I veckan presenterades projektet #vågaanmäl med syfte att få fler utsatta att våga anmäla om de blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp. De som står bakom det hela har alla på ett eller annat sätt egna erfarenheter av sexuella övergrepp.
– Vi tycker att det är viktigt och stärkande för den individuella självkänslan, att stå upp för sig själv och markera att "Detta som hände mig - det var fel. Det tänker jag inte acceptera".
Natashja Blomberg, Inka Rodriguez och Hannah Lemoine är tre av de sex personer som står bakom initiativet ”Våga anmäl”. De har tillsammans besvarat Feministiskt Perspektiv och berättar bland annat offer för sexualbrott enligt deras erfarenhet ofta skuldbelägger sig själva för det som hänt. Många vittnar även ett respektlöst bemötande av polis i samband med anmälan.
Varför är det viktigt att våga anmäla?
– Enbart 20 procent av alla sexbrott beräknas anmälas enligt BRÅ. Det är viktigt att synliggöra. Sexualbrott är fortfarande ett sådant skambelagt brott att utsättas för och det behöver vi jobba för att förändra. Ett första steg är, förutom dialog, att börja behandla sexuella kränkningar som de brott de faktiskt är.
– Detta gör en genom att anmäla, som en gör med andra brott. Dessutom tror vi att det är viktigt och stärkande för den individuella självkänslan, att stå upp för sig själv och markera att detta som hände mig – det var fel. Det tänker jag inte acceptera.
– Det är viktigt att samla många historier på ett och samma ställe, visa att vi är många som upplevt detta, som tänker på detta och som reagerar och bryr oss. Känslan av sammanhang kan vara mycket viktig när en person ska ta ett svårt beslut, som att våga anmäla ett sexbrott. Förutom det är det också viktigt att skapa en plats med lättillgänglig information gällande hur det går till att göra en anmälan, vad det är en ger sig in i.
Vad tror ni är den största anledningen till att folk inte våga anmäla?
– Till stor del tror vi att det handlar om skuld, skam och rädsla för att inte bli trodd. Synen på manlig och kvinnlig sexualitet är sådan att kvinnan förväntas ta ansvar för mannens kåthet och när hon då blir utsatt för ett övergrepp så tar hon lätt på sig skulden. ”Vad kunde jag gjort annorlunda?”, ”Jag skulle inte ha följt med hem”, ”Jag ville ju först” och så vidare.
– Denna skuld och ansvar upprätthålls ju av samhället som konstant ifrågasätter kvinnor som anmäler. Män å andra sidan brottas ju med fördomen att män alltid vill, med alla, i alla sammanhang. En riktig man tackar inte nej till knulla. En man som våldtas av en annan man kanske blir rädd för att få en bögstämpel, det är skamligt, något vi till och med har som stående skämt i filmer, tidningar, serier och överallt i samhället.
Skiljer sig anledningarna åt beroende på kön?
– De verkar även finnas en bild av att kvinnor inte kan våldta. Sen är det ju så att de flesta som syns är tjejer som blivit våldtagna av killar. Manliga offer syns inte så mycket i media och det talas inte så ofta om kvinnliga förövare. Det finns inget etablerat språk för att kunna tala om män som offer för brott som vi enligt nedärvd tradition förknippar med kvinnor.
