Det började någon gång på 80-talet. Nästan alla de stora klassiska svenska motionsloppen fick tillskott i form av kortare lopp enbart för kvinnor.

En som intresserat sig för fenomenet under lång tid är forskaren Karin S. Lindelöf. Nu ska hon och forskarkollegan Agnes Ers i samarbete med Nordiska Museet och Riksidrottsmuseet undersöka det här fenomenet närmare.

– Det är en stor motionsvåg just nu rent generellt. Många lopp blir fullbokade direkt efter att anmälningen öppnar och samma sak kan vi se med tjejloppen. Tjejvasan lade exempelvis till 1 500 platser i år och ändå blev det fullbokat flera månader innan, säger hon.

För de som inte känner till de här loppen, hur skulle du beskriva dem?

– Det betonas att det ska var trevligt och roligt. Deltagarna ska känna gemenskap och glädje och åka skidor, springa eller cykla som en social grej och inte som en tävling. Det är inte några långa distanser, det ska vara en utmaning, men inte oöverstigligt.

Själv provoceras jag rätt mycket av just den där trevlighetsgrejen. Inte för att jag måste vinna allt jag är med i, men varför måste det hela tiden betonas att allt är trevligt och gulligt och att vi bara springer för att det är kul?

– Det där är både och, det är många som blir provocerade. Jag är både genusvetare och etnolog så på ett sätt kan jag tycka att de här loppen är sjukt förminskande och att de bara stärker en manlig idrottsnorm. Å andra sidan är de här loppen jätteviktiga för många deltagare. Det är legitimt att dra iväg med kompisarna en helg och springa Tjejmilen.

Smög ut i spåren

Projektet är just nu i en insamlingsfas. Via Nordiska Museet hemsida kan de som vill lämna tankar, åsikter och bilder kring sitt eget deltagande i något av de här loppen.

– Vi har fått in massor med material. Många skriver kring frågan om de skulle kunna vara med i mixade lopp istället. Det är många som skulle kunna vara det, man gör det här ganska oreflekterat. Men det finns också en dubbelhet kring hur man ser på de här loppen. De är ett eget rum för kvinnor, samtidigt som de också är lite förminskande.

Redan nu har forskarna kommit i kontakt med många intressanta historier. Till exempel med kvinnan som redan 1968 åkte Vasaloppet fast det då var öppet enbart för män. Hon och tio andra kvinnor smög ut i spåren och startade en kvart före alla andra.

– De som var snabba blev utlyfta ur spåren när de närmade sig Mora. Det ansågs helt olämpligt för kvinnor att åka loppet, Mora-Nisse var välkänd för sitt motstånd mot att kvinnor skulle få starta, säger Karin S. Lindelöf.

Projektet är än så länge bara i sin inledande fas, men redan nu finns många tankar och idéer vad arbetet ska mynna ut i. Riksidrottsmuseet ska till exempel ta hand om materialet för framtida forskning och de ska även bli en utställning där.

Kanske blir det också en utställning på Nordiska Museet.

– Det kommer att bli vetenskapliga artiklar och populärvetenskapliga föredrag. Jag hoppas också att vi ska kunna ge ut en bok på liter mer populärvetenskaplig nivå. Vi vill kunna återföra forskningsresultaten till idrottsrörelsen.