I den inledande fasen av finanskrisen i Europa var det framförallt män inom den privata sektorn som förlorade jobben. Men trenden har svängt. Flera EU-länder – däribland Storbritannien, Portugal, Spanien, Grekland, Lettland, Ungern, Rumänien och Irland – rapporterar om en allt större förlust av arbetstillfällen för kvinnor. Gemensamt för dessa länder är att de har tvingats eller valt att göra omfattande nedskärningar i den offentliga sektorn.

Det skriver Internationella arbetstagarorganisationen (ILO) och EU-kommissionen i den gemensamma studien Public Sector Adjustment in Europe, som kommer att publiceras i sin helhet 2013. Delar av studien har släppts under sommaren, däribland ett kapitel om hur nedskärningar i den offentlig sektor påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män.

– Eftersom kvinnor generellt sett hittar fler och bättre arbetstillfällen i den offentliga sektorn, är de särskilt utsatta när det genomförs åtstramningar i den sektorn, säger Daniel Vaughan-Whithead, senior rådgivare på ILO och redaktör för studien, i en kommentar.

Könsblinda åtgärder

Nedskärningar i den offentliga sektorn har hittills orsakat ett minskat antal arbetstillfällen, frysta eller sänkta löner och sämre förmåner för europeiska arbetstagare – varav många kvinnor. Bara under 2010 sänktes lönerna i Grekland med 15-20 procent, i Rumänien med 25 procent och i Ungern med 37 procent (för okvalificerad arbetskraft).

I många fall har nedskärningarna genomförts utan hänsyn till hur de slår mot olika kvinnor respektive män. Länder som Grekland och Spanien har till exempel lagt stort fokus på att säga upp tillfälligt anställd personal, vilket har drabbat kvinnor i högre utsträckning än män eftersom kvinnor står för en större andel av de tillfälliga anställningarna.

Det är ännu inte möjligt att slå fast hur krisåtgärderna kommer att påverka jämställdheten mellan kvinnor och män totalt sett. Nedskärningar pågår fortfarande, och många EU-länder har uttalat planer på att frysa eller sänka lönerna i den offentliga sektorn ytterligare.

Ändå är det möjligt att dra vissa slutsatser redan nu, skriver Jill Rubery, professor vid Manchester Business School och författare till det kapitel i studien som handlar om kön och den offentliga sektorn. Vissa länder – såsom Storbritannien, Frankrike och Sverige – riskerar att se bakslag på grund av att den offentliga sektorn spelar en stor roll för jämställdheten; både för kvinnors möjlighet att få jobb och för tillgången till exempelvis barnomsorg, föräldraledighet och pension.

I andra länder – till exempel Ungern och Rumänien – riskerar jämställdheten att minska som följd av att arbetare med mindre kvalificerade jobb inom den offentliga sektorn får sänkta eller frysta löner. Den typen av jobb har tidigare tenderat att vara bättre betalda i den offentliga sektorn än i den privata, vilket bidragit till att utjämna inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.

Nedåtgående spiral

Sammantaget kommer besparingar i den offentliga sektorn att påverka EU:s länder på olika sätt, skriver Jill Rubery; i vissa länder är det förlusten av goda sysselsättningsmöjligheter som står på spel, medan den huvudsakliga risken i andra länder är en nedåtgående spiral av försämrade arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken. Hittills har nedskärningarna slagit olika – från förlust av arbetstillfällen och sänkta löner till ökad intensitet i arbetet i samband med färre anställda på arbetsplatserna.

Variationerna till trots medför nedskärningar i den offentliga sektorn på sikt ett hot mot en utvecklad jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt Jill Rubery hänger detta delvis samman med att det blivit allt vanligare att utmåla lönerna och anställningsvillkoren inom den offentliga sektorn som ”illegitima” så snart de överstiger motsvarande nivåer i den privata sektorn. Denna typ av retorik har till exempel arbetsgivarsidan i den svenska avtalsrörelsen gett uttryck för vid upprepade tillfällen.

I stället för att se behoven av reformer i den privata sektorn, används den privata sektorn som riktmärke för att bedöma förhållandena i den offentliga sektorn. Det här synsättet inger föga hopp om att könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden ska minska, enligt Jill Rubery.

En annan allvarlig risk med långvariga, omfattande nedskärningar är föreställningen att offentligt stöd till vård och omsorg är en lyx som går att spara in på. Föreställningen bygger på antagandet att det finns alternativa sätt att ordna vård och omsorg på – nämligen genom kvinnors obetalda arbete. Nedskärningar i den offentliga sektorn har således direkta konsekvenser för vilken roll kvinnor förväntas spela i samhället. Rubery påpekar dock att det inte är säkert att kvinnor kan eller är villiga att ta ansvar för de vård- och omsorgsbehov som uppstår i frånvaron av offentligt finansierad välfärd – vilket lämnar öppet för ett socialt splittrat Europa där ingen tar hand om dem som behöver och förtjänar stöd och hjälp.