Elva motioner om åtgärder mot den växande barnfattigdomen i Sverige har kommit in under motionsperioden. De kom från ledamöter från S, V och MP, och de krävde exempelvis en utredning av barnfattigdomen, en nationell handlingsplan mot barnfattigdom respektive en åtgärdsplan för att människor inte ska hamna i fattigdom.

Flera av motionerna uttalade oro över de tre mest utsatta grupperna av barn; barn i storstädernas förorter, barn med utländsk bakgrund och barn till ensamstående. I åtgärdskraven ingick bland annat rätt till barnomsorg på obekväm tid, förstärkta trygghetssystem, höjt underhållsstöd och ökade möjligheter till skuldsanering.

I riksdagsdebatten påpekade Magnus Ehrencrona (MP) att FN:s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att överväga en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen. Ehrencrona avslutade med att fråga om inte Sverige borde göra som FN:s barnkommitté föreslår? Han upprepade sedan sin fråga i flera repliker, men Helena Bouveng (M) undvek varje gång att svara.

Roland Utbult (KD) föreslog att riksdagsledamöterna skulle sluta använda uttrycket barnfattigdom. Istället föreslog han uttrycket ”barn i ekonomisk utsatthet”.

Efter debatten avslog riksdagsmajoriteten samtliga motioner om barnfattigdom. Istället ställde sig riksdagsmajoriteten bakom allianspartiernas gemensamma linje:

”Riksdagen välkomnar regeringens åtgärder inom bland annat socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, den ekonomiska familjepolitiken och utbildningspolitiken. Åtgärderna bidrar enligt riksdagen till att minska ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer.”