade i Egypten och Tunisien och som i Europa förkroppsligades i Spanien med Los Indignados har vuxit sig stark och letar efter egna svar.

Det är en rörelse utan ledare och utan politisk agenda men som visar en stor uthållighet och som är kapabel att hitta nya former när de gamla visar sig inte längre fungera.

Opålitliga sociala medier

Pablo de Soto kallar motståndet mot Fukushima viralt, det vill säga att det sprider sig på samma sätt som ett virus och hittar nya vägar. Den japanska regeringen hade bland annat tillämpat en effektiv black-out av information och inga utländska journalister bjöds in. Japan ville undvika att skrämma bort turisterna. Men en ensam japansk journalist filmade med sin laptop konferenserna och hängde materialet på Facebook, Twitter och andra sociala medier. På det sättet hittade informationen sina egna kanaler.

En brasiliansk journalist varnade alla för riskerna det innebär för aktivisterna att lita på de sociala mediernas trovärdighet och neutralitet. Facebook hjälpte Israel att samla namn på aktivisterna som deporterades från Israel när de ville nå Gaza.

Och Twitter har nu lanserat en ny policy där de hotar att strypa det regionala nyhetsflödet om det visar sig bryta mot landets lagar och förordningar.

Om en sådan policy hade varit gällande för några år sedan hade vi aldrig vetat något om motståndet i Teheran och Tahrir Square hade aldrig blivit en nyhet.