Den kommer med jämna mellanrum, frustrationen över de könade och könande leksaksavdelningarna, över det självklara i vem som ska bära kläderna i blått och rosa, över affärers kvinno- och mansavdelningar: Ta mig bort! Jag vill queera konsumtionen, köpa fel. Kanske inte köpa alls.
Vår konsumtion är ett påtagligt exempel på att ekonomi drivs på, formas och samtidigt själv blir en aktiv materiell kraft i skapandet och stabiliserandet av normer och föreställningar om kön och sexualitet. Men det finns fler exempel som visar hur görandet av ekonomi inte går att separera från görandet av kön och sexualitet. Ta en sådan uppenbar sak som arbetsdelning och uppdelningen i produktion och den mycket värderande avledda definitionen reproduktion, männen ska sköta om produktionen, kvinnorna hemmet. I hemmet ska arbetskraften återfå sin kraft.
Produktionen har länge också skiljts från konsumtion (hur har denna uppdelning blivit så naturlig? Kan man producera något utan att samtidigt konsumera?). Produktionen har skiljts ut som ett eget fenomen också genom att göras manlig. Konsumtion har samtidigt givits kvinnliga förtecken. Den offentliga sektorn definieras inte sällan som kvinnornas arbetsplats, näringslivet som männens. Ekonomins kategorier tycks alltid stämma hyfsat överens med könens och den heterosexuella hegemonins, de liksom gör varandra, naturaliseras ihop.
Heterosexualitetens språk
Nu för tiden ska män och kvinnor vara tillsammans på jobbet, vi ska övervinna världens mest könssegregerade arbetsmarknad, inte genom att hävda att könen inte spelar roll, nej det ska gärna vara tvärtom. Heterosexualitetens språk skapar ramen. Jämställdhetens och mångfaldens managementretorik lär mig att blandade kön i arbetslag blir bättre än enkönade.
Kvinnor skapar mjukare stämning, män hindrar att det snackas skit. Tillsammans blir han och hon bäst. Tillsammans skapar de två olika en helhet och tillväxten ökar. Så skapas begär efter den andra, en allmän förväntan om att man kommer till sin rätt i mötet med någon av ett annat kön.
Jag känner viss matthet över denna heterosexuella dröm, så mycket begär, så mycket längtan efter att bli hel tillsammans med den motsatta! Dessa föreställda yrkesäktenskap! Ja dessa nationsäktenskap, för är det inte så att om vi både har kvinnor och män i arbetslag så vinner inte bara de enskilda företagen och arbetsplatserna på det utan hela det jämställda Sverige? Jo, det har jag ju hört. Kön, sexualitet, ekonomi och nation – så sammanvävt.
Tillsammans med någon av ett annat kön blir produktionen högre, arbetsplatsen och skolan bäst, liksom frisersalongen, sjukhuset och företaget. Då blir barnen bättre medborgare, frisyrerna snyggare, såren läker bättre och företaget Sverige säljer mer. När han och hon får bli ett. Begärets ekonomi.
Avvika från normen straffar sig
De ojämställda lönerna värderar och placerar oss som heterosexuella kvinnor och män och är ett klassiskt exempel på en sexuellt organiserad ekonomi. De talar till dem som kallas män att de ska försörja den andra. Till de som kallas kvinnor – och som i denna akt att få mindre i lön görs till kvinnor – säger lönesättningen att de behöver ha någon mer, bli försörjd. Det är en lönesättning som upprepas av en heteronormativ förståelse och som också bidrar till att återskapa den. Den talar om hur man ska leva.
Lönesättningen skapar inte heteronormativitet, den är snarare en effekt av den, en effekt som dock stabiliserar den heterosexuella familjen, samhällelig arbetsdelning och den samhälleliga ekonomin. De ensamstående halkar efter, särskilt de med barn, tro inget annat. Att inte leva efter normerna, att inte bära upp dem straffar sig lätt.
Det är för snällt att hävda att heteronormer diskriminerar, att de bidrar till en ojämn resursfördelning. De är mycket mer än så, de är del i skapande av ekonomisk ordning på samma sätt som ekonomin bidrar till att skapa en sexualiserad värld. Dessa processer är invecklade i varandra.
Ett utmanande av heteronormativitet kan därför också vara ett utmanande av ekonomisk mening och materialitet. Att slåss mot låga löner i den kommunala sektorn kan på motsvarande vis vara ett sätt att utmana heteronormen och naturliggjorda ekonomiska kategorier som möjliggör ojämlikhet.
