Så var det dags igen. Nytt år, nya tag, från reklampelare över hela stan utlovas hjälp att träna bort helgfläsket. Januari är hälsobranschens högsäsong. Det är nu nyårslöftena ska infrias, det är nu vi ska bli nya, bättre människor. Och det betyder i allmänhet att det är sundare människor vi ska bli.

För den som söker hjälp från tidningshyllan kan det vara svårt att välja. Under de senaste åren har hälsotidningssegmentet exploderat. Och även om viktnedgång fortfarande dominerar blaand puffarna på omslagen, vinnlägger sig de flesta av dem att slå an en mer generell wellness-ton.

Fokus ligger på att ta hand om sig. På att må bra till både kropp och själ. En slankare kropp och ett fräschare utseende presenteras snarast som en bonus av detta omhändertagande. Som ett slags morot att ha framför ögonen medan läsaren undergår de omfattande praktiker som krävs för att nå dit.

För trots att ”bli snygg”-incitamentet inte tillåts dominera hälsotidningarna på samma sätt som det gör i traditionella damtidningar, är formatet i övrigt påfallande snarlikt. Det är lite tips, lite produkter, några berättelser ur livet och så ett modereportage med träningskläder på det.

Men framförallt är grunduppmaningen densamma: förbättra dig! Förändra dig! Ta ansvar för ditt jag! Det går, men det kostar på!

Och precis som med de uttalade damtidningarna är den tänkta läsaren en kvinna. För medan de tidningar som har renodlat fokus på träning gärna vänder sig till män, tycks det mer allmänna måbraandet, ”wellness” vara kvinnornas domän.

Nästan bara kvinnor finns representerade i dessa hälsotidningar, reportagern handlar nästan uteslutande om kvinnor (som oftat förändrat sitt liv på något genomgripande sätt av mer eller mindre hälsorelaterade skäl). Kvinnor är de som förväntas vilja ha och behöva vägledning i att hitta balans i livet, träna bort sin stress, tänka positiva tankar för att bli den de vill bli.

Det är något så djupt deprimerande med det här. En retorik som är densamma som när kvinnorna började ta sig in i arbetslivet på bred front på femtiotalet. Ett budskap som går ut på att ”Det är en tuff värld därute, men du kan klara dig, vi lovar. Om du bara jobbar riktigt hårt på att ta kontroll över din person och din fysik.”

Så, liksom omärkligt, förskjuts målet för våra ansträngningar från ekonomiska och politiska framgångar till den individuella förvandlingsprocess som fortfarande utmålas som en förutsättning för dem. Trots att dess direkta resultat de facto räknas i de immateriella vinster som fortfarande går som kvinnligt kapital – utseende och välbefinnande.

Och medan vi hetsar runt för att hinna med några pass yoga och mindfulness för att klara av en värld vi liksom implicit inte är skapta för att klara, finns det liksom ingen tid för att jobba för det som mer påtagligt skulle kunna minska vår stress och öka vår harmoni, ja kanske till och med ge tid för att träna regelbundet. Ni vet, de kraven som också hänger med sedan kvinnorörelsens barndom: lika löner, sex timmars arbetsdag, jämställdhet i hemmet.

Nytt år, nya tag, govänner. Mitt nyårslöfte för i år är att sluta försöka förändra mig själv och istället börja försöka förändra världen.