I februari månad gav Makadam förlag ut antologin Könspolitiska nyckeltexter. Antologin består av två volymer (Från äktenskap till sexualupplysning 1839-1930 samt Från befolkningskris till talibantal 1930-2002) och har två huvudsakliga syften. Det första är att samla och tillgängliggöra centrala svenska könspolitiska nyckeltexter mellan åren 1839 och 2002. Det andra är att sätta dessa texter i sitt historiska sammanhang och tolka dem utifrån detta kontextuella ramverk, för att på så vis göra texterna begripliga för en läsare av i dag.

Vad vi finner är med andra ord en ytterst ambitiös antologi som inte enbart nöjer sig med att samla ihop texter utan även ämnar ledsaga läsaren med forskarkommentarer som följer varje text. Dessa kommentarer blir ovärderliga nycklar, särskilt vad gäller texter vars sammanhang är mer eller mindre okända för läsaren. Vad är det då för texter som återfinns Könspolitiska nyckeltexter
?

Könspolitikens olika arenor

Redaktörerna Klara Arnberg, Fia Sundevall och David Tjeder har utgått från en breddad förståelse av ”det politiska” i sitt val av texter. Antologin fokuserar inte enbart på lagstiftning och texter som på ett tydligt vis befinner sig i en traditionell politisk sfär utan omfattar även skönlitterära texter, brandtal och debattinlägg. Detta eftersom det politiska, enligt redaktörernas mening, svårligen kan reduceras till en strikt juridisk eller politisk process utan även inbegriper normer och praktiker som bestämmer och påverkar vilket utrymme som finns och som i förlängningen skapar formella och informella skillnader människor emellan.

En annan anledning är att arenorna på vilka den könspolitiska debatten har förts har förändrats från 1800-talet fram till i dag. Det är till exempel tydligt att 1800-talets könspolitiska diskussion inte fördes på en inomparlamentarisk scen, då kvinnan under denna tid hade ytterst begränsad tillgång till denna miljö. Istället uppmärksammades kvinnans situation främst i skönlitterära verk, pamfletter, satiriska verk samt i brandtal av kvinnor i rösträttrörelsen.

Urvalet fokuserar inte heller enbart på uppenbart feministiska eller progressiva texter, utan istället rör det sig om texter som på ett eller annat vis har varit avgörande eller är emblematiska för en viss period och dess könspolitik.

Denna öppna definition av det politiska skulle kunna resultera i ett spretigt och osammanhängande intryck, men tack vare de initierade forskarkommentarerna känns antologin istället ytterst samlad och väl sammanhållen. Den generösa inställningen från redaktörernas håll gör antologin levande och intresseväckande snarare än förvirrande. Antologin tar oss med på en resa genom den svenska könspolitiska historian och låter oss se vilka konflikter, kamper och frågor som har varit med och kommit att forma den könspolitiska situation som vi befinner oss i i dag.

Klass, kön och etnicitet

I första bandet väcker journalisten Ester Blenda Nordströms reportageserie En piga bland pigor från 1914 samt den efterföljande forskarkommentaren av Margareta Stål särskilt intresse. Här ser vi hur det redan i början av 1900-talet fanns en öppen konflikt mellan kvinnor med olika klasstillhörighet, och hur tanken om systerskap och en enad kvinnlig kamp medförde problem. De pigor vars situation Nordström ville förändra genom sitt insiderreportage à la Wallraff (om än flera decennier före denne tyske stjärnjournalist) som piga på en gård i Nyköping kände sig förnärmade och förlöjligade av skildringarna av deras vardag och upplevde sig svikna och förrådda av Nordström. Hennes kamp var inte deras och försöket att tala för dessa kvinnor blev på många vis missriktat.

Även frågan om etnicitet var närvarande under tidigt 1900-tal, vilket bland annat framträder i Elin Wägners En negerstat i staten från 1913. Här uppmärksammar Wägner likheterna mellan kvinnokamp och rasförtryck, och argumenterar för hur både kvinnan och den svarte är exkluderade ur den vite mannens approprieringsprojekt. Som Katarina Leppänen visar i sin forskarkommentar kan Wägners artikel ses som ett typiskt exempel på osynliggörandet av den svarta kvinnan som Sojourner Truth uppmärksammade när hon på en kvinnokonferens i Ohio 1851 ställer frågan: ”Ain’t I a woman?”. Det är således långt ifrån en begynnande intersektionell feministisk teori som framträder i Wägners text, men likväl en insikt om kön och etnicitet som två utsatta positioner.

I antologins andra del får vi närma oss den könspolitiska debatten som den gestaltade sig under 1900-talet, med start i 30-talets Sverige där befolkningsfrågan stod i fokus. Här uppmärksammas särskilt ekonomiska aspekter, och kvinnans plats i familjen och på arbetsmarknaden är ett dominerande tema. Särskilt en kritik av kvinnans dubbelarbete framhålls, och frågan om huruvida hennes inträde på arbetsmarknaden i sig är ett tecken på att en progressiv könspolitik ställs. Denna diskussion illustreras på ett belysande vis i Eva Mobergs Kvinnans villkorliga frigivning och Elisabeth Elgáns kommentar ”Ut ur kvinnofängelset!”.

Vi får även en inblick i 1960-talet sexuella frigörelse och feministiska problematiseringar av denna. Detta var, vilket Klara Arnberg visar i sin kommentar av Kristina Ahlmark-Michaneks Jungfrutro och dubbelmoral, en debatt som i stor utsträckning hölls av och för män och många feministiska texter under denna period hade som ansats att problematisera denna rörelse genom att föra in könsaspekten och uppmärksamma de maktstrukturer som präglade relationen mellan kvinnor och män.

Vunnen och återstående kamp

Även Tina Rosenbergs kommentar av Lukas Moodyssons film Fucking Åmål och mottagandet av denna film i media under 1990-talets slut är intressant. Rosenberg visar hur filmens tema, lesbiskt begär och kärlek, ofta negligerades i recensioner och hur Fucking Åmål tolkades som en film om utanförskap i allmänhet. Filmen och dess mottagande blev, med Rosenbergs ord, en ”påminnelse om hur utesluten och icke-benämnd den lesbiska identiteten fortfarande var”. Även Mia Liinasons diskussion kring feminismen popularisering och diversifiering under 90-talets Sverige är ytterst tankeväckande.

Antologin är på många vis ett ovärderligt bidrag till svensk genusforskning. Att få tillgång till två sekel av diskussion, kamp och reflektion är inspirerande och påminner läsaren om alla de kamper som vunnits men även om vilka kamper som fortfarande måste föras. Antologins alla genrer påminner oss också om hur politik och frihetskamp är något som inte bara förs inom den politiska elitens lyckta dörrar, utan hur litteratur, musik och andra uttryck bär på en radikalitet och oöverblickbar förändringspotential.