Kristina och hennes arbetskamrater har en känsla av att jämt vara på jobbet. När de väl slutar för dagen går de direkt hem för att vila inför nästa arbetsdag.

– Vi orkar ingenting annat än att jobba. Jag har arbetskamrater som inte längre orkar träna eller umgås med sina vänner. Då är det ju något som är galet, säger hon.

Hon arbetar på ett LSS-boende som för några år sedan övergick i privat regi. Sedan det privata vårdföretaget började driva boendet har antalet anställda minskat samtidigt som arbetssituationen har blivit mer pressad.

En betydande förändring är också villkoren för den så kallade sovjouren. När Kristina har jour sover hon på boendet mellan 23 och 07 – och finns tillgänglig ifall något skulle hända under natten.

Jouren räknas inte

Men trots att hon befinner sig på jobbet, räknas inte jouren in i den totala arbetstiden. Sovjouren ger inte heller betalt som normal arbetstid utan utgörs snarare av en symbolisk summa. Avtalet har de privata vårdföretagen förhandlat fram med Kommunal.

– Vi är på jobbet 196 timmar och får betalt för 148 timmar, konstaterar Kristina.

Själv har hon gått ner i arbetstid för att orka. Det är hon inte ensam om – flera på hennes jobb har gjort detsamma.

– Kunde jag skulle jag gå hem och inte komma tillbaka, säger Kristina.

En annan som missnöjd med nattjouren är det fackliga skyddsombudet Annette Herold. Även hon jobbar på ett privat LSS-boende som boendestödjare. När hon först började arbeta nattjour på 1990-talet räknades halva natten som arbetstid, enligt den så kallade bilaga J som gäller på kommunala boenden.

Bilaga J gäller dock inte på privata boenden. Annette Herold har räknat ut att hon på sitt nuvarande jobb tjänar ungefär 30 kronor i timmen nattetid, vilket blir 180 kronor för ett helt nattpass. När hon jobbade på kommunala boenden tjänade hon uppåt 400-500 kronor per natt.

Annette Herold reagerade redan från början över de försämrade villkoren i samband med att hennes boende privatiserades, och förmedlade även sina synpunkter till Kommunal.

– Ett sådant här avtal är ju att backa 20–25 år tillbaka i tiden, säger hon.

Går ner i arbetstid för att orka

Förutom att ersättningen sjönk rejält är hon – liksom Kristina – kritisk till att journätterna inte räknas in i den totala arbetstiden. Annette har sex journätter i månaden och jobbar därmed drygt en vecka extra, som inte räknas som arbetstid.

– Jag tycker det är fel – jag får ju inte åka därifrån!

Även Annette Herold vittnar om att många har gått ner i tjänstgöringsgrad för att de känner att de aldrig har tid för återhämtning. Missnöjet är utbrett bland personalen. Om inte det nya kollektivavtalet blir bättre tror hon att arbetsgivarna kommer att ha svårt att få personal framöver.

– Gemene man har ingen aning om hur det är. När man berättar för vänner och bekanta om nattjouren blir de helt konfunderade. Framför allt de yngre, de kommer inte att vilja börja jobba som vi gör, det är nästan som att jobba gratis.

Hur kunde det här avtalet gå igenom från början?

– Den frågan har jag också ställt mig. Jag har frågat våra fackrepresentanter vem som gick med på det här. Det är det tragiska, vi är ett kvinnodominerat yrke och hörs inte tillräckligt mycket. Protesterna har inte heller varit så stora som de är nu. Nu börjar folk tröttna.

En som länge försökt protestera mot villkoren för sovande jour i det kollektivavtal som Kommunal har slutit med Vårdföretagarna är Fredrik Brånstad, arbetsplatsombud på ett LSS-boende som drivs av Carema.

– Det är ett så totalt orättvist och dåligt avtal just vad gäller jourbiten. Jag tycker det vore en självklar fråga för Kommunal att driva. Det tyckte jag redan i förra avtalsrörelsen.

Politisk fråga

Han är besviken på att Kommunal inte tagit strid i frågan tidigare. Men inför årets avtalsrörelse har fler börjat höja sina röster. Till exempel uttryckte de allra flesta att jouren var en av deras viktigaste frågor, när Kommunal anordnade en avtalskonferens för de sektioner som organiserar anställda på privata vårdföretag, berättar Fredrik Brånstad. Minst 60 motioner med krav på förändring av kollektivavtalet har också lämnats in av Kommunals medlemmar.

Samtidigt anser han att frågan om nattjour inte enbart inskränker sig till att handla om facket.

– I första hand tycker jag att det är en politisk fråga. Till exempel att man börjar prata om värderingar före ekonomi. Antingen att man ställer högre krav på dem som utför de här verksamheterna eller tar tillbaka dem i offentlig regi. Carema och de andra privata aktörerna gör ju vad de säger att de ska göra – att tjäna pengar på verksamheterna. Och så länge de uppfyller kraven i avtalen gör de ju inget fel, men kraven från kommunens sida är för lågt ställda.

Samtliga intervjuade väntar spänt på vad avtalsförhandlingarna mellan Kommunal och Vårdföretagarna ska resultera i. Avtalet löper ut den 31 augusti 2012 och förhandlingarna väntas starta på allvar i början av augusti.

Fotnot: Kristina heter egentligen något annat, hon har valt att vara anonym.